Anna Charlotta Schröderheim var en adelsdam och salongsvärdinna som var känd för sin intelligens och sin vassa tunga.
Anna Charlotta Schröderheim föddes år 1754 och var dotter till överdirektören vid stora sjötullen Christoffer Lorentz von Stapelmohr och dennes andra hustru Maria Lucretia Dittmer. Hemmet var gästfritt och en av de många besökarna i hemmet var Carl Michael Bellman, som sägs ha varit förälskad i Anna Charlotta von Schröderheim. År 1776 gifte hon sig dock med ämbetsmannen Elis Schröderheim. Denne var då förste expeditionssekreterare i Inrikes civilexpeditionen och kom alltmer att fungera som Gustav III:s högra hand. Carl Michael Bellman skrev en bröllopsdikt till parets ära.
Det schröderheimska hemmet kom att inta en central ställning i Stockholms sällskapsliv. Även om Anna Charlotta Schröderheim presenterades vid hovet och ibland deltog i hovlivet, har hon ingen framträdande roll i de gustavianska memoarerna och dagböckerna. Snarare intog paret Schröderheim en ledande ställning inom det halvt aristokratiska, halvt borgerliga umgängeslivet utanför hovet.
I parets salong samlades ett vittert umgänge. Elis Schröderheim ansågs av samtiden som en av landets främsta litterära krafter och blev som sådan en av de första i Svenska Akademien. Även Anna Charlotta Schröderheim var medlem i vittra ordnar som till exempel Utile dulci. Carl Michael Bellman, Carl Gustaf af Leopold och Anna Maria Lenngren har samtliga författat dikter som på olika sätt har anknytning till Anna Charlotta Schröderheim.
Anna Charlotta Schröderheims liv fick ett tragiskt slut. Hon hade under livet haft flera kärleksaffärer, något som maken verkar ha haft överseende med. År 1790 uppges kunglige sekreteraren Carl Wilhelm Seele ha varit hennes älskare. När hon på juldagen samma år födde en dotter vägrade Elis Schröderheim att erkänna faderskapet och krävde skilsmässa från henne. Barnet skulle förklaras dödfött och modern skulle flytta ut på landet där hon skulle få en pension på 10 000 daler kopparmynt. Skilsmässan hann dock aldrig träda i kraft då Anna Charlotta Schröderheim avled en vecka efter dotterns födelse.
Omständigheterna kring Anna Charlotta Schröderheims död blev en skandal i sin tid. Elis Schröderheims plötsligt förändrade attityd till hustrun ansågs bero på att han övertalats därtill av Gustav III. Denne skulle ha sett en chans att hämnas på Anna Charlotta Schröderheim, vars frispråkighet skulle ha förtörnat honom vid flera tillfällen. Dottern Vilhelmina Charlotta uppfostrades av Anna Charlotta Schröderheims väninna Beata Théel och fick också ärva denna, då Elis Schröderheim dog i princip utblottad.
Anna Charlotta Schröderheim avled på nyårsdagen 1791. På den gravsten som år 1981 restes över Elis och Anna Charlotta Schröderheim på Hedvig Eleonora kyrkogård anges dock att hon avled 1792.
