Mona-Lisa Englund var framgångsrikt verksam på elitnivå i flera idrotter under 1940- och 1950-talen.

Mona-Lisa Englund föddes 1933 i Lilla Edet. Hon visade tidigt stor talang för idrott, inte minst friidrott. Redan i tioårsåldern anslöts hon till Kvinnliga IK Sport i Göteborg. När hon var 12 år erövrade hon sina fyra första skoldistriktsmästerskapsplaketter. Året därpå vann hon två grenar vid den så kallade Folkskoleolympiaden i Stockholm. På svenska mästerskapen (SM) gjorde hon sitt första framträdande som 15-åring 1948 då hon blev tvåa i både höjd och trekamp (100 meter, höjd och spjut). Samma år debuterade hon med framgång i landslaget i mötet med Danmark. De närmaste åren var hon en dominerande figur vid SM- tävlingarna. Under loppet av tre år vann hon sju SM-guld: 80 meter häck 1949–1951, höjd 1950, trekamp 1949 och 1950 samt femkamp 1951. Mona-Lisa Englund innehade för en tid de svenska rekorden på 80 meter häck, trekamp och femkamp. I de tre landskamper där hon medverkade, i samtliga fall mot Danmark, var hon en gedigen poängplockare. I skolungdomens tävlingar blev det ett flertal förstaplaceringar.

Mona-Lisa Englund uttogs att representera Sverige vid europamästerskapen (EM) i friidrott i Bryssel 1950. Hon tävlade där i femkamp, en gren som gjorde debut på EM, och hamnade på fjärde plats. Hennes prestationer under följande år gjorde det självklart att hon skulle bli uttagen till olympiska spelen (OS) i Helsingfors 1952. Skador, som började uppträda under 1951, visade sig emellertid efterhängsna. Drömmen om OS fick skrinläggas och den ytterst lovande karriären, som hade omgärdats med många lovord, tog slut. Silvermedaljen i femkamp vid SM-tävlingarna 1952 samt flera guldmedaljer vid DM samma år blev Mona- Lisa Englunds sista medaljer inom friidrotten.

Handboll var en annan av de idrotter som Mona-Lisa Englund ägnade sig åt och även i detta fall var klubbtillhörigheten Kvinnliga IK Sport. Hon tycks ha tagit plats i klubbens A-lag redan 1948 och hon var delaktig i stora framgångar under det följande decenniet. Fram till och med 1955 erövrade Mona-Lisa Englund åtta SM-tecken, de första i utehandboll 1950 och i innehandboll 1951. I landslaget debuterade hon 1949, för övrigt tillsammans med sin storasyster Ulla-Britt Englund, då det blev seger i Nordiska Mästerskapet (NM). Samma tävling var hon med om att vinna 1953 och 1955. När Mona-Lisa Englund efter 1956 drog sig tillbaka för att arbeta utomlands var antalet genomförda landskamper 16. Ibland spelade hon i anfallet, ibland och senare mest i försvaret. Det kan noteras att de skador som hindrade henne från att utöva friidrott av allt att döma inte hade samma negativa inverkan på handbollsspelet.

Under sin tid som junior sysslade Mona-Lisa Englund också med badminton. Här tillhörde hon Örgryte Idrottssällskap (ÖIS), som under dessa år drev en badmintonsektion. Även inom denna idrott visade hon stor talang. Vid junior-SM (JSM) 1950 nådde hon finalplats och 1951 segrade hon i både singel och dubbel, i det senare fallet tillsammans med Yvonne Dahlberg, Växjö BK. Vid DM-tävlingarna 1955 tog hon förstaplatsen.

En annan idrott som Mona-Lisa Englund ägnade sig åt var konståkning. I detta fall tillhörde hon Göteborgs Konståkningsklubb (GK), där fadern Helmer Englund tycks ha varit en eldsjäl. Till följd av otjänlig väderlek kunde GK, som hade bildats 1943, inte genomföra sina första tävlingar om distriktsmästerskapet, DM, förrän 1947. I juniorklassen placerade sig Mona-Lisa Englund då på första plats. Först 1950 var det möjligt att anordna nästa DM, vilket skedde i Umeå vid en tävling mot därvarande klubb. Då segrade Mona-Lisa Englund i seniorklassen och tillsammans med Elof Nicklasson vann hon också paråkningen. I JSM 1951 blev Mona-Lisa Englund svensk mästare i paråkning tillsammans med klubbkamraten Ronny Hall. Hur mycket hon i fortsättningen ägnade sig åt konståkning är inte känt. Vid DM-tävlingarna 1955 segrade hon i både singel- och parklassen, även denna gång med Ronny Hall som partner. År 1956 var sista året Mona- Lisa Englund klättrade högt upp i resultatlistorna. Vid SM blev hon detta år tvåa i paråkning tillsammans med Ronny Hall och samma placering uppnådde paret vid tävlingen i NM.

Inom området konståkning gjorde Mona-Lisa Englund även en insats som instruktör i bokform. Hon medverkade i boken Barnskridskoskola, vars första upplaga kom 1965. I denna svarade hon för konståkningsbilagan. År 1969 gav hon ut boken Konståkning, som samma år översattes till danska. Hennes bok Konståkning för alla kom ut i en första upplaga 1974. Den följdes 1977 av boken Lär dig mer om konståkning, i vilken ingick flera medförfattare.

År 1956 tog Mona-Lisa Englund examen som gymnastikdirektör vid Gymnastiska centralinstitutet (GCI) och var därefter verksam som idrottslärare på institutet. I slutet av 1950-talet arbetade hon också som idrottslärare vid Stanford University i Kalifornien, USA. År 1960 gifte hon sig med tandläkaren Carl Anders Henrik Crispin och paret fick två barn. Dottern Anne-Charlotte Crispin vann i konståkning JSM 1973 och SM 1977.

Mona-Lisa Englund dog i Täby 1999. I stadsdelen Kviberg i Göteborg döptes 2004 en gata till Mona-Lisa Englunds Väg.