Ulla Sjöblom var skådespelare och sångare med en ambition att via sitt konstnärliga arbete nå ut till den breda publiken.
Ulla Sjöblom föddes i Stockholm 1927. Hon tog studentexamen år 1947 vid Högre allmänna läroverket för flickor på Norrmalm och fick därefter en praktikplats vid Helsingborgs stadsteater 1948–1950. Dåvarande teaterchefen Lars-Levi Læstadius uppmuntrade henne att söka till Dramatens elevskola där hon studerade 1950–1953. Som skådespelare kom hon därefter att vara knuten till Dramaten under perioderna 1953–1956, 1965–1968 och 1974–1983. Däremellan var hon knuten till Göteborgs stadsteater 1957–1959 och 1962–1965, till Malmö stadsteater 1961–1962 och till Riksteatern 1968–1970. Hon var även flitigt engagerad av TV-teatern där hon bland annat gjorde inspelningar av klassiska pjäser och spelade Toinette i Molières Den inbillade sjuke, 1959, titelrollen i Sofokles Antigone, 1960, gumman i Ionescos Stolarna, 1962, och Maria i Hans Dahlins iscensättning av Shakespeares Trettondagsafton (med bland annat Bibi Andersson, Toivo Pawlo, Carl-Gustaf Lindstedt och Per Oscarsson), 1967.
Ulla Sjöblom medverkade i flera uppsättningar på nationalscenen redan under elevåren. Under sin första anställning på Dramaten spelade hon bland annat eleven i Ionescos absurdistiska pjäs Lektionen, 1954. När hon första gången återvände till Dramaten imponerade hon i titelrollen i ännu en absurdistisk pjäs, Witold Gombrowiczs Yvonne, 1965, som hon fick Svenska Dagbladets Thaliapris för. I slutet av 1970-talet återvände hon ännu en gång till Dramaten och spelade då bland annat Kleopatra i Shakespeares Antonius och Kleopatra, 1975, Farinelli i Sven Delblancs pjäs Kastrater, 1977, som hon fick Dramatens O’Neillstipendium för, och Ada Nilsson i Alf Sjöbergs iscensättning av Agneta Pleijels Kollontaj (med Margaretha Krook som Aleksandra Kollontaj).
Det var emellertid under sin tid på Göteborgs stadsteater som Ulla Sjöblom fick de roller som uppenbarade hennes verkliga kvaliteter och mångsidighet som skådespelare. Hon framträdde bland annat i Lars Forssells och Pär Rådströms cabaret Två åsnor, 1958, i G.B. Shaws Candida, 1958, Brechts Den goda människan i Sezuan, 1962, musikalen Teenage love, 1964, och Ibsens Vildanden, 1965. Under sin sejour i Malmö spelade hon Sonja i Tjechovs Onkel Vanja, 1962, och på Riksteatern spelade hon titelrollen i Brechts Mor Courage, 1970. Röstproblem i samband med den sistnämnda iscensättningen ledde till att Ulla Sjöblom omprövade sin tidigare röst- och kroppsteknik och blev en mer metodmedveten skådespelare och i förlängningen en framstående pedagog.
Ulla Sjöblom undervisade redan under 1950-talet vid Göteborgs stadsteaters elevskola men utvecklades på allvar som lärare när hon under 1970-talet knöts till Scenskolan i Stockholm. Genom sin undervisning fick hon kontakt med den elevgrupp som under Peter Oskarsons ledning bildade Skånska Teatern i Landskrona och som hon anslöt sig till. Hon delade gruppens intresse för folkliga teaterformer och medverkade i iscensättningarna av Lars Forssells Haren och vråken och Brechts Modern, båda 1978. Hon var verksam både som pedagog och skådespelare när hon under perioden 1983–1986 anslöt sig till den då nybildade Folkteatern i Gävle när Peter Oskarson var konstnärlig ledare.
Som pedagog arbetade Ulla Sjöblom i förlängning av tyske Rudolf Penkas undervisningsmetodik. Hon räknade även regissören Alf Sjöberg till sina mentorer och medverkade, utöver redan nämnda iscensättningar, i hans sista TV-inspelning, Molières Hustruskolan, 1980. Brecht var inte bara en dramatiker Ulla Sjöblom återvände till; hon delade i mycket hans ideologiska vision och hans estetiska ideal: Teatern skulle vara en samhällsförändrande kraft, både underhållande och upplysande. Av skådespelaren fordrades både inlevelse och analys, grundlig textanalys och en prövande attityd ”på golvet”.
Under hela sin karriär varvade Ulla Sjöblom teater-, TV- och filmroller. Hon medverkade i ett tjugotal filmer och spelade bland annat den olyckliga portvaktsdottern som tar sitt liv i Kvinnohuset, 1953, Clara i Arne Mattssons filmatisering av Hemsöborna, 1955, polismästarens fru i Ingmar Bergmans Ansiktet, 1958, tivoliarbeterskan Olivia i Jan Troells Här har du ditt liv, 1966, och Sally som öppnar bordell i Jan Halldoffs Rötmånad, 1970. Hon adderade något eget och genuint i både mindre och mer krävande roller.
Ulla Sjöblom gjorde sig också känd för en större publik som kabarésångerska. I radioprogrammet Puzzlet framförde hon år 1955 Boris Vians protestvisa Le Déserteur, som blev Jag står här på ett torg i Lars Forssells översättning. Forssells och Pär Rådströms Cabaret två åsnor på Göteborgs stadsteater kretsade kring Ulla Sjöblom som bland annat sjöng Leo Ferrés Säg vad ni vill och De fattigas piano i tolkningar som blandade svärta, vrede och vemod. Det var genom hennes numera klassiska, mycket uttrycksfulla, pregnanta och oefterhärmliga framföranden av Forssells försvenskade chansoner som en bredare publik fick upp ögonen för poeten Forssell. Under åren 1956, 1958 och 1964 spelade hon in dessa visor på singlar med Gunnar Svenssons och Erik Johanssons orkestrar. Även Uno Myggan Ericson översatte franska och tyska sånger av bland andra Kurt Tucholsky, som Ulla Sjöblom framförde i radiocabareten Cabaret Ulla, 1960. Hon kom även att medverka i flera av den tidiga televisionens kabaréer som Kabaret Maskrosen, 1957, Vattenkonster, 1959, och I Arlanda stad, 1960.
Två decennier efter Forsselleran gjorde Ulla Sjöblom en skiva med Gunnar Edanders tonsättningar av Sonja Åkessons texter, Sonjas sånger; en skiva som med Calle Paulis ord handlar om ”alkoholism, förortstristess och iskall ensamhet men främst om tröst och medkänsla”. Ulla Sjöblom framträdde sällan offentligt med sina sånger men de finns numera samlade på skiva.
Ulla Sjöblom dog 1989 och vilar i minneslunden på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.
