Anna Catharina Ekberg var poet, djurrättsaktivist och författare till en tidig vegetarisk kokbok tillika handbok på svenska.

Anna Ekberg föddes i Jönköping som dotter till Elisabeth Mariam Nilenius och Jöns Nilsson Nilenius, läroverksadjunkt, komminister och filosofie doktor vid Lunds universitet. När hon var elva år gammal dog fadern och modern blev änka med tre barn.

Efter att ha utbildat sig till telegrafist och arbetat i yrket i Stockholm förlovade sig Anna Ekberg med brandförsäkringsinspektören Karl Axel Ekberg från Skokloster. Bröllopet firades 1889 i Trehörna prästgård i Östergötland. Paret anställde Edla Augusta Bergqvist från Trehörna till piga och bosatte sig på Södermalm i Stockholm. De bodde därefter i Ekhyddan i Stocksund och senare i kvarteret Grane 28, Villa Gullinge på Granevägen i Djursholms trädgårdsstad.

I trädgårdsstaden blev Anna Ekberg en del av stadens socialreformistiska intelligentsia. Hon engagerade sig i Nordiska Samfundet till bekämpande af det vetenskapliga djurplågeriet (nuvarande Djurens Rätt) och författade åtskilliga hyllningspoem, dikter och hymner. Som aktiv i samfundets andra cirkel blev Anna Ekberg vän och kollega med Christian och Elna Tenow, och via sina barn bekant med Elsa Beskows make Nathanael Beskow, rektor på Djursholms samskola. Engagemanget grundades i uppväxtens kristna religiositet och utvecklades åt det teosofiska hållet under influens av bland andra Lizzy Lind af Hageby, aktiv i samfundet samtidigt med Anna Ekberg.

Översättningen av läkaren Anna Kingsfords arbete L'Alimentation Végétale de l'Homme, från Université de Paris 1880, publicerad på engelska i London 1881 och översatt till svenska av Victor Pfeiff som Den rätta dieten, en afhandling om människans naturenliga föda i serien Vegetariskt bibliotek på Härnkvist förlag i Stockholm 1891, beredde väg för en ström av kokböcker på svenska, däribland Fru Richard Anderssons vegetariska kokbok, en handledning i konsten att, till båtnad för helsa och kassa, på ett smakligt sätt tillgodogöra vårt bord trädgårdens och åkerns alster på Chelins förlag 1895, Leontine Deutgens Vegetarisk kokbok, en liten hjälpreda i konsten att riktigt tillgodogöra sig växtrikets värdefulla alster på Gebers förlag 1897, och Anna Ekbergs omfattande Hvad skola vi äta? Anvisningar att tillaga god och närande (hufvudsakligast enkel) hälsoenlig mat jämte några inledande kapitel om diet i allmänhet, samt för sjuka, för blifvande mödrar och för barn; öfvergångsdiet, matsedlar m. m. på Chelins förlag 1899.

Recepten i Anna Ekbergs 360-sidiga verk innehöll huvudsakligen vegetabiliska råvaror med smärre tillägg av animalier från levande djur, som komjölksvaror och ägg, och använde ångkokare för bästa näringsbehållning. Inledningen förespråkade ”en rätt sammansatt föda, hämtad endast ur växtriket, eller med tillsats av produkter av lefvande djur”. Råvaror indelades vid den här tiden i icke-vegetariska och vegetariska. De som härrörde från döda djur benämndes icke-vegetariska och de som kom från växtriket samt från levande djur kallades vegetariska. I inledningen angav Anna Ekberg ett val av kost som halvseklet senare kom att benämnas vegan; uttrycket myntades i England 1944.

Vidare hänvisade Anna Ekberg till Platon, Sokrates, Pythagoras och lyfte bakgrunden till framställningen av kött- och fiskvaror genom att hon skrev ”dödade djur” istället för ”döda djur”. Bland livsmedlen hyllade hon särskilt ”växtvärldens skatt” citronen, citrus medica. Hon gav råd om övergångsdiet och spädbarnsdiet, listade matsedlar för enklare middagar enligt almanackan, matsedlar för festmiddagar vintertid och sommartid, och bjöd på en stor avdelning recept såsom svampkroketter, riskroketter, imiterad köttpudding, dito oxsvanssoppa, vegetarisk korvkaka och sillsallat samt imitation av fiskfärs.

Annonser för Hvad skola vi äta? publicerades i flertalet dagstidningar, däribland Smålandsposten den 3 juli 1899: ”En bok som kan vara nyttig att ega i hemmen, lite hvarstäns.” Mottagandet av den första upplagan blev blandat — till fenomenet vegetarisk kost och till själva boken. Svenska Dagbladets recensent kritiserade den 3 juli 1899 i hårda ordalag det vegetariska budskapet men tillstod beundran för bokens stora mängd och variation av rätter. Under rubriken ”Konst och literatur” menade Aftonbladet den 5 augusti 1899 att det redan fanns flera vegetariska kokböcker på svenska. Recensenten inbegrep Adolf Fredrik Melanders Naturmedicin från 1867 och J. O. Rydelius Reformköket 1893 samt Helsolif 1895 (under psudonymerna Ikke Koch och Justus) fastän de kunde betecknas som argumentationslitteratur för minskat intag av icke-vegetarisk föda snarare än kokböcker. Decennier senare vittnade Anna Ekbergs dotter Ellen Börtz i en tidskriftsdebatt om reaktionerna på vegetariskt leverne under sin barndom och menade att vegetarismens pionjärer fått utstå ”det största hån och åtlöje”.

