Mathilda Staël von Holstein var en av de första kvinnliga advokaterna i Sverige.
Mathilda Staël von Holstein föddes 1876 i Kristianstad. Hennes far Axel Olof Staël von Holstein var militär, och den med tiden allt större familjen flyttade runt i Sverige mellan olika militäranläggningar, bland annat i Kristianstad och Ankarsrum. Mathilda Staël von Holstein var äldst i en syskonskara om 13 barn. År 1908 avled hennes far och hon fick därefter hjälpa sin mor Cecilia Staël von Holstein, född Nordenfeldt, att ta hand om och försörja de yngre syskonen.
Mathilda Staël von Holsteins hela yrkesverksamma liv var förlagt till Stockholm. Hon började sin yrkesbana som korrespondent på en advokatbyrå i Stockholm under tidigt 1900-tal, och innehade därefter diverse poster inom den kommunala förvaltningen fram till slutet av 1910-talet. Hon ville emellertid vidareutbilda sig för att kunna arbeta med mer kvalificerade arbetsuppgifter, och med siktet inställt på juridikstudier skaffade hon sig på egen hand de nödvändiga kunskaperna för att kunna antas vid Stockholms högskola. Hon fick dispens från kravet på studentexamen, vilken annars var obligatoriskt för att få tillträde till universitetsstudier, och började studera juridik parallellt med sitt förvärvsarbete. I april 1918 avlade hon som tionde kvinna i Sverige en juris kandidatexamen.
Mathilda Staël von Holstein inledde sin yrkeskarriär som jurist 1919 då hon blev kompanjon med advokaten Eva Andén, och de två blev delägare i advokatfirman Andén och Staël von Holstein. Två år senare, 1921, blev Mathilda Staël von Holstein som andra kvinna i landet ledamot av Sveriges advokatsamfund. Kompanjonskapet med Eva Andén varade fram till 1923 då Mathilda Staël von Holstein öppnade en egen advokatbyrå. I likhet med många andra av de första kvinnliga juristerna arbetade Mathilda Staël von Holstein mycket med familjerätt, men även med fastighetsrättsliga ärenden.
I sin advokatverksamhet var Mathilda Staël von Holstein fordrande. Hon ställde stora krav på sig själv, men också på de biträdande jurister som arbetade hos henne. Hon förutsatte att ärendena sköttes oklanderligt, juridiskt och personligt korrekt, men var samtidigt generös och delade med sig av sina juridiska kunskaper till yngre kollegor.
Mathilda Staël von Holstein var aktiv både som liberal politiker och inom kvinnorörelsen. Hon engagerade sig tidigt i kvinnosaksfrågorna, inte minst arbetet för kvinnans politiska rösträtt, och gjorde även en viktig insats som sakkunnig och sekreterare i Kommittén angående kvinnors tillträde till civil statstjänst. Frågan aktualiserades i det intensiva reformarbete som följde på första världskrigets slut. Den så kallade behörighetskommittén arbetade under Emilia Broomés ordförandeskap med utredningen under 1919 och lade fram sitt förslag i februari 1920. Kommitténs betänkanden resulterade i 1923 års behörighetslag. Genom den blev kvinnor likställda med män i fråga om behörighet att inneha statliga tjänster, med undantag för militära och polisiära befattningar liksom för prästämbetet.
Mathilda Staël von Holstein var aktiv inom flera olika föreningar, bland annat Akademiskt bildade kvinnors förening och Fredrika-Bremer-Förbundet. I det sistnämnda hade hon ett särskilt ansvar för lagstiftningsfrågor. I 20 års tid undervisade hon i ekonomi och samhällslära på Folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Stockholm, och precis som Eva Andén reste Mathilda Staël von Holstein runt i landet och höll föreläsningar om juridik och ekonomi. Hon författade även böcker och tidskriftsartiklar om aktuella juridiska frågor. Hon gifte sig aldrig, men delade under många år hushåll med fastighetsmäklaren Ingegerd Palme som drev fastighetsbyrån Tornet.
Mathilda Staël von Holstein avled 1953.
