Brita Malmer var Sveriges första professor i numismatik och penninghistoria.
Brita Malmer föddes i Malmö som dotter till Elin och Svante Alenstam. Modern hade före äktenskapet arbetat som kartriterska och fadern var folkskollärare i Malmö. Efter skolgången i Tekla Åbergs högre läroverk för flickor tog Brita Malmer 1945 studentexamen vid Högre allmänna läroverket för flickor med goda betyg från latinlinjen. Hemmet var religiöst och beläst, och studier och flit uppmuntrades och stöttades med alla tillgängliga medel. Studierna fortsattes vid Lunds universitet där hon läste historia, nordisk och jämförande fornkunskap (nu arkeologi), klassisk fornkunskap, konsthistoria och pedagogik. Hon tog filosofie kandidatexamen 1949. År 1953 blev Brita Malmer filosofie licentiat i nordisk och jämförande fornkunskap vid Lunds universitet med en avhandling om den vikingatida danske kung Sven Estridssons bysantinska mynttyper. Hon disputerade 1966 på en doktorsavhandling som behandlade den äldsta skandinaviska myntningen i Hedeby, Nordiska mynt före år 1000, och utnämndes till docent samma år.
Brita Malmer gifte sig 1949 med Mats Petersson, sedermera professor i arkeologi. De antog båda namnet Malmer, efter makens mors släkt, 1955. År 1959 flyttade makarna från Lund till Stockholm och dottern Elin föddes 1963. Familjen kom att bo på Lidingö.
Redan som student var Brita Malmer kulturhistoriskt praktiskt engagerad, vid Lunds universitets historiska museum, LUHM (nuvarande Historiska museet vid Lunds universitet) 1947–1959 (från 1952 vid myntkabinettet) och som föreståndare för mynt- och medaljsamlingen vid Malmö museum 1952–1953. Hennes karriär kom delvis att formas utifrån dessa tidiga yrkeserfarenheter, och museernas verksamhet och samlingar låg henne varmt om hjärtat livet ut. År 1959 blev hon deltidsanställd vid Kungl. Myntkabinettet (KMK) i Stockholm, fast anställd 1962 och utnämnd till dess chef 1971 – en post som hon innehade till 1979. Hon gjorde stora insatser för forsknings- och utgivningsprojektet Corpus nummorum saeculorum IX-XI qui in Suecia reperti sunt (CNS) och inom utställningsarbetet, vilka båda engagerade henne mycket.
Brita Malmers tid vid KMK präglades av utveckling och omstrukturering av verksamheten, och hon var en stark och drivande kraft i detta arbete. På praktisk nivå kunde det handla om lokalernas ombyggnad och upprustning för att bättre svara mot personalens och samlingarnas behov eller att ta fram nya utställningar, på en mer strukturell nivå om att försvara och stärka KMK:s roll inom myndigheten Riksantikvarieämbetet/Statens historiska museer. Genom Brita Malmers försorg fick KMK samma självständiga status som Historiska museet och Medelhavsmuseet, personalen utökades och chefens titel blev museidirektör. Samlingar och utställningar låg då i Historiska museets lokaler, och Brita Malmer arbetade målmedvetet för att KMK skulle få en egen museibyggnad, något som dock kom att dröja till 1996. År 1979 utnämndes Brita Malmer till första innehavare av den nyinrättade Gunnar Ekströms professur i numismatik och penninghistoria (då vid Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, sedan 1988 vid Stockholms universitet), och upprätthöll denna till pensioneringen 1992.
Brita Malmer valdes in i Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien 1981 och i Det Norske Videnskabsakademi 1986. Hon var ordförande för Sven Svenssons stiftelse för numismatik 1971–1979 samt 1988–1993, för Svenska Arkeologiska Samfundet 1974–1976, Svenska numismatiska föreningen 1974–1976, Gunnar Ekströms stiftelse för numismatik 1974–1979 och kommissionen för Sveriges mynthistoria 1979–1983, samt sakkunnig för 1973 års myntkommission. Brita Malmer erhöll också ett flertal svenska och internationella priser och utmärkelser för sitt arbete.
Brita Malmer var en boren projektledare och en stridbar och oförtröttlig verksamhetsutvecklare med starka åsikter. Hon var inte rädd att leda och driva på för att förverkliga sina visioner, vilket ibland skapade konflikter men också gav många goda resultat och framgångar för de verksamheter hon förvaltade. Driftigheten kombinerades i Brita Malmer med en hängiven och plikttrogen forskarpersonlighet. På sitt specialområde numismatik utvecklade hon både de praktiska och de vetenskapliga förutsättningarna genom att i 20 år driva och stärka det tidigare nämnda CNS-projektet, genom att verka för instiftandet av en professur och genom att skriva ett antal vetenskapliga arbeten som utvecklade den numismatiska metodiken samtidigt som de väsentligt utökade kunskapen om det förflutna. Hennes forskning karaktäriseras av en analytisk läggning, av metodisk inriktning och ett fokus på fornsaker (främst mynt), samt stor produktivitet. Produktionen karaktäriseras av stor bredd i materialvalet, med arbeten som behandlar såväl vikingatidens som medeltidens nordiska myntning och flera stora och svårbearbetade material.
Brita Malmer var akademiskt fostrad i den weibullska källkritiska historikertraditionen och anhängare av den logiska positivismen. Hon lade stor vikt vid att utarbeta språkliga definitioner och definiera oberoende typologiska element för de olika mynttyper hon behandlade – centralt var att använda sig både av myntens tekniska och dekorativa egenskaper. Den grundläggande utbildningen inom historia och arkeologi syns inte minst i det metodiska genomförandet och i viljan till historisk kontextualisering. Brita Malmer var även en skicklig tecknare och illustrerade både sina egna och andras arbeten.
Privat läste Brita Malmer mycket och hon var som ung intresserad av existentialismen och tog avstånd från uppväxtens religiositet. Hon behärskade såväl oljemålning som pianospel. En större arena än numismatiken hade möjligen passat Brita Malmer bättre och gett fler möjligheter både vetenskapligt och verksamhetsmässigt; ämnet är ett litet och ibland ensamt fält att arbeta på, och som kvinna var Brita Malmer dessutom ofta ensam i rummet. Att forskningen kom att inriktas mot just myntmaterialet och ”hjälpvetenskapen” numismatik var ett strategiskt val som ökade möjligheterna till yrkeskarriär utan konkurrens med maken, med vilken hon hade en nära arbetsrelation under hela sitt yrkesliv. Arbetsrelationen var vetenskapligt viktig för dem båda, vilket framkommer i flera sammanhang. Äktenskapet var inte okomplicerat men präglades av ömsesidig lojalitet, och Brita Malmers yrkeskarriär under 1950- till 1990-talen möjliggjordes delvis av att maken delade hemarbetet och stöttade hennes ambitioner och projekt.
Brita Malmer dog i Lidingö 2013.
