Justina Casagli var en firad skådespelare och operasångare i början av 1800-talet. Hon anses också var Sveriges första internationellt kända sångare.
Justina Kristina Casagli föddes 1794 i Stockholm. Hennes far, Johan Isak Wässelius, var vid tiden för dotterns födelse tapetfabrikör, modern var Sophia Ulrica Essén. Familjen bodde i Stockholm och Justina Casagli hade flera syskon. Hennes äldre halvsyster Jeanette Wässelius var elev vid Kungliga teaterns elevskola och tio år senare blev även Justina Casagli elev där.
Justina Casagli var mycket populär hos publiken och hennes röst beskrivs som böjlig och förtrollande. Särskild uppmärksamhet fick hon för sina insatser som Cherubin i Figaros bröllop, men även hennes framträdanden som Zerlina i Don Giovanni och Papagena i Trollflöjten erhöll uppmärksamhet.
Justina Casagli spelade rollen som Iza mot Charlotta Erikson, Maria Ruckman och Gustav Åbergsson i Hermann von Unna av Anders Fredrik Skjöldebrand, som gavs spelåret 1817–1818. Likt många andra skådespelare bedömdes även hennes utseende när prestationerna på scenen recenserades. Hon beskrevs som nätt och vacker, med ett graciöst utseende och munter och livlig.
År 1812 ingick hon äktenskap med premiärdansören Ludivico Casagli. Hon var då sjutton år gammal och maken betydligt äldre. Han hade tidigare varit gift med premiärdansösen Hedvig Elisabeth Millberg fram till hennes död.
Precis som sin äldre syster Jeanette Wässelius fick Justina Casagli en fast lön från Kungliga teatern (nuvarande Operan) istället för lottoandelar. Ett fåtal av den här tidens anställda erbjöds en sådan lösning, vilket gjorde deras ställning säkrare och förhållandet till teatern friare. Justina Casaglis årslön uppgick till 1 000 riksdaler banco och till detta ytterligare 400 för en konsert på Riddarhuset eller Kungliga teatern. Utöver detta hade hon även från 1815 rätt till sex månaders studieresa utomlands, men hon använde sig inte av den förmånen. Justina Casagli blev 1817 associé, ledamot, vid Kungliga Musikaliska Akademien.
Tillsammans med maken lämnade hon Stockholms scener 1818 och reste till Italien där hon uppträdde i flera roller och snabbt gjorde succé. Samma år uppträdde hon på scenen i Turin som primadonna i La Cenerentola, ossia La bontà in trionfo (Askungen, eller Godheten triumferar) av Rossini. I Rom firades hon i hans Donna del Lago 1823 och 1827 uppträdde hon på scenen i Lucca i Il matrimonio segreto (Det hemliga äktenskapet), en komisk opera av Cimarosa. Från Italien reste de sedan vidare till München där Justina Casagli fick anställning 1827, som den första sångaren från Sverige.
Efter makens död 1831 ville Justina Casagli återvända till Sverige och hon sökte åter anställning vid Kungliga teatern, men fick avslag. Dåvarande direktör menade att det fanns risk för att ryktena om att hennes röst tagit skada var sanna. Dessutom hade hennes position ersatts av Henriette Widerberg. Justina Casagli återvände då till Italien.
Enligt samtida källor begick hon självmord 1842 genom att kasta sig ut genom ett fönster. Hon led av depression, som troligen var orsakad av ekonomiska problem.
