Siri Holm var lärare och en ledande gestalt inom Vita Bandet och rösträttsrörelsen i Norrbotten under 1900-talets första decennier. Hon var den första kvinnan som valdes in i Luleå stadsfullmäktige år 1910.
Sigrid (Siri) Holm var född och uppvuxen i Luleå, äldst i en syskonskara om fem till läroverksadjunkt Otto Holm och hustrun Emma, född Hammarén. Siri Holm fick sin första utbildning vid stadens flickskola, vars föreståndare Elina Benckert var en släkting till familjen. Den intellektuellt lagda Siri Holm valde tidigt att satsa på lärarinneyrket. 15 år gammal började hon vid Statens normalskola för flickor i Stockholm för att sedan kunna söka in till Högre lärarinneseminariet. Efter avklarad utbildning i Stockholm blev hon år 1891 lärare vid flickskolan i Luleå, där hon arbetade ända fram till pensionen 1930.
Siri Holm undervisade i flera ämnen såsom geometri, fysik, kemi, botanik och hälsolära, men matematik och tyska var huvudämnen. Hon beskrivs som en skicklig pedagog med gedigna kunskaper, noggrannhet, tålamod och aldrig svikande omsorg för sina elever, som samstämt intygat att allt de lärt sig för henne ”sitter kvar”. Flickskolan var en viktig grogrund även för Siri Holms ideella engagemang, då kollegiet rymde många vänner och bundsförvanter. Bland dessa kan nämnas Elina Benckert, Anna Svensson och inte minst Märta Bucht, läraren som kom att hålla i taktpinnen för stadens rösträttsförening.
I februari 1902, i flickskolans samlingsrum, bildades Luleå kvinnliga nykterhetsförening. Till ordförande valdes Siri Holm. Utöver nykterhet sysslade föreningen med en rad sociala och rättsliga frågor, inte minst kvinnosaken. ”Är det önskligt att kvinnorna skola ha samma lön för samma arbete?”, frågade man sig exempelvis vid ett möte. Siri Holm initierade snart en liknande förening i Boden, med tiden följd av flera. År 1913 övergick föreningen i Luleå till Vita Bandet, fortsatt under Siri Holms ledning ända till år 1953. Under många år var hon ordförande även i distriktsorganisationen och tillhörde centralstyrelsen 1918–1941.
Föreningen Vita Bandet i Luleå tog ett antal sociala och samhällsförbättrande initiativ, till exempel trädgårds- och potatisodling under första världskriget för att motverka matbristen, anordnande av kurser i exempelvis sömnad och skolagning för ungdomar och den drev ett sommarkafé på Gültzauudden. Kaféet hölls igång från 1916 och fem år framöver och erbjöd förutom alkoholfri förtäring även en lokal för sammankomster och föredrag. Siri Holm höll själv många av föredragen med fokus på nykterhets-, sedlighets- och djurskyddsfrågor. Hon var omvittnat skicklig och hade aldrig ett papper till stöd.
Med start år 1923 drev Vita Bandet i Luleå ett semesterhem, avsett för trötta husmödrar som behövde vila och avlastning. De första åren höll man till i Bensbyn, men från 1925 förlades verksamheten till Gammelstad. Där hade föreningen Öhemmanet (kallat Hemmet), vackert beläget vid Lule älv. Hemmet kunde ta emot ett tiotal gäster från hela Norrbotten – mest ensamma mödrar, men ibland mammor med barn och även en del äldre och klena kvinnor. De fick stanna omkring två veckor för en mindre kostnad, ibland till och med gratis. Verksamheten finansierades ideellt med det kapital man tjänat in från kaféverksamheten samt intäkter från basarer, aftonunderhållningar och föredrag. Semesterhemsverksamheten upphörde 1961.
Siri Holm var tidigt politiskt medveten och enligt egen utsago den första kvinnan i staden som nyttjade sin kommunala rösträtt. Hennes far, Otto Holm, var ledamot i Luleå stadsfullmäktige 1864–1894 varav de sista sju åren som ordförande. Trots familjens goda namn väckte det sådan uppståndelse då Siri Holm tog sig in under ett sammanträde för att lyssna att de mest konservativa herrarna insisterade på att hon ”borde ha burits ut”.
