Hedwig Sidner gjorde betydande insatser för svensk folkundervisning i det statliga reformarbete som pågick under 1900-talets första decennier. Hon var en av de allra första kvinnorna i landet som utnämndes till lektor vid en statlig läroanstalt.

Hedwig Sidner växte upp i Härnösand. Syskonskaran var stor: fem flickor och tre pojkar nådde vuxen ålder. Alla fick gedigna utbildningar. Uppväxtmiljön präglades av faderns, Anders Sidners, bildningssträvan och stora musikintresse. När Hedwig Sidner var 16 år avled fadern och hon tog under en tid stort ansvar för de yngre syskonen. Hon visade tidigt intresse för studier och för att utbilda sig till lärarinna – en av de få möjligheter till högre utbildning som fanns för en kvinna vid denna tidpunkt. I två år arbetade hon i hemstadens privata flickskola och genomgick därefter Högre lärarinneseminariet i Stockholm, varifrån hon gick ut med högsta betyg i undervisningsskicklighet. Hedwig Sidner var ogift och delade hushåll med modern Charlotte Sidner och systern Irene Sidner större delen av vuxenlivet.

Efter några år som privatlärare och lärare vid flickläroverket i hemstaden blev Hedwig Sidner vid 26 års ålder föreståndarinna för Elementarläroverket för flickor i Falun. Därifrån sökte hon sig till en av de få statliga högre tjänster som då stod öppna för kvinnor, som adjunkt vid folkskoleseminarium för kvinnliga studerande. Efter sex år som adjunkt i Falun sökte hon en liknande tjänst vid folkskoleseminariet i Stockholm, där hon kom att verka i över 30 år och 1918 utnämnas till lektor. Hedwig Sidner var verksam också i ledningen för seminariets provårskurs och som tillförordnad rektor under olika perioder. År 1915 tilldelades hon utmärkelsen Illis quorum meruere laboris, åttonde storleken.

Hedwig Sidner verkade i en brytningstid, där hon kom att göra en betydelsefull insats för svensk skola och lärarutbildning i egenskap av arbetande ledamot i den statliga folkundervisningskommitté som tillsattes 1906. Kommittén lade grunden till 1919 års undervisningsplan för folkskolan med dess i många avseenden radikalt nya syn på kunskap och lärande. Dess första uppgift blev att reformera folkskollärarutbildningen. Hedwig Sidners insats i kommittén var betydande. Hon var i flera år arbetande ledamot av det utskott som utformade förslag till ny lärarutbildning med motiveringar för och beskrivningar av den nya utbildningens mål, ämnesinnehåll, kursplaner, organisation och arbetssätt. Särskilt satte hon sin prägel på de naturvetenskapliga ämnena. Även när det gällde utformningen av den praktiska delen av lärarutbildningen drog kommittén stor nytta av Hedwig Sidners lärarerfarenhet. Hon var också arbetande ledamot i de två utskott som tog fram förslag till ny folkskoleinspektion och fortsättningsskola, samt deltog aktivt i arbetet med folkskolans nya undervisningsplan. Hon svarade för en gedigen analys av fortsättningsskolväsendet i Storbritannien och bidrog med undersökningar av lärarutbildningen i England och Skottland, av folkundervisningen i England, Tyskland och Schweiz samt av skolinspektionen i Frankrike och Storbritannien.

Den lärarutbildning och den folkskola som kommittén drog upp riktlinjerna för innebar att barnet och dess utveckling lyftes fram på ett annat sätt än tidigare. Det här var idéer som Hedwig Sidner förfäktade starkt. Hon framhöll att en praktisk undervisning av barn måste ta hänsyn till vad barnet just såsom barn behövde för att nå allsidig och harmonisk utveckling till en tänkande människa och medborgare som strävade efter det goda. I flera avseenden var hon före sin tid. Hon förespråkade till exempel att seminariekurser skulle kunna omfatta en mindre, obligatorisk del och en valfri del snarare än obligatorisk kurs lika för alla. Hon introducerade engelska erfarenheter vid en tid när flertalet svenska pedagoger var tyskinfluerade. Hon ville också frångå tendensen att arbeta efter en given mall inom den kvinnliga slöjden.

Hedwig Sidner var på många sätt pionjär som kvinna i offentlig verksamhet. Hon var i flera år den enda kvinnliga ledamoten i folkundervisningskommittén. Där medverkade hon aktivt i utredning och beslut som berörde det stora folkflertalet, både kvinnor och män; dittills hade kvinnor främst fått tillträde till kommittéer som utredde kvinnors undervisning eller annan verksamhet. I en tid när många ansåg det otänkbart att kvinnor skulle kunna undervisa unga män framhöll hon med väl underbyggda argument vikten av att både blivande lärare och blivande lärarinnor fick möta lärare av båda könen.

Hedwig Sidner verkade också på kommunal nivå. Hon var den första och under flera år enda kvinnliga ledamoten av Överstyrelsen för Stockholms folkskolor, det organ som hade ansvar för styrningen av folkundervisningen i huvudstaden. Hon var ledamot av dess pedagogiska utskott, dess barnavårdsnämnd och barnbespisningskommitté samt inspektör för dess tre barnhem. Hon var även ledamot av Kungsholms skolråd och av Pedagogiska bibliotekets styrelse. Hon intresserade sig också för yrkesundervisning och kvinnlig slöjd och utsågs till inspektris för handarbetsundervisningen i landet.

Hedwig Sidners filantropiska intresse fördes vidare i det ideella arbete vid Birkagården som hon engagerade sig i efter sin pensionering. Inom denna hemgårdsrörelse med kristen förankring förestod hon under ett antal år förlagsverksamheten och svarade själv för översättningen av flera skrifter till svenska.

Hedwig Sidner stod hela livet nära sin yngsta syster, konsertsångerskan Esther Gadelius, och hennes make professor Bror Gadelius, och deltog aktivt i syskonbarnens vård och uppfostran. Under studieåren vid Högre lärarinneseminariet var hon bland annat klasskamrat med blivande reformpedagogen och skolgrundaren Anna Sandström. De kvinnliga seminarieadjunkterna i landet utgjorde en liten krets, och det var som företrädare för dem Hedwig Sidner utsågs till ledamot i folkundervisningskommittén. Kollegor vid folkskoleseminariet i Stockholm var också lektor Marie Louise Gagner och, under Hedwig Sidners sista termin, rektor Anna Sörensen. I folkundervisningskommittén samarbetade Hedwig Sidner med Fridtjuv Berg, kommitténs ordförande mellan två perioder som ecklesiastikminister, och rektor Harald Dahlgren, ordförande från 1911. Fridtjuv Berg samarbetade hon också med i Överstyrelsen för Stockholms folkskolor. Vid Birkagården kom Natanael Beskow och hans syn i trosfrågor att få stor betydelse för henne. Politiskt var hon liberal. Omvittnat stor arbetsförmåga, saklighet och framstegssträvan jämte personlig integritet, ödmjukhet och varmt intresse för sina lärjungar präglar hennes eftermäle.

Hedwig Sidner dog 1929.