Agnes Lagerstedt är främst känd för sina bostadssociala insatser i Stockholms slumområden på 1880- och 1890-talen. Hon var en av initiativtagarna till bostadsbolaget AB Stockholms Arbetarehem, som byggde bostadshus avsedda främst för arbetarfamiljer.

Agnes Lagerstedt föddes i Askersund men växte upp i Karlstad. Hennes far var provinsialläkare. Hon hade flera syskon, men hennes äldre bror Nils stod henne närmast. Han uppmuntrade henne i hennes lärargärning som folkskollärare och även i hennes sociala engagemang.

I början av 1880-talet kom Agnes Lagerstedt till Stockholm för att arbeta som folkskollärare i Hedvig Eleonora folkskola på Östermalm. Genom hembesök hos sina skolbarn fick hon en skrämmande inblick i den misär som många av dessa barn levde i, med undernäring, trångboddhet och dålig hygien. Hon beslöt då att göra något åt det. För att stärka barnens hälsa ordnade hon med en skollovskoloni i Häverö socken i Roslagen. Under åren 1884–1892 var hon föreståndare för Häverö-kolonin, som var den första i sitt slag i Sverige. Hon såg också till att utöka denna verksamhet genom att driva igenom bildandet av Föreningen för skollovskolonier 1885. På detta sätt fick tusentals Stockholmsbarn möjlighet att förbättra sin hälsa genom att vistas på landet om somrarna.

Agnes Lagerstedt ville dock åstadkomma ytterligare förbättringar för Stockholms arbetarbefolkning och då i första hand ifråga om deras bostadssituation. Den hörde till de allra sämsta i Europa vid denna tid. År 1889 reste hon därför till London på ett stipendium från Stiftelsen Lars Hiertas Minne för att där studera hur man skapat en bättre boendemiljö för arbetarbefolkningen. Det skedde under ledning av filantroperna Octavia Hill och Emma Cons.

När Agnes Lagerstedt kom hem sökte hon en ledig tjänst som vicevärd i ett av de värsta slumområdena i Stockholm på Nybergsgränd (nuvarande Nybergsgatan), som gränsade till de dåvarande utkanterna av Stockholm, Ladugårdsgärdet (nuvarande Gärdet). Detta bostadsområde låg nära Hedvig Eleonora folkskola. Hon fick tjänsten och hennes första åtgärd var att införa ordningsföreskrifter, bland annat förbjöd hon inneboendesystemet för att komma till rätta med trångboddheten. Nästa steg var bildandet av bostadsbolaget AB Stockholms Arbetarehem, vars uppgift var att bygga sunda och ändamålsenliga bostäder åt arbetarfamiljer. Det bildades 1892. Hon lyckades få flera högt uppsatta personer, bland annat från kungahuset, att intressera sig för detta aktiebolag. En av dem som aktivt stödde henne var Oscar Hirsch, företagare och liksom hon själv intresserad av att förbättra bostadssituationen för de fattigare i Stockholm. Han försåg bolaget med ett stort startkapital. Från 1893 var han även dess ordförande.

Ett år efter bostadsbolagets bildande, 1893, stod två nya bostadshus färdiga i kvarteret Storken mellan Sibyllegatan och Jungfrugatan. Detta bostadsprojekt blev ekonomiskt lyckosamt. Oscar Hirsch och andra aktieägare fick sina lån återbetalda. En blandning av hyresgäster, särskilt barnfamiljer med både man och hustru vilka hade en låg men stadigvarande inkomst, såg till att hyresintäkterna flöt in och lånen kunde avbetalas helt.

Senare under 1890-talet byggdes ytterligare två hus alldeles i närheten av de första husen. I slutet av 1890-talet bodde det 660 personer i 142 lägenheter i dessa hus. Alla lägenheter var små med mestadels ett rum och kök med kallt vatten och avlopp, och försedda med ett skafferi, en garderob samt källar- och vindsförråd. I ett gårdshus fanns gemensam tvättstuga, bakugn, badrum och torrdass. Denna boendestandard ansågs vid denna tid modern och ändamålsenlig för arbetarbefolkningen.

Endast en lägenhet hade tre rum, och där bodde vicevärden själv, Agnes Lagerstedt. Ett av rummen var kontor. Intill denna lägenhet fanns det en samlingslokal och ett bibliotek. Här ordnades symöten, och hölls föreläsningar och söndagsskola. Andra sociala verksamheter som tillkom allt eftersom var arbetsstuga, kindergarten och en sjukkassa. I kvarteret fanns även en handelsbod, inrättad efter kooperativt mönster.

Agnes Lagerstedt levde och bodde således mitt bland dem hon ville hjälpa. Detta överensstämmer väl med den kristna settlementrörelsens (hemgårdsrörelsens) idé, som var allmänt spridd i den anglosaxiska världen under senare delen av 1800-talet och runt sekelskiftet 1900 i Sverige. Det handlade om möten över klassgränserna och ett förmedlande av kunskaper och bildning med syftet att hos arbetarklassen skapa skötsamhet och ansvarstagande. I den andan verkade Agnes Lagerstedt på ett synnerligen pragmatiskt och förtroendeskapande sätt som väckte respekt såväl i det filantropiska nätverk hon tillhörde, som bland dem hon ville hjälpa. I detta nätverk ingick bland annat Anna Hierta-Retzius, känd för sina arbetsstugor för barn (ett slags fritidshem) och i början av 1900-talet Centralförbundet för Socialt Arbete (CSA). Som så många andra filantroper var Agnes Lagerstedt djupt troende kristen.

Fram till 1930-talet tillkom ytterligare cirka tio bostadshus i Stockholms innerstad byggda av Stockholms Arbetarehem. Vid denna tid hade den ursprungliga standarden blivit omodern. Torrdass ersattes av vattenklosetter i lägenheterna och elektricitet installerades. Då hade även det filantropiska koncept, som Agnes Lagerstedt verkade i enlighet med, blivit överspelat.

Agnes Lagerstedt har fått en gata uppkallad efter sig i Fruängen. Husen byggda av AB Stockholms Arbetarehem i kvarteret Storken är numera byggnadsminnen.

Agnes Lagerstedt dog 1939 och hennes grav finns på Västberga begravningsplats i Stockholm.