Caroline Ridderstolpe var tonsättare och hovdam samt ledamot av Musikaliska Akademien.
Caroline Johanna Lovisa Ridderstolpe föddes 1793 i Berlin. Hon var dotter till kapellmästaren i Berlin, Carl Kolbe, och hovdamen Louise Requigny. Hennes far utbildade henne att spela flera instrument, att sjunga och med största sannolikhet också att komponera sånger i den stil som var populär i Tyskland kring 1800-talets början. Det är möjligt att hon också studerade komposition för tonsättaren Carl Maria von Weber. Hon var en skicklig sångare och med största sannolikhet odlade hon den tyska lied-stilen väl. Den skiljer sig från den italienska mer ekvilibristiska bel cantostilen genom att vara mer intim i sin klang. Av hennes kompositioner kan man dra slutsatsen att hon också var bekant med Ludvig van Beethovens klavermusik.
Caroline Ridderstolpe träffade sin make Fredrik Ridderstolpe under slutet av hans Grand tour då han besökte Berlin. Att de hade en relation och gifte sig i Berlin framgår av forskningen men det är osäkert om hon följde med Fredrik Ridderstolpe när han reste tillbaka till Sverige. Det berättas nämligen att Caroline Ridderstolpe själv begav sig till Tidö slott i Västmanlands län och berättade för familjen Ridderstolpe att hon var gift med sonen i huset. Fredrik Ridderstolpe förefaller ha varit måttligt intresserad, men äktenskap ingicks och paret fick två barn, Virginia och Carl Gustav. Paret bosatte sig på Tidö slott men även det närbelägna Fiholms slott tillhörde familjen.
Caroline Ridderstolpe hade under sina uppväxtår i Berlin umgåtts med personer vid hovet. En av hennes nära vänner var prinsessan Maria Anna, kallad Marianne, gift med prins Wilhelm av Preussen, som var bror till kung Fredrik Wilhelm III. Hovets kretsar och sällskapsliv var således naturligt för henne att ingå i. Eftersom Fredrik Ridderstolpe stod mycket nära Karl XIV Johan var umgänget vid hovet i Stockholm en viktig del av livet under vinterhalvåret. Caroline Ridderstolpe slöt tidigt upp med Stockholms hovdamer. Kammarfröken Marianne Koskull hade fram till 1823 mottagning en gång i veckan för ”gräddan af Stockholms societé” och representerade därmed den frånvarande drottningen. När drottningen Desideria och kronprinsessan Josefina kom till Stockholm slöts en mindre krets av vänner kring dem, dit även Caroline Ridderstolpe hörde. Hon deltog sannolikt i både Desiderias och Josefinas salonger samt vid salonger eller soaréer som gavs i kretsen kring hovet. En sådan krets fanns kring excellensen Mathias Rosenblad, som gav soaréer där bland andra den österrikiske diplomaten greve Eduard von Woyna, grevinnorna Mathilda Montgomery-Cederhielm och Carolina von Rosen ingick.
Caroline Ridderstolpe uppfattades som en kvinna med stark vilja. Hon överskred hovets gränser mot det svagt utbyggda offentliga musiklivet och engagerade sig i konserter som gavs vid De la Croix’ salong på Brunkebergstorg. De la Croix’ salong hade invigts 1843 och den blev ett centrum för stadens nöjesliv. Här fanns konditori-, schweizeri- och hotellrörelse och från 1846 gavs även konserter med etablerade musiker i salongen. Efter Karl XIV Johans död 1844 engagerade sig Caroline Ridderstolpe i konserterna, vilket föranledde kritik från hovets damer och de aristokratiska vännerna som föredrog att inte beblanda sig med offentlig verksamhet.
1823 utnämndes Fredrik Ridderstolpe till landshövding för Västmanlands län, ett ämbete han innehade till 1849 och slottet i Västerås blev under några år ytterligare en bostad för familjen. Fredrik Ridderstolpe dog 1852 och det förefaller som om paret under senare år levde åtskilda.
Caroline Ridderstolpe och Mathilda Montgomery-Cederhielm var båda tonsättare och kände varandra men förefaller ha levt sina liv i olika världar. Caroline Ridderstolpe kom från Berlin och tillhörde den tyska sångtraditionen medan Mathilda Montgomery-Cederhielm hade vuxit upp i Italien och tillhörde den italienska sångkulturen. Båda odlade sina respektive sångkulturer men deras visor avslöjar att de också tog till sig den svenska sångtraditionen. Lustigt nog finns det en helt annan gemensam länk mellan de två kvinnorna. Deras män, Tobias Montgomery-Cederhielm och Fredrik Ridderstolpe gjorde sin Grand tour på cirka två år tillsammans. Båda mötte Mathilda Montgomery-Cederhielm i Rom och Florens och båda mötte Caroline Ridderstolpe i Berlin. Tobias friade senare till Mathilda Montgomery-Cederhielm, som flyttade till Sverige och Segersjö slott utanför Örebro.
Sex sångsamlingar samt flera fristående sånger och en samling korta pianostycken av Caroline Ridderstolpe finns bevarade på Statens Musikbibliotek. Den tyska liedstilen med tonsättaren J F Reichardt som förebild märks väl i sångerna men det finns också svenska inslag. Sannolikt har hon varit väl förtrogen med Erik Gustaf Geijers och Adolf Fredrik Lindblads sångskatter.
Kanske var Caroline Ridderstolpe lite för glad och energisk för den svenska adeln. Det framgår nämligen att hennes biograf, som publicerade biografin under pseudonymen Turdus Merula men som avslöjades vara Aurora von Qvanten, inte accepterade Caroline Ridderstolpes friska fläktar vid det svenska hovet.
Caroline Ridderstolpe avled 1878 på Fiholms slott i Västmanland.
