Märta Lindqvist var journalist, författare och översättare.
Märta Lindqvist var född och uppvuxen på Östermalm i Stockholm. Fadern Hugo Lindqvist var musikdirektör och beskrevs efter sin död 1941 i Svenska Dagbladet som en av den svenska körsångens veteraner. Modern Louise var folkskollärare och nämns som djupt troende. Märta Lindqvists hem präglades av föräldrarnas närhet till kyrkan och hon bodde kvar i föräldrahemmet hela sitt liv.
”Röda Märta” lär hon ha kallats när hon omkring 1910 var studentskornas spexiga poetissa i Uppsala. Skrivarådran visade hon prov på även som nyanställd vid Svenska Dagbladet. Märta Lindqvist skrev verser som trycktes i tidningen och ibland framfördes av henne på utflyktsdagar för ”våra äldre”, som det brukar heta, eller på Barnens dag, två exempel på evenemang som tidningen bevakade stort. Tidigt på 1920-talet skrev hon intervjuer och reportage från besök i filmens och filmstjärnornas värld i USA, artiklar som utgavs i bokform under titeln Hos filmstjärnor i USA: snapshots från New York och Hollywood, 1924. På 1930-talet skulle hon i stället skriva ett par understreckare i SvD där hon ville diskutera obehagliga tendenser i filmindustrins skapelser.
Likt flera andra kvinnliga journalister vid tiden började hon sitt yrkesliv som lärare, en kort karriär i hennes fall. Med en akademisk examen, en filosofie magister 1913 i språk och litteratur med sig från Uppsala och några års erfarenhet som lärare sökte hon sig snart till journalistyrket. Då hade hon 1914 även inlett en karriär som översättare av mestadels engelsk, dansk och norsk litteratur — en verksamhet hon fortsatte parallellt med anställningen på Svenska Dagbladet som journalist från 1916. ”Jag visste inte vad arbetsglädje var, förrän jag blev journalist”, skrev hon som svar på en enkät i tidningen Idun, som även citerades i Svenska Dagbladet 1921. Med signaturen Quelqu’une blev hon känd och uppskattad för reportage, personporträtt och intervjuer.
Utöver de två yrkena, översättarens och dagspressjournalistens, frilansade Märta Lindqvist i olika sammanhang. Hon skrev exempelvis för veckotidningen Idun 1917 om en flygtur högt över Stockholm. Hon syns på bild i artikeln lyckligt leende tillsammans med flygkaptenen och avslutar kåseriet med att hon nog bitits av flygbacillen och gärna skulle köpa sig ett flygplan om bara priset vore överkomligt. Kaptenen hon prisade efter denna flygtur porträtterade hon bara halvåret senare i Svenska Dagbladet när han hade omkommit i en flygolycka. Märta Lindqvist var nog mest känd som skribent i Svenska Dagbladet, men hon var också en uppskattad föreläsare i olika sammanhang. Så föreläste hon i december 1924 om ”Fyra dagar med en journalist” hos Sällskapet Nya Idun, och i det nya massmediet radio föreläste hon 1926 om estlandssvenskarna, för att bara nämna två exempel.
Märta Lindqvists egen inställning till kristen tro kom inte till uttryck i hennes tidigaste journalistik. Hon började likt de tidigare pennskaften som allmänreporter på tidningen och lär då främst ha varit intresserad av film och mode. Men, som kvinnliga journalister före henne följde hon Frälsningsarméns arbete bland Stockholms nödställda och skrev reportage om det. Till skillnad mot flertalet kollegor, ledde det i hennes fall till ett mångårigt engagemang för Frälsningsarméns verksamhet. Sommaren 1930 hade hon bjudits in till en studieresa med sjömansprästers besök i hamnstäder i Europa, och även det blev ett engagemang som följde henne livet ut. Efter Märta Lindqvists död, 1939, sammanställde ett av hennes förlag boken Händelser och gestalter: ur Quelqu’unes kristna journalistik en samling av hennes publicerade artiklar, som redaktörerna menade visar att hennes intresse för ”yttringar av kristet liv i allmänhet och kyrkligt i synnerhet” blev allt starkare med åren.
Märta Lindqvist avled i Stockholm 1939, 50 år gammal.