Föreningen för kvinnans politiska rösträtt (FKPR) i Luleå bildades 1907 med Siri Holm bland medlemmarna. Hon blev den första kvinnan som valdes in i Luleå stadsfullmäktige i december 1910 – först ut både i Luleå och i Norrbotten, och den sjätte inröstade kvinnan i fullmäktige i Sverige. Politiskt sett stod hon till höger, men hade stöd av nykterhetsvänner på bägge sidor av partilinjen. Höger och vänster hade avstått en plats till den så kallade Kvinnolistan uppsatt av FKPR, men oavsett detta vann Siri Holm överlägset flest röster i valet.
Motståndarsidans politiska organ Norrskensflamman drev med ”tant Siri” i ett flertal inlägg från tiden. I gycklande ordalag beskrivs hon som en ärkekonservativ moraltant och en kanonkvinna som tog med sig stickningen till fullmäktige. Även i det egna lägret var hon omstridd, då hon orubbligt röstade efter samvetet snarare än partilinjen. Under 1910-talet förbjöd stadsfullmäktige flera gånger detaljhandel med brännvin, ett resultat av det idoga arbetet för nykterhet som drevs med Siri Holm i spetsen. Naturligtvis var stadens torrläggning mindre populär bland stadens krögare. Norrskensflamman rapporterade om ett kuppförsök mot Siri Holm i valet 1917, som dock misslyckades. Men till valet 1919 hade hennes namn strukits och trots högerkvinnornas försök med en särskild nykterhetslista var Siri Holms tid inom kommunalpolitiken över.
Siri Holms engagemang i fredsarbete växte sig starkt under krigsåren. Medlemmar från olika kvinnliga organisationer i Luleå samarbetade i en kommitté som bildats i fredens namn. Här var både Vita Bandet och FKPR delaktiga, ledda av Siri Holm och Märta Bucht. Dessa två tog även plats i styrelsen för Luleåkretsen av Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet. Ett offentligt fredsmöte hölls i Luleå 1918, följt av ett flertal stora insamlingar till nödlidande i Tyskland, Sibirien och Armenien. Siri Holm, en drivande kraft i samtliga insamlingar, reste själv till Tyskland och Österrike år 1921 där hon bland annat deltog i en fredskonferens.
Siri Holm var också engagerad i en rad andra ideella strävanden. Hon var medlem i ett trettiotal föreningar, men förutom nykterhet, fred och kvinnosaken var hjärtefrågorna djurskydd och missionen. Hon hade en varm gudstro och en brinnande, outtröttlig idealism. Livet ut ägnade hon stor kraft och möda åt att hjälpa nödlidande världen över, framför allt flyktingar och andra krigens offer. Gentemot sig själv iakttog hon en otrolig sparsamhet, för att istället kunna skänka så mycket hon kunde till välgörenhet.
Modern Emma Holm var föredöme för sin dotter Siri, då hon efter makens konkurs skötte hushållet på egen hand för att stegvis kunna betala av skulderna. Först på listan var de som hade det svårast, sist var den rike järnhandlaren. Samtliga blev ersatta. Siri Holm gifte sig aldrig. Hon levde efter faderns död 1905 tillsammans med sin mor och sjukliga syster Elin, tills bägge gick bort 1927 och 1932.
Siri Holm var efter pensionering fortsatt mycket aktiv och engagerad. Hon var en efterfrågad föreläsare som ännu i 75-årsåldern var ute på föredragsturné. Tio år senare reste hon ensam till Tyskland för att hälsa på vänner och skyddslingar. In i det sista, i solsken som regn, såg Luleborna den vitala damen på sin gamla cykel, inköpt 1899.
Siri Holm avled i mars 1960, strax innan sin 90-årsdag. Minnesorden beskriver henne som ”Luleå stads grand old lady” med vars bortgång en hel tidsålder försvann. Hon ligger begravd på Innerstadens kyrkogård.
