Betty Linderoth var urmakare och en kvinnlig föregångare i sitt fack. Hon fick sitt arbete utställt på en världsutställning, i London år 1862.
Betty Linderoth föddes som Betty Cedergrén i Stockholm 1822. Fadern Johan Fredrik Cedergrén var urmakare och hade en urmakeri med blygsam tillverkning av pendyler och fickur. Moderns namn var Johanna Sofia Cedergrén och paret hade nio barn, varav sju var döttrar. Äldsta flickan fick anställning vid Riksbankens sedeltryckeri och den då tolvåriga Betty Linderoth fick hjälpa till i urmakeriet. Hon visade tidigt anlag för att arbeta med små detaljer och fadern beslöt sig för att lära upp henne till urmakare.
När Betty Linderoth började som lärling fick hon utstå glåpord av lärgossar och gesäller, som kallade henne ”urmakaren i kjolar”. Hon fann dock på råd, och klippte av sig sina långa flätor och klädde sig som en pojke. Hon arbetade envist och noggrant och blev med tiden en skicklig urmakare. I verkstaden fanns en ung verkmästare vid namn Gustaf Wilhelm Linderoth. Han fattade tycke för henne och friade, och de gifte sig 1844.
Samma år övertog Gustaf Wilhelm Linderoth urmakare Malmströms verksamhet på Drottninggatan i Stockholm och började producera och importera ur under namnet G.W. Linderoths urfabrik. I huset fanns också en butik. Betty Linderoth arbetade som verkstadsmästare i urmakeriet. År 1845 föddes dottern Betty Fredrika som avled efter bara ett par år. Tre år senare kom sonen Johan Gustaf.
Verksamheten utvecklades, arbetare anställdes och vid en särskild avdelning utbildade Betty Linderoth kvinnliga elever. Linderoths urfabrik ansågs på sin tid vara Sveriges ledande tillverkare av ur. År 1853 beställde kung Oskar I ett tornur till det brandskadade Tullgarns slott. Detta fick paret Linderoth att börja lägga tonvikten på större ur och man producerade speciellt tornur för hela världen.
År 1860 beställde Statens Järnvägar ett stationsur som skulle bli det första i en lång rad. Man tillverkade även fasadur, loggverk, regulatorer och skeppsur. Betty Linderoth blev den första kvinnliga svenska urmakare som fick visa upp sitt arbete på en världsutställning, i London 1862. Hon belönades där med ett hedersomnämnande för sin kronometer. Även makens arbete belönades.
Efter en kortare tids sjukdom avled Gustaf Wilhelm Linderoth år 1871, och Betty Linderoth tog över verksamheten. Hon fick problem med sin hälsa och råddes av läkare att inte vara så stillasittande utan röra mer på sig. Hennes uppgift blev nu att göra hembesök och dra upp klockorna för urmakeriets kunder. Hälsan förbättrades då hon vandrade omkring i Stockholm och bland kunderna fanns celebriteter som drottning Josefina, gemål till Oskar I, samt deras dotter, prinsessan Eugénie.
Under Oskar II:s regeringstid utsågs Betty Linderoth till hovurmakare. Sonen Johan Gustaf Linderoth, också han urmakare, tog över verksamheten 1872 men modern fortsatte att arbeta fram till 1884. Hon utsågs 1889 till hedersledamot i Stockholms Urmakarsocietet och tre år senare till hedersledamot i Sveriges Urmakareförbund.
Betty Linderoth avled år 1900 i en ålder av 88 år. Hennes stoft vilar på Norra begravningsplatsen i Stockholm. För att hedra kvinnor och speciellt den kvinnliga urmakaren Betty Linderoth fick ett Linderoth-ur ljuda varje halvtimma under kommunfullmäktiges möte i Stadshusets rådssal i december 2019. Många av Betty Linderoths ur finns bevarade på byggnader i Stockholm och på andra orter i Sverige.
