Maja Sandler var folkhögskollärare, folkbildare, aktivist och filantrop. Hon deltog bland annat i grundandet av Arbetarnas bildningsförbund (ABF) 1912 och tog initiativet till aktionen med finska krigsbarn i Sverige under andra världskriget.
Maja Sandler föddes 1877 i Uppsala och var dotter till teologen och språkvetaren Otto Emil Lindberg. Fadern var även en välkänd folkbildare och medgrundare till bland annat Föreningen Verdandi och Uppsala arbetarinstitut. Maja Sandler kom därigenom tidigt i kontakt med folkbildningsarbetet, vilket präglade henne starkt. Maja Sandler genomgick småskola och började flickskolan i Uppsala. 1891 flyttade familjen till Göteborg, där fadern blev professor i semitiska språk. Här avslutade hon flickskolan. Redan som 16-åring deltog hon i organiserandet av samkväm för de så kallade ”ligapojkarna i Majorna” under ledning av den bildningsintresserade författaren Amanda Leffler, vilket blev en viktig erfarenhet för hennes senare verksamhet som folkbildare. Som 18-åring beslöt hon att i linje med faderns önskan bli folkhögskollärare i historia, hälsolära och gymnastik.
År 1901 kom hon till Skottland, som sällskapsdam i en familj för ett år. Här fick hon även möjlighet att delta i undervisning vid University of Edinburgh. När värdfamiljen flyttade till Cambridge beslöt hon att stanna ytterligare ett år och studerade då vid University of Cambridge. Därefter följde hon under två år vinterkursen vid den berömda folkhögskolan i Askov på Jylland, för att mera konkret förbereda sig för gärningen som folkhögskollärare.
Sin första tjänst som folkhögskollärare fick Maja Sandler vid Billströmska folkhögskolan på Tjörn, där hon undervisade i gymnastik, hälso- och sjukvårdslära under sommarkurserna 1905 och 1906. Hon arbetade sedan under ett par år på vinterkursen vid Hola folkhögskola norr om Kramfors i Västernorrland. Här träffade hon även sin man, Rickard Sandler, som var son till skolans rektor, lärare på skolan och politiskt engagerad inom arbetarrörelsen.
I samband med giftermålet 1909 flyttade Maja Sandler och hennes make till Brunnsviks folkhögskola, där bägge fått tjänst. Här arbetade hon som folkhögskollärare tills den första av de tre sönerna föddes 1912. Detta år bildade Rickard Sandler, Yngve Hugo och Maja Sandler även studieförbundet ABF – Arbetarnas bildningsförbund. Maken blev dess första ordförande och han och Hugo reste runt och startade studiecirklar och utbildade cirkelledare. Maja Sandler skötte administrationen. Allt arbete var ideellt och gjordes på fritid, kvällar och helger. Expeditionen fanns hemma hos Sandlers och följde med dem när de flyttade; Rickard Sandler hade vid denna tid även blivit socialdemokratisk riksdagsledamot, vilket innebar att familjen kom att bo i Stockholm under långa perioder 1912–1917. Maja Sandler skötte ABF:s förbundskansli till 1918, då familjen slutgiltigt lämnade Brunnsvik för Stockholm och maken successivt blev alltmer involverad i riksdags- och regeringsarbetet. Engagemanget för ABF fanns dock kvar och Maja Sandler höll under åren en stor mängd föreläsningar och kurser i lokala ABF-sammanhang runt om i landet. Enligt egen uppskattning utarbetade hon sammantaget mer än 1 500 förslag till studieplaner för lokala studiecirklar. Tack vare sina erfarenheter från folkbildningsområdet utsågs hon 1918 att ingå en statlig utredning om läroverks- och landsbibliotek, senare redovisad i SOU 1924:7. Uppdraget gjorde att hon under några år reste runt mycket i landet och besökte många landsortsbibliotek.
Maja Sandler kom från en frisinnad familj, men drogs genom maken till socialdemokratin. Första gången hon talade för partiet var i valrörelsen 1921, då hon hjälpte kvinnoförbundet att samla röster och reste runt i norra Sverige och agiterade för att få kvinnor att utnyttja sin nya rösträtt. Under 1920-talet inleddes också hennes internationella och filantropiska arbete. Genom Anna Lindhagen blev hon engagerad i grundandet av Svenska Rädda Barnen, där hon sedan var aktiv till slutet av 1950-talet. Hon var även knuten till Kommittén för de baltiska länderna och arbetade bland annat för att ge lettiska barn möjlighet till sommarvistelse i Sverige och för att samla medel till Gammalsvenskbyborna 1929, då Stalin gav dem tillstånd att lämna Sovjetunionen. I slutet av 1936 bildade Maja Sandler tillsammans med Birgit Hedström, Anna Lenah Elgström och Ellen Hagen Svenska kvinnokommittén för Spaniens barn, för att bistå offren i spanska inbördeskriget.