Anna Ekbergs sakfrågepolitik i diktform publicerades i Samfundet till bekämpande af det vetenskapliga djurplågeriets skrifter och medlemstidning. Till årsmötet den 27 oktober 1903 författade Anna Ekberg en ”hyllning till väninnor två”, tillägnad Leisa Schartau och Lizzy Lind af Hageby: ”Det sjuder häftigt i månget sinne / det brusar mäktigt en storm därinne / det svallar våldsamt i mången barm / af obetvinglig, rättmätig harm / af tröstlös sorg och af motståndslusta / af önskan varm att till strid sig rusta / mot våldsmakt, grymhet och all den skam, / som far otygladt och hejdlöst fram”. År 1904 ägnade hon ett kritiskt ode till begreppet framsteg, när det innebar en vetenskap utan hänsyn till djuren, ”bakom sina lärdomens tempel rymmer klagan och pina, vanvettig forskning och tro. Och vetenskapsbanan så blodig, hvart leder den banan, ja, hvart? / grymhet öfvas, makt är rätt…”. Samfundets devis, om att moral går före vetenskap och rätt före makt, skulle kunna ha formulerats av Anna Ekberg.

Decenniet som följde blev en revansch för Anna Ekbergs bok — tiden hade hunnit ikapp och det vegetariska budskapet fått spridning. År 1906 publicerades Hvad skola vi äta? på norska i bearbetning av Anton Hoffman. Samma år gav Ellen Asker ut Ellen Askers Vegetariska kokbok – i likhet med Anna Ekberg och Leontine Deutgen var författaren bosatt i Djursholm, samtidens vegetariska Mecka i Stockholm. Deutgen förestod också ett hälsohem där. År 1908 gavs Anna Ekbergs kokbok ut i ny upplaga, jämte en billighetsutgåva, då upplagan från 1899 blivit utsåld. Boken recenserades nu med bifall: ”välskriven” ansåg Svenska Dagbladet den 30 december 1908, och Stockholms-Tidningen den 12 oktober 1910 gav omdömet ”utan tvivel vår förnämsta vegetariska kokbok”.

Sannolikt bidrog recensionerna av Hvad skola vi äta? till en ny våg av kokböcker: Elisabeth Hansens Vegetarisk kokbok utgiven i Malmö 1908, Ellen Turners Vegetarisk kokbok, med recept på hemlagad vegetarisk korv, utgiven i Stockholm 1913, Elsa Upplings Vegetarisk kokbok utgiven i Stockholm 1913 och Valma Kranks Vegetarisk kokbok för hem och skola utgiven i Helsingfors 1913. År 1910 hade även en bok på temat kost och hälsa utgivits av Johan Lundström Saxon, grundare av Samfundet för befrämjande af naturenliga lefnadssätt 1895 (senare Svenska Vegetariska föreningen, SVF). Föreningen, i vilken Anna Ekberg var medlem, agerade mot vaccinationstvång och frukttullar, och för ett kreaturslöst jordbruk. Årsmöten hölls på Kungsgatan och på Skansens högloft, med gäster som författaren Maurice Maeterlinck och Stockholms borgmästare, socialdemokraten Carl Lindhagen, bror till Anna Lindhagen.

Den vegetariska frågan kunde uppfattas som en del av tidens reformrörelse för ökad samhällelig jämlikhet. Vegetabilisk kost och användning av ångkokare medförde minskat behov av tjänstefolk samt förbättrad samhällelig och enskild ekonomi. Feminister och kvinnorättsligt aktiva blev vegetarianer för djurens och hälsans skull men även på grundval av att besparingen i tid, arbete och pengar främjade ideellt arbete och aktivism. Anna Ekberg medverkade 1909 i den kvinnorättsliga tidskriftserien Kvinnligt yrkesregister med texten ”Vegetarisk matlagning”. I efterföljande skrift återfinns läkaren och Fogelstad-medlemmen Ada Nilssons artikel ”Om vår föda”. Artikeln rekommenderar varmt vegetarisk kosthållning.

År 1920 — samma år hon blev änka — utgavs Anna Ekbergs diktsamling Livstoner, några dikter 1913–1918 på det författarägda och kooperativa Svenska Andelsförlaget (nuvarande Bokförlaget Natur och Kultur), grundat av Jenny Bergqvist Hansson och Johan Hansson, engagerade medlemmar i Svenska Vegetariska Föreningen. Jenny Bergqvist Hansson agerade även för jordreform, kvinnors rösträtt och uttalad anti-nazism, vilket avspeglades i förlagets utgivning. Anna Ekbergs diktsamling anmäldes i Aftonbladet den 7 maj 1920 som en unik och särpräglad samling hymner.

Anna Ekberg bodde och verkade i Villa Gullinge i Djursholm fram till sin död 1947. Utöver de två boktitlarna och sitt vegetariska livsexempel efterlämnade hon fyra vuxna barn, däribland vegetarianen, folkskolläraren, konstnären och djurrättsorganisatören Ellen Börtz.

Hon jordfästes i Norra krematoriet, nuvarande Norra begravningsplatsen, i Solna.