Anna Wallenberg var konstnär och målade landskap och porträtt. Hon var under många år ordförande för Handarbetets Vänner och var starkt engagerad i välgörenhet.
Anna Wallenberg föddes i Stockholm 1838. Fadern Johan Gustaf von Sydow var konteramiral och modern Eleonora von Sydow var tecknare och målare. Anna Wallenberg växte upp på Skeppsholmen tillsammans med halvbröder och två systrar som båda dog unga. Hon visade tidigt konstnärliga anlag och modern blev hennes första lärare både i teckning och i andra ämnen. Fadern avled 1850 och familjen flyttade in till Stockholm där modern fortsatte att undervisa Anna Wallenberg. Hon tillbringade även en tid på en pension i England.
År 1858 anordnade läraren Per Adam Siljeström tillsammans med bland andra Martin Schück en Lärokurs för fruntimmer. Där började Anna Wallenberg samtidigt som hon studerade konst för skulptören och tecknaren professor Carl Gustaf Qvarnström och målaren Ferdinand Fagerlin. Slutligen fick hon undervisning av professor Johan Christoffer Boklund i en av honom anordnad kvinnlig målarskola. Hon målade stilleben, porträtt och landskapsskildringar och spåddes en framtid som konstnär. Hon medverkade med ett par oljemålningar då Konstakademien ställde ut i Stockholm 1860 och för Katarina kyrka i Stockholm målade hon ett porträtt av kyrkoherde E.H. Eriksson.
Men livet förändrades då hon 1861 gifte sig med André Oscar Wallenberg som några år tidigare hade grundat Stockholms Enskilda Bank. Han var tjugotvå år äldre och hade i två tidigare förhållanden sex barn. Fyra av dessa uppfostrades av Anna Wallenberg. Tillsammans med maken fick hon mellan åren 1863 och 1884 fjorton barn, varav tolv uppnådde vuxen ålder. Hon fungerade självklart som värdinna för ett rikt socialt umgänge.
André Oscar Wallenberg var också riksdagsledamot och som sådan en flitig motionär. Hustrun som delade hans intressen och var hans förtrogna, fungerade ofta som hans ”handsekreterare”. Hon inspirerade honom att arbeta för kvinnors sak. År 1884 lämnades motionen om att ogift kvinnas myndighetsålder skulle sättas till 21 år in. Han yrkade också på att man och hustru utan äktenskapsförord själva skulle få råda över ärvda eller förvärvade tillgångar. Båda motionerna bifölls.
År 1886 dog bankdirektör Wallenberg och hans änka började ägna sig åt allmännyttiga och filantropiska verksamheter. Hon efterträdde Sophie Adlersparre som styrelseordförande för Handarbetets Vänner 1887. Vid basarer och fester som anordnades till förmån för Nordiska Museet och Skansen fungerade Anna Wallenberg som organisatör och vid behov bidrog hon också ekonomiskt. Hon var ordförande för styrelserna för Kvinnoförbundet för Sveriges sjöförsvar, Fredrika-Bremer-Förbundets stipendiefonder, Lotten Wennbergs fond och Benedickska fonden. Som styrelseledamot deltog hon i Föreningen för Välgörenhetens Ordnande (nuvarande Föreningen FVO), i Asylen för Pauvres honteux (senare Hagahemmet), som var ett ålderdomshem för fattiga kvinnor ur högre samhällsklasser, och som enda kvinna satt hon i Gripsholmsföreningens nämnd. Då Världsutställningen skulle gå av stapeln i Paris år 1900 var hon styrelsemedlem i Kungliga Kommittéen för Sveriges deltagande, också här som enda kvinna.
Anna Wallenberg hade en stark känsla för fosterlandet och fattade då och då pennan, men inte alltid under eget namn. I samband med unionsupplösningen 1905 skrev hon under pseudonymen Anders Svenske Sveriges rätt: några ord om de unionella förhållandena, några år senare kom Några ekonomiska synpunkter under pseudonymen Ave och efter hennes död publicerades Funderingar under författarnamnet Andreas Wallén. Flera fosterländska tal finns utgivna under hennes eget namn.
Anna Wallenberg hade ord om sig att ha en god organisationsförmåga, villighet att själv åta sig arbete och att alltid vara stödjande och stöttande. Hon gav gärna och generöst men med förstånd och hade ett särskilt intresse för mindre bemedlade och begåvade konstnärer. Hon var omtyckt av sina många anställda både i sin stora våning i Stockholm och på lantegendomen Malmvik på Lovön. Hon belönades för sina insatser med förtjänsttecknet Officier d'Académie och på sin 70-årsdag 1908 med kungliga medaljen Illis quorum av tolfte storleken.
I februari 1910 bevistade Anna Wallenberg en middag för 14 personer i friherre Gustaf Tamms hem. Det bjöds bland annat på gåslevergelé och på natten insjuknade värdparet och flera av gästerna i en akut tarmkatarr. En av dem var Anna Wallenberg, som först återhämtade sig något men sedan återigen blev sämre. Läkarna gjorde ett operativt ingrepp, men hennes liv gick inte att rädda. Dödsorsaken tillskrevs dels tarmkatarren, dels tidigare gallstensbesvär.
Anna Wallenberg avled 1910 i en ålder av 71 år. Att hon varit en betydande och omtyckt personlighet inom många områden visade den mycket rika blomstergärden från bland andra ett flertal personer ur kungahuset och de föreningar hon arbetat för. Hennes stoft vilar i familjegraven i Wallenbergs mausoleum på Lindö i Ekerö kommun.
