Beatrice Lesslie var en av de första kvinnorna i Sverige som blev VD för ett stort industriföretag, Konfektions AB Lesslie i Göteborg. Hon förlänades också Finlands Vita Ros-orden för sina insatser för Finland under andra världskriget.
Beatrice Lesslie växte upp i ett tjänstemannahem i Örgryte. Fadern var fångvårdstjänsteman och Beatrice Lesslie enda barnet. Som ung arbetade hon inom detaljhandeln i Göteborg. År 1917 ingick hon äktenskap med Finlands konsul i Göteborg, Otto Lesslie. Maken, som var född i Åbo 1879, hade tillsammans med köpman Alfred Heyman 1910 startat Konfektions AB Lesslie. När Heyman avled 1918 övergick bolaget i Otto Lesslies ägo. Han förblev VD fram till sin död 1936. Vid makens frånfälle 1936 övertog Beatrice Lesslie posten som VD, samtidigt som hon hade tre tonårsbarn att ta hand om. Företaget hade då 260 anställda och 1,8 miljoner i årsomsättning.
Beatrice Lesslie hade under makens levnad i mer än tio år svarat för företagets ekonomiska administration såsom huvudbokförare, och den entledigade företrädarens försäkran att om ”ett fruntimmer skall sköta detta så går det åt helsicke” kom snabbt på skam. Under hennes chefskap utvidgades tillverkningen kraftigt och verksamheten var hela tiden förlagd till samma adress, Karl Johansgatan 60-62. Hon följde modeutvecklingen särskilt i Paris och höll alltid gedigen kvalitet. Lesslies konfektion med en fjäril i märket vann allt större tillit hos kunderna. Tillverkningen var specialiserad på damkappor, promenaddräkter och pälsar. I mitten av 1950-talet framställdes årligen 70 000 plagg till ett värde av ca 8 miljoner kronor och antalet anställda var som högst omkring 350 stycken. Därefter hårdnade konkurrensen och företaget hade liksom branschen i övrigt svårigheter med överkapacitet.
Beatrice Lesslie var en av stöttepelarna i Föreningen Nordens västsvenska krets under kriget. Hon gav finländska flyktingar i Stockholm underhåll under de sista för Finland så svåra krigsåren. Hon bidrog också med betydande summor till Finlandsinsamlingen och svarade för såväl finländska krigsskadades uppehälle i Göteborg som för finska barns vistelse på Amundön. För sina insatser belönades hon med både Finlands Vita Ros-orden och Finska vinterkrigets minnesmedalj i brons. Bronsmedaljen var en stor utmärkelse och förlänades endast dem som gjorde betydande civila insatser för Finlands sak under kriget. Hon såg också till att gåvopaket fördes över till nödlidande i Norge under ockupationen. Arbetet skedde i det tysta men var icke desto mindre ytterst betydelsefullt.
Beatrice Lesslie ägnade sig också åt social verksamhet i Göteborg, bland annat som vice ordförande i Göteborgs stads yrkesskolor 1944 och genom administrativt arbete för Göteborgs praktiska kommunala mellanskola. Göteborgs stad har bland annat hedrat henne med att uppkalla en gata efter henne, Beatrice Lesslies gata i Högsbo.
Som andra svenska kvinna tog Beatrice Lesslie körkort en julidag 1919. Hon var också en skicklig ryttarinna och ägde flera egna hästar. Under de senare åren av sitt liv ägnade hon sitt fritidsintresse åt att samla frimärken och 1700-talsdockor i originaldräkter.
Beatrice Lesslie dog i Göteborg 1967 och är begravd på Östra kyrkogården i samma stad.
