Annika Åqvist levde på 1700-talet och var en av de första kvinnor som ingående förhördes, misstänkt för att vara upprorsmakare i Sverige. Det är dock oklart hur involverad hon var i upproriska aktiviteter.
Annika Åqvist föddes troligen någon gång runt år 1700. Inte mycket är känt om hennes liv före hennes äktenskap med Olof Åqvist. Tillsammans förestod de en välbeställd rusthållargård i Bro socken i Roslagen. Maken var politiskt aktiv, och samlade bland annat in besvär och suppliker från andra sockenbor. Dessa förde han till Stockholm där de överlämnades till en kontakt i bondeståndet vid riksdagen. Det är oklart hur mycket Annika Åqvist var involverad i de politiska sakfrågorna; enligt egen utsago kunde hon varken läsa eller skriva, och lyssnade aldrig när maken fick sådant besök. Ibland drog sig maken och hans besökare rentav undan för att diskutera någon fråga.
Efter att drottning Ulrika Eleonora d.y. avlidit barnlös 1741, och kung Fredrik I därmed stod utan tronföljare, tog Olof Åqvist parti för den danska kronprinsen Fredrik. Kungen och rådet valde däremot Adolf Fredrik som tronföljare, vilket väckte opposition i bondeståndet runt om i landet och även var en av orsakerna till Dalupproret 1743. Olof Åqvist fattade sympati för upprorsmännen och beslöt att ansluta sig till dem, men fick i sista stund höra att de våldsamt slagits ner av soldater. Efter att ha blivit efterlyst som upprorsman beslöt han att fly till Hamburg, och julen 1743 skrev han ett brev till Annika Åqvist och bad henne följa efter.
Annika Åqvist lämnade sitt hem den 25 januari 1744, med sikte på Helsingborg för att där ta sig över sundet och resa vidare till Hamburg. Med sig på sin resa hade hon sin piga, Margareta, sina tre barn och en lejd soldat, Henrik Håkman, som skulle skydda dem. Hon reste under annat namn – Annika Dahlman – för att undvika misstankar. Färden gick först till Stockholm, där hon misslyckades med att skaffa ett pass, sedan över isen på Mälaren till Arboga, och därefter söderut till Örebro, Eksjö, Växjö och slutligen Helsingborg.
Myndigheterna i Helsingborg beslöt att gripa Annika Åqvist då det uppdagades att hon var Olof Åqvists hustru. Under perioden februari till juni 1744 hölls hon i arrest och förhördes upprepade gånger som misstänkt upprorsmakare. Protokollen från förhören ger goda insikter i den tidigmoderna statens kontrollaspiration. Dock lyckades förhöret inte fastställa huruvida Annika Åqvist varit involverad i makens upproriska aktiviteter. Själv nekade hon ihärdigt, men ertappades också med flera lögner under förhörens gång.
Efter avslutade förhör skickades Annika Åqvist tillbaka till rusthållargården i Bro socken. Det är okänt vad som blev av henne därefter. Det är inte heller bekant vad som hände med hennes barn.
