Svenskt kvinnobiografiskt lexikon

Till avancerad sökning
 

För att göra mer avancerade sökningar och sammanställningar kan du använda Språkbankens verktyg Karp. Det rekommenderas i första hand för forskare som vill analysera de uppgifter som ligger till grund för SKBL.

  Till Karp (Extern länk)

Anna Maria Louise Petrus-Lyttkens

1886-06-021949-07-26

Skulptör, grafiker, konsthantverkare

Anna Petrus-Lyttkens var skulptör, grafiker, dansare och konsthantverkare.

Anna Petrus-Lyttkens föddes 1886 i Uppsala, där hon också växte upp. Hennes föräldrar var Oskar Viktor Petersson, professor i pediatrik, och grevinnan Maria Stackelberg. Ett arv gjorde Anna Petrus-Lyttkens ekonomiskt oberoende och hjälpte henne att bli konstnär. Tidigt reste hon till London för att studera skulptur. Hon kom då även i kontakt med suffragetterna, vars rörelse hon stödde. Tillbaka i Stockholm studerade Anna Petrus-Lyttkens på Althins målarskola och antogs sedan till Kungliga konsthögskolan och skulpturlinjen, där närmaste skolkamraten var Siri Derkert.

Debututställningen skedde år 1916 på Konstföreningen i Stockholm tillsammans med Greta Ruuth. Anna Petrus-Lyttkens grafik och skulptur uppmärksammades av bland andra Gregor Paulsson och konstprofessorn Johnny Roosval som köpte skulpturen Längtan till sin Villa Muramaris på Gotland. Nämnvärda är också Anna Petrus-Lyttkens nära vänskaper med Otte Sköld och Gösta Nyström, som stundtals fungerade som hennes modeller. År 1916 föddes också sonen Ejnar och året därpå gifte sig Anna Petrus-Lyttkens med fadern, läkaren Harald Lyttkens.

Tidens avantgarde hyllade allkonstverket. Inspirerade av Isadora Duncan framförde Anna Petrus-Lyttkens, Siri Derkert och Märta Kuylenstierna år 1917 en dansföreställning på Intima teatern i Stockholm. De tre stod ensamma bakom regi, musikval, dekor, kostymer och koreografi. Tillsammans med Siri Derkert ställde Anna Petrus-Lyttkens år 1919 ut på Den Frie i Köpenhamn och Lunds universitets konstmuseum. Samma år föddes dottern Sonja Lyttkens, senare docent i matematik vid Uppsala universitet, och aktiv i kvinnosaksdebatten bland annat i frågan om avskaffandet av sambeskattning.

År 1920 skulle Anna Petrus-Lyttkens stora separatutställning ske på Svensk-franska konstgalleriet i Stockholm. Dagarna före öppningen utbröt dock en brand i ateljén, mer än 100 verk förstördes och utställningen genomfördes mycket reducerad. En långresa till Italien, Nordafrika och Paris gav krafter och inspiration till något helt nytt: konsthantverk. I egen ateljé och på Herman Bergmans konstgjuteri framställde Anna Petrus-Lyttkens unika bruksföremål i form av ljusstakar, bläckhorn, brickor och brickbord. Några av borden tillkom i samarbete med arkitekt Uno Åhrén och enstaka föremål tillsammans med silversmeden Karl Wojtech. Båda kontakterna var sannolikt förmedlade av vännen Wolter Gahn. Anna Petrus- Lyttkens formgivning utvecklades i nya tekniker och metaller som koppar och mässing, men framför allt i tenn.

I mitten av 1920-talet kom Anna Petrus-Lyttkens i kontakt med Estrid Ericson, grundare av nystartade Svenskt Tenn AB. Samarbetet resulterade i föremål som fortfarande tillverkas: Janusansiktet, Profilvasen och Lejonet. Lejonet, som tidigare hade förekommit i Anna Petrus-Lyttkens motivvärld, skulle följas av många versioner och blev efter hand signum för hennes kraftfulla stil.

