Anna Karlsohn var operasångare, verksam under flera decennier. Hon uppträdde i båda manliga och kvinnliga huvudroller och var särskilt omtalad för sin koloratursång.
Anna Margaretha Karlsohn föddes 1852 i Gällstads församling, Västergötland. Modern Eva Maria kom från Strömstad, där fadern var byggmästare. Fadern Andreas Karlsohn var född i Norra Sandsjö. Han var folkskollärare i Gällstad 1847 och två år senare även organist. Anna Karlsohn hade en äldre bror och familjen utökades efter hand med tre bröder och en syster. Två av bröderna kom att arbeta som bokhållare och två utbildade sig till lärare och en av dessa även till organist.
Eftersom Anna Karlsohns far var organist fick hon sin första undervisning i tonkonsten av honom. Vid 15 års ålder avlade hon organistexamen i Skara. År 1871 blev hon elev i en orgelklass på Kungliga Musikkonservatoriet (nuvarande Kungliga Musikhögskolan) i Stockholm. Då ekonomin inte räckte till för fortsatta studier avbröt hon dem 1873 och tog anställning i ”Nya svenska damkvartetten”. Under hennes två år i kvartetten genomfördes turnéer i Norge, Danmark, Tyskland och Belgien. År 1875 sökte Anna Karlsohn åter till Kungliga Musikkonservatoriet, men denna gång till artistklassen. Hon studerade sång för Julius Günther, som gav henne rådet att söka in till operascenen.
Hennes första debut på Kungliga Teatern (nuvarande Kungliga Operan) ägde rum i oktober 1878 som Cherubin i Figaros bröllop. Efter att följande år ha uppträtt i ytterligare ett par debutroller, Siebel i Faust och Zerlina i Don Juan, erhöll hon från december 1879 fast anställning vid Kungliga Teatern. Anna Karlsohn kom sedan att tillhöra denna sångscen utan avbrott i 33 år.
Anna Karlsohn gjorde många pojkroller, även upp i 50-årsåldern, bland dem kan nämnas Stefano i Romeo och Julia, Jemmy i Wilhelm Tell, Benjamin i Josef i Egypten, Urbain i Hugenotterna och Benito i Spanska studenter. Hon uppträdde dock i fler kvinnliga huvudroller än i manliga, bland dem Lady Harriet i Martha, Rosina i Barberaren i Sevilla, Bertha i Nürnbergerdockan och prinsessan Nemea i Konung för en dag. Hon var ingen primadonna, men recensenter berömde ofta hennes uppträdande med dess ”klara och renklingande, något spröda stämma och sin särdeles lediga koloratursång”.
Anna Karlson verkar inte ha utfört allvarliga roller lika bra, som Elvira i Den stumma från Portici, Mathilde i Wilhelm Tell och Adal-Gisa i Norma. Hon fick kritik för att inte variera sin mimik och sitt sätt att spela tillräckligt, vilket föranledde henne att ta lektioner i dramatiskt framställning.
Hennes sista ordinarie uppträdande på Kungliga Teatern ägde rum i december 1911 som mor Lisa i Wermländingarne. Hon höll sin avskedsföreställning i april 1912, vid fyllda 60 år. Hon framträdde då som Marcellina, en av de äldre kvinnoroller hon gestaltat under de sista åren, i Figaros bröllop och John Forsell medverkade som Almaviva. Under sin långa tid vid Kungliga Teatern var Anna Karlsohn en användbar och omtyckt artist, en av operascenens bäst skolade koloratursångare. Under vissa spelår framträdde hon i över hundra föreställningar, särskilt kring 1890-talet.
Vid konung Oscars 25-årsjubileum den 18 september 1897 tilldelades Anna Karlsohn medaljen Litteris et Aribus, och i februari 1910 valdes hon in i Kungliga Musikaliska Akademien.
Anna Karlsohn avled 1935 och är begravd i familjegraven på Gällstad och Södra Säms kyrkogård, Västergötland.
