Sonja Lyttkens var matematiker och konstnär. Hon var Sveriges första kvinnliga universitetslektor i matematik. Hon var också engagerad i frågan om sambeskattning mellan yrkesarbetande makar.
Sonja Lyttkens föddes i Stockholm 1919. Fadern var marinläkaren Harald Lyttkens och modern konstnären Anna Petrus-Lyttkens. Efter några år i Halmstad och Karlskrona flyttade familjen 1930 till Kalmar, där Sonja Lyttkens tog studenten år 1937. Därefter tvekade hon mellan att antingen läsa matematik, som hon visste att hon hade talang för, eller att följa sin mor i spåren och satsa på att bli konstnär. Sonja Lyttkens bestämde sig för att läsa matematik och flyttade till Uppsala, den stad som skulle bli hennes hemstad för resten av livet.
Sonja Lyttkens skrev in sig vid Kalmar nation och påbörjade studier i matematik. Hon tog sin filosofie kandidat år 1939. Tre år senare fick hon en bred magisterexamen som förutom matematik, fysik, kemi och mekanik inkluderade filosofi och pedagogik. Samtidigt med studierna hann hon också vara aktiv såväl i Studentteatern, där hon hade flera större roller, som i den anrika folkdansföreningen Philochoros, där hon också lärde känna sin förste man Åke Nåsander. Paret gifte sig 1942 och fick tillsammans tre barn. De följande åren ägnade hon också åt att måla och att läsa konsthistoria. Under hela sin studenttid var Sonja Lyttkens aktiv på sin nation och under läsåret 1944–1945 var hon som andra kvinna förste kurator på Kalmar nation. Många år senare, 1970, blev hon också inspektor på nationen, då som Uppsala universitets första kvinnliga inspektor.
Uppmuntrad av sin lärare Arne Beurling bestämde Sonja Lyttkens sig några år efter sin magisterexamen för högre studier i matematik. Hon blev filosofie licentiat 1951 och disputerade 1956 på en avhandling med titeln The remainder in tauberian theorems: Inaugural Dissertation. Hon blev den andra kvinnan som erhöll en doktorsgrad i matematik, och den första som fick en akademisk yrkeskarriär som matematiker. Sonja Lyttkens fick en docenttjänst 1957 och blev 1963 Sveriges första kvinnliga universitetslektor i matematik. Trots en ofta tung undervisningsbörda fortsatte Sonja Lyttkens sin forskning. Hennes sista uppsats publicerades efter att hon gått i pension.
Sonja Lyttkens skiljde sig från sin första man år 1950 och träffade några år senare filosofie doktorn Sven Hamrell. Tycke uppstod, men de var inte säkra på om de skulle ha råd att ingå äktenskap. Det fanns nämligen ett hinder, sambeskattningen, som innebar att deras löner skulle läggas samman och därmed drabbas av den tidens starkt progressiva skatter. Sonja Lyttkens skrev en debattartikel i Dagens Nyheter år 1959 där hon krävde att sambeskattningen av äkta makar skulle avskaffas. År 1960 gifte sig Sonja Lyttkens och Sven Hamrell, tillsammans fick de två barn. Kampen mot sambeskattningen fortsatte under hela 1960-talet. En viktig roll i den kampen var grupp 222, där Sonja Lyttkens var medlem. Sambeskattningen avskaffades slutligen 1971.
År 1975 avgick Sonja Lyttkens som inspektor på Kalmar nation för att tillträda som prefekt vid matematiska institutionen, ett uppdrag som hon dock tvingades avgå ifrån i samband med att hon insjuknade i TBE (fästingburen hjärnhinneinflammation). Sonja Lyttkens pensionerades 1984. Efter sin pensionering tog hon på allvar upp sitt måleri. Hon besökte bland annat Indien och Påskön för att få inspiration. Hon hade sedan flera utställningar och finns representerad på Statens Konstråd.
Sonja Lyttkens var mycket engagerad i arbetet med att förbättra kvinnors villkor i den akademiska världen och när nätverket Kvinnor och matematik bildades i början av 1990-talet deltog hon i konferenser som nätverket anordnade och berättade om sina erfarenheter som kvinnlig matematiker.
Sonja Lyttkens avled 2014 och är begravd på Gamla kyrkogården i Uppsala.