Tidens kvinnliga industrikonstnärer arbetade oftast i textil och keramik. Parallellt med tenn prövade Anna Petrus-Lyttkens på ett material som betraktades som ännu mer maskulint, nämligen gjutjärn. I satsningen på konstnärligt gjutgods hade anrika Näfveqvarns bruk knutit till sig många konstnärer, skulptörer och arkitekter, alla manliga förutom Anna Petrus-Lyttkens. Brukets internationella genombrott skedde på Parisutställningen 1925, där Carl Bergsten var chefsarkitekt bakom det svenska deltagandet. Anna Petrus-Lyttkens bidrag var pelare och överstycken till dörrarna i den svenska paviljongens entréhall. Samarbetet med Näfveqvarn och Bergsten utvecklades i Villa Hertha i Kalmar och på M/S Kungsholm.

Anna Petrus-Lyttkens var en skulptör som vågade ge sig på uppdrag i stor skala. Tillsammans med Uno Åhrén presenterade hon 1928 ett förslag om rekonstruktion av en park i Karlskrona kring en vattenanläggning, Vindarnas Brunn. Trots stora arbetsinsatser förverkligades inte förslaget. Det skulle komma att bli det sista projektet i ett mycket kort och intensivt konstnärskap.

Anna Petrus-Lyttkens avled 1949. I Uppsala färdigställdes Anna Petrus-Lyttkens park år 2014 och samma år realiserades Anna Petrus-Lyttkens skulptur Mor och barn efter den modell som undkom ateljébranden år 1920.

Anna Petrus-Lyttkens vilar på Snöstorps Kyrkogård i Kalmar.


Marie Rehnberg


Publicerat 2018-03-08



Hänvisa gärna till denna artikel, men uppge alltid författarnamnet enligt följande:

Anna Maria Louise Petrus-Lyttkens, www.skbl.se/sv/artikel/AnnaPetrusLyttkens, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Marie Rehnberg), hämtad 2024-12-12.




Övriga namn

    Flicknamn: Peterson


Familjeförhållanden

Civilstånd: Gift
  • Mor: Maria Sophie Louise von Stackelberg
  • Far: Oskar Viktor Petersson
  • Syster: Ingeborg Maria Charlotta Petersson, gift Bergström
fler ...


Utbildning

  • Yrkesutbildning, London, Storbritannien: Utbildning till skulptör, South West Polytechnic School
  • Yrkesutbildning, Uppsala: Konstnärlig utbildning, Tekniska skolan (Uppsala)
  • Yrkesutbildning, Stockholm: Konstnärlig utbildning, Althins målarskola, privatskola
  • Yrkesutbildning, Stockholm: Utbildning till skulptör, Kungliga konsthögskolan (KKH)


Verksamhet

  • Yrke: Konstnär, skulptör
  • Yrke: Formgivare, konsthantverkare, industrikonstnär, bl a Svenskt Tenn AB, Näfvewvarns bruk


Kontakter

  • Vän: Siri Derkert
  • Kollega: Estrid Ericson
  • Vän: Otte Sköld
fler ...


Bostadsorter

  • Födelseort: Uppsala
  • Uppsala
  • London, Storbritannien
fler ...


Källor

Litteratur
  • Rehnberg, Marie, Anna Petrus: skulptör och industrikonstnär, Signum, Stockholm, 2009



Vidare referenser

Litteratur
  • Danielson, Sofia, Signums svenska konsthistoria. [Bd 12], Konsten 1915-1950, Signum, Lund, 2002

  • Ericsson, Anne-Marie, M/S Kungsholms inredning: mästerverk i svensk art deco, Signum, Lund, 2005

  • Rehnberg, Marie, 'Anna Petrus: a forgotten decorative artist', Scandinavian journal of design history., 9, 1999, s. 7-23, 1999