Under större delen av 1930-talet var Maja Sandlers make utrikesminister. Det betydde bland annat att familjen hade sin bostad i det så kallade utrikeshotellet, och här anordnade Maja Sandler en lång rad olika sociala evenemang för att samla pengar: konserter, soaréer, bridgekvällar med mera. Bland annat uppmärksammades utlandssvenskarnas situation på olika platser i världen. Hon etablerade också, genom sitt engagemang inom Sverige-Amerikastiftelsen, kontakter med svenskbygderna i USA och ett flertal evenemang rörde förberedelserna inför firandet i Delaware av minnet av kolonin Nya Sverige. Hon gjorde i samband med jubiléet 1938 en längre resa i USA.
I samband med finska vinterkrigets utbrott hösten 1939 startade Maja Sandler tillsammans med Hanna Rydh och med stöd av sin make utrikesministern kampanjen ”Finlands sak är vår!”. Tanken var att svenska familjer utan ersättning skulle ta emot finländska barn för att därigenom skona dem från kriget. I december 1939 skapades Centrala Finlandshjälpen, som på bara några veckor växte till en nationell humanitär rörelse, och Maja Sandler gjorde med maken och Hanna Rydh flera resor till Finland under slutet av 1939 och början av 1940 för att organisera räddningsarbetet av finska barn undan de ryska bombningarna. Barnen fraktades med tåg över Haparanda, och placerades sedan ut i fosterfamiljer över hela Sverige och även i Norge. Rickard Sandlers ambition att även driva frågan om ett ökat militärt stöd till Finland gjorde dock hans position i regeringen ohållbar och han avgick som utrikesminister i december 1939. År 1941 utnämndes han till landshövding i Gävleborgs län. Från Gävle slott fortsatte Maja Sandler sitt engagemang för Finlands barn och transporterna till Sverige av barn fortsatte under hela kriget. Bara i Gävleborgs län fanns 1944 mer än 3 400 finska krigsbarn, och Sandlers hade själva en finsk pojke i familjen.
Efter den tyska ockupationen av Norge i april 1940 blev oron stor över de finska krigsbarn som placerats där. Maja Sandler och den finska bibliotekarien Elsa Bruun åkte till Norge för att försöka få ut de finska barnen. Tillsammans med aktivister inom Svenska Norgehjälpen for de runt och plockade upp barn, som sedan smugglades över gränsen till Sverige. Detta skedde i samarbete med norska motståndsrörelsen och diplomatkontakter sedan makens utrikesministertid, och var en riskfylld operation. Många fosterfamiljer hade flytt städerna och befann sig i avlägsna stugor och gårdar, man fick ta sig fram delvis nattetid på ensliga vägar och ibland gå långa sträckor för att hämta barnen. Maja Sandler anordnade även insamlingar till förmån för Nordnorges och Finnmarkens barn 1941, och fick 1947 Haakon VII:s frihetskors av den norske kungen, för sina insatser för Norges sak under kriget.
Under hela 1930- och 1940-talet var Maja Sandler dessutom fortsatt aktiv som folkbildare. Då och då åkte hon ut i landet och höll föreläsningar och kurser inom studieförbund och frivilligorganisationer. Ofta fokuserade de på barn-, kvinno- och familjefrågor, men även på erfarenheter från de många resor hon gjort i olika sammanhang och hon höll praktiskt inriktade kurser i hälso- och sjukvårdslära. Folkbildningsarbetet intensifierades under Gävletiden då hon hade mycket kontakter i länet framförallt med olika kvinnoorganisationer. Hon bildade också Gästriklands hemslöjdsförening och utsågs av regeringen till ledamot av Gästriklands läns mödravårdsnämnd.
När makens tid som landshövding i Gävle tog slut 1950 flyttade Maja och Rickard Sandler tillbaka till Stockholm och 1950-talet präglades mycket av makens FN-uppdrag. Maja Sandler gjorde många resor till USA och tillbringade långa perioder hos sonen Åke i Kalifornien. Nu började hon också skriva sina memoarer. Den första delen utkom 1961 under titeln Idyll och uppbrottstid och hon läste dem själv som följetong i Sveriges Radio. I slutet av 1950-talet ägnade hon sig också åt en mycket annorlunda syssla. Som ung hade hon fått ett recept av sin mormor på ansiktskräm och rätten till detta sålde hon 1958 i USA. Under några år tillverkades krämen under namnet Grand Mère’s Creme och Maja Sandler deltog själv vid lanseringen i Stockholmsbutikerna. Efter makens död 1964 fortsatte hon att skriva på sina memoarer och planen var att ytterligare två delar skulle utges. Den andra delen, Från Lillgården till Arvfurstens palats, utkom postumt 1971. Den tredje och sista delen, som beskriver tiden 1940–1960, utgavs aldrig.
Maja Sandler beskrevs av omgivningen som en anspråkslös och älskvärd person med stor energi och positiv livssyn. Som en röd tråd genom hennes verksamma liv löpte strävan att använda de möjligheter och kontakter hon indirekt fick genom sin makes olika politiska uppdrag för att driva de frågor hon själv brann för, knutna till internationellt humanitärt arbete med fokus på barnens situation, kvinnofrågan och Sveriges roll i världen. Folkbildningen och det praktiska folkbildningsarbetet förblev också centralt för henne under hela livet.
Maja Sandler avled i Hägersten 93 år gammal, den 30 maj 1971.
