Amanda Kerfstedt var en populär författare och dramatiker under årtiondena kring sekelskiftet 1900. För eftervärlden är hon främst känd för sina litterära skildringar av samhälleligt hyckleri och sexuell dubbelmoral.

Amanda Kerfstedt föddes och växte upp i Eskilstuna där fadern var borgmästare. Hennes litterära intresse väcktes tidigt, men redan som trettonåring fick hon avbryta skolgången för att ta hand om hushållet på grund av moderns svaga hälsa. 20 år gammal gifte hon sig med den 40 år äldre kyrkoherden Sven Gustav Lindgren med vilken hon fick sonen Hellen. Då maken dog efter bara tre år flyttade hon till Uppsala. Hon kom där i kontakt med stadens kulturella kretsar och träffade och gifte sig med Petrus Kerfstedt, som blev far till hennes andra barn, Signe. År 1879 flyttade familjen till Stockholm, då Petrus Kerfstedt fått arbete som rektor vid Tomteboda blindinstitut. Maken avskedades dock från sin tjänst 1903 på grund av ”bristande omsorg om institutet och dess tillgångar”. Sex år senare blev Amanda Kerfstedt åter änka. Då hon hade svårt att leva på sitt författarskap fick hon ekonomiska bekymmer.

Amanda Kerfstedt debuterade 1865 under signaturen –y med barnböckerna Signild och hennes vänner och Tiggargossen och qvastgubbens dukater. Hon började skriva för vuxna efter att ha vunnit en novelltävling i tidskriften Eko i mitten av 1870-talet. Därefter lämnade hon bidrag till såväl Eko som Tidskrift för hemmet, vilka samlades och gavs ut i novellsamlingen Vid vägkanten, 1880.

Under 1880-talet kom Amanda Kerfstedt att engagera sig i dåtidens kvinnorörelse. Hon var en av initiativtagarna till Svältringen, ett litterärt kotteri som fungerade som samlingspunkt för många av dem som räknades till den unga författargenerationen, och hon var redaktör för Fredrika- Bremer-Förbundets tidskrift Dagny 1889–1890. I sitt skrivande lämnade hon bidrag till de aktuella kvinnopolitiska debatterna. Novellen ”Synd”, som publicerades i Finsk tidskrift, 1881, handlar om en gift mans otrohet och blev ett uppmärksammat inlägg i dåtidens sedlighetsdebatt genom sin kritik av samhällets hyckleri och dubbelmoral. Novellen är också publicerad i antologin Synd – noveller av det moderna genombrottets kvinnor, 1993. Den sexuella dubbelmoralen tas även upp i novellsamlingen Kärlek och andra berättelser, 1885, samt i romanen Eva, 1888. I Holger Vide, 1893, skildras hur en mor överger sina barn och därefter dör. Reflexer, 1901, är den svenska litteraturens första roman om en manlig transvestit. Huvudpersonen skildras med sympati och författaren söker också ge en psykologisk förklaring till hans önskan att klä sig i kvinnokläder.

Amanda Kerfstedt var även verksam som dramatiker och två av hennes pjäser sattes upp på Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm. Enaktaren Lilla Nina spelades 1882 och har ett för tiden typiskt dockhemstema. Hett blod, som hade premiär 1888, handlar om en polismästares hetsiga humör och vad det leder till. Mellan 1882 och 1908 gav hon ut vardagsnära och realistiska barnböcker och en ungdomsbok. Hon gjorde också en bearbetning av Onkel Toms stuga för Barnbiblioteket Saga.

Amanda Kerfstedt dog i Stockholm 1920 och ligger begravd på Solna kyrkogård.