Christina Catharina Larsdotter var en drygt två meter lång sameflicka. Hon deltog i uppvisningsturnéer såväl i Sverige som på kontinenten och i Storbritannien. Troligtvis led hon av gigantism, ett tillstånd orsakat av överproduktion av tillväxthormon.

Christina Catharina Larsdotter föddes 1819 i Brännäs, Malå kommun. Hon var det andra barnet i fadern Lars Sjulssons andra äktenskap, vilket var modern Carin Larsdotters första och enda dito. Fadern hade blivit änkling och hade sedan tidigare fyra barn. Om Christina Catharina Larsdotters barndom är endast litet känt, och för hennes liv saknas en komplett biografi. Först från tiden för resan till Stockholm 1837 dyker hon återkommande upp i skriftliga källor.

Då hon i slutet av mars 1837 ankom till huvudstaden inhystes hon, föräldrarna och systern Sara i källaren Mercurius på Österlånggatan. Nöjeslokalen ägdes av en kypare på kungliga slottet och fram till maj visades Christina Catharina Larsdotter mot betalning där. Så hade man gjort sedan avresan från Brännäs, där föräldrarna tycks ha kommit i skuld. Uppståndelsen kring resan söderut kunde knappast ha varit större. Längs hela resvägen skrev tidningar om henne och en särskild visa skrevs även och såldes som tryck. Nästan hela tiden omnämndes hon som "Långa lappflickan". I Stockholm besökte hon kung Karl XIV och undersöktes även av nyfikna läkare på Karolinska Institutet.

Läkarnas protokoll, för övrigt nedtecknat av anatomiprofessor Anders Retzius, finns bevarat och tecknar bilden av en ung kvinna som sannolikt drabbats av jätteväxt, dåtidens term för gigantism. Hon var då 202 centimeter lång, betydligt längre än faderns 163 och moderns 133 dito, och växte alltjämt. Under hela sin uppväxt hade Christina Catharina Larsdotter varit ovanligt stor, men samtidigt klenare än vad hennes kropp gav sken av. Vidare hade hon haft återkommande värk, svimningar och perioder med uppsvullnade ben som tvingat henne att vara sängliggande. Åldern till trots hade hon ännu inte menstruerat.

Redan följande år, 1838, var det dags för en ny resa. I rent spekulativt syfte satsade då en grupp skånska handlare på att föra sju samer, med Christina Catharina Larsdotter som huvudnummer, ut i Europa för att visa upp dem mot betalning. I juli 1841 skriver en svensk man om hur han då sett Christina Catharina Larsdotter uppträda jämte kortväxta ("dvärgar") och lejon under festligheter i Paris. Det är genom sådana anteckningar hennes resor dokumenterats, men det är omöjligt att ge en fullständig bild av resvägen. Hennes personliga reflektioner lyser av samma skäl med sin frånvaro. Klart är istället att turnerandet gav inkomster. År 1843 omnämns hon som hemmansägare då hon köpt sig en bit mark i Brännäs och byggt ett hus som hon delade med sin syster. Christina Catharina Larsdotter var den enda kvinnliga markägaren i trakten.

I samband med världsutställningen i London 1851 gav sig Christina Catharina Larsdotter ut på ännu en resa. I Stockholm uppträdde hon på De la Croix salong, Djurgården och Mosebacke. Hon fortsatte därefter med flera stopp längs vägen till Göteborg för vidare färd med båt till London. Hon ankom i mitten av juli och visade sedan upp sig på Savile House vid Leicester Square. När Christina Catharina Larsdotter med sällskap besökte världsutställningen i Crystal Palace fick de båda samekvinnorna mycket uppmärksamhet. Resan fortsatte efter besöket i London på de brittiska öarna under de följande två åren, troligtvis utan avbrott och återbesök till Sverige.

Hemresan sommaren 1853 gick från Newcastle. En tidning i staden rapporterade då att Christina Catharina Larsdotter var 218 centimeter lång, med en vikt på 146 kilo. Vidare rapporteras det att hon varit sängliggande i tre veckor före utresan, och att läkare konstaterat att hon led av tuberkulos och borde återvända till Sverige. En tidning i Manchester hade nämnt samma sjukdom ett år tidigare. I slutet av maj 1854, avled Christina Catharina Larsdotter hemma i Brännäs. Dödsorsaken anges som kallbrand. Hon saknade någon känd livskamrat och överlevdes av såväl sina föräldrar som sin syster.

Knappt ett år senare, på senvintern 1855, inleddes en märklig resa. Christina Catharina Larsdotters kvarlevor hade grävts upp och preparerats för att fraktas till Karolinska Institutet i Stockholm, tillsammans med ett järvkadaver. Om det var hon själv eller familjen som sålt stoftet är okänt. Både familjen och kyrkan lär dock ha tillåtit flytten. Institutets kostnader, inklusive frakt, uppgick till 78 riksdaler och återigen var Anders Retzius inblandad. Han lät senare göra avgjutningar av olika delar av skelettet. Minst en gång föreläste han internationellt om vad det kunde berätta. Institutets samlingar visades emellanåt upp för besökare. En 14 år ung Selma Lagerlöf skrev 1873 i sin dagbok om hur hon besökt Karolinska Institutet och i samlingarna där förevisats ett skelett så stort att de frågat om det verkligen tillhört en människa. Knappt två decennier senare, 1892, skrevs sista kapitlet om Christina Catharina Larsdotter. Huset där hennes skelett förvarades brann då ner och tog hennes jordiska rester med sig.