Anna-Clara Romanus-Alfvén var Norrköpings första kvinnliga läkare och aktiv i kampen för kvinnors politiska rösträtt samt engagerad i utsatta kvinnors sociala villkor.

Anna-Clara Romanus-Alfvén föddes år 1874 i ett kristet hem i Landskrona. Modern Maria Petersson var lärarinna och fadern Johan Romanus Petersson organist och musiklärare. På flickläroverket i Landskrona såg den unga eleven upp till en lärarinna, som vågade bryta mot normen och visade mod och medkänsla: Selma Lagerlöf. Den blivande författarinnan kom att bli ett föredöme och en inspirationskälla för Anna-Clara Romanus-Alfvén, när hon själv försökte frigöra sig och sökte sina egna vägar.

Anna-Clara Romanus-Alfvén ville studera vidare, men föräldrarna var till en början negativt inställda. Till slut accepterade föräldrarna och hon tilläts ta studenten i Malmö som privatist år 1893 och sedan fortsätta studierna vid folkskollärarinneseminariet i Kalmar. Men lärarinneyrket passade henne inte. Hon ville bli läkare.

Under åren 1895—1897 arbetade Anna-Clara Romanus-Alfvén som lärarinna i Eskilstuna där hon sparade ihop tillräckligt med pengar för att kunna börja sina universitetsstudier. Mot föräldrarnas vilja sade hon upp sin lärarinnetjänst och flyttade till Lund. Föräldrarna vände sig främst emot att dottern skulle leva i en radikal, förtappad och okristlig miljö.

För Anna-Clara Romanus-Alfvén var det också ett fattigt liv. Föräldrarna hade inga finansiella medel, så hon tvingades ta på sig kostsamma banklån och låna pengar av släktingar. År 1898 fortsatte hon till Stockholm för studier och praktik på Serafimerlasarettet vid Karolinska Institutet.

Hösten 1906 tog Anna-Clara Romanus-Alfvén sin läkarexamen. Vid den här tiden fanns det endast ett tiotal kvinnliga läkare i landet. Men tjänst på ett sjukhus hade hon som kvinna inte rätt till. Enda möjligheten var att starta en egen praktik. Valet föll på arbetarstaden Norrköping där de sociala problemen var utbredda, och hon därför kunde göra skillnad.

Norrköpings första kvinnliga läkare mottogs med öppna armar. Behovet var stort. Många kvinnor ville helst bli behandlade av en läkare av samma kön. Nu blev det möjligt. Flera av hennes patienter var fattiga arbeterskor, några ensamstående mammor med barn, utan medel till läkarvård. Anna-Clara Romanus-Alfvén lät ofta de sämre bemedlade patienterna slippa betala för sina och sina barns sjukbesök.

Anna-Clara Romanus-Alfvéns engagemang för kvinnans politiska rösträtt väcktes under studieåren i Stockholm. En inspirationskälla var läkaren Ada Nilsson, en av förgrundsgestalterna i kvinnorörelsen, som tjänstgjort vid Serafimerlasarettet. De blev nu även kollegor i rösträttskampen.

År 1907 knöts Anna-Clara Romanus-Alfvén till Norrköpingsavdelningen av Landsföreningen för Kvinnans politiska rösträtt (LKPR), där hon medverkade på möten och föreläste om flickors uppfostran, hemmets hygien, barnavård och sexuell hygien för kvinnor. Intresset var ofta stort. Föredragen drog storpublik till Godtemplarnas pelarsal eller Arbetarföreningens salong. Samma år gifte hon sig med läkaren Johannes Alfvén, bror till kompositören Hugo Alfvén, och tillsammans med honom fick hon med tiden två barn.

Tre år senare blev Anna-Clara Romanus-Alfvén ordförande för rösträttsföreningen. Positionen behöll hon fram till riksdagsbesluten år 1919 om att införa lika och allmän rösträtt för kvinnor i val till riksdagen.

Som läkare förespråkade Anna-Clara Romanus-Alfvén tidigt ersättning för nyförlösta mödrar, som var tvungna att arbeta veckorna efter förlossning och därför inte kunde amma sina barn. Hon föreslog att det inrättades sjukkassor på Norrköpingsfabrikerna för att bistå kvinnorna ekonomiskt, inom ramen för en moderskapsförsäkring. Hon ansåg också att ekonomisk hjälp borde kunna erbjudas de kvinnor som tvingades lämna bort sina småbarn för att arbeta när maken var inkallad till militärtjänstgöring. Hon ordinerade också ledighet och vila till utarbetade textilarbeterskor.

Förutom läkaryrket och rösträttskampen var Anna-Clara Romanus-Alfvén ordförande i Kvinnorådet i Norrköping under flera år. Här bedrev en grupp kvinnor en omfattande hjälpverksamhet för utsatta kvinnor och barn i de fattigare hemmen. Livsmedel och kläder delades ut. Sömmerskor lappade, lagade och tillverkade tusentals olika plagg varje år.

Under ett tiotal år arbetade Anna-Clara Romanus-Alfvén även som skolläkare vid Norrköpings norra flickläroverk och undervisade i hälsolära, kvinnohygien och barnavård vid flera olika skolor och institutioner.

Vid två tillfällen, 1924 och 1928, ställde hon upp som riksdagskandidat på frisinnade liberalernas lista. Men hon kom aldrig in. I slutet av 1920-talet var hon även sakkunnig i ett par statliga lagutredningar rörande lösdriveri och alkohol.

Anna-Clara Romanus-Alfvén såg tidigt hur orättvist kvinnor blev behandlade i samhället och försökte göra något åt det. Hon var en osjälvisk medmänniska som solidariskt ställde upp för utsatta kvinnor och barn.

Anna-Clara Romanus-Alfvén avled år 1947 och ligger begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.