Charlotta Berger var författare och diktare, verksam under 1800-talets första hälft. Hon är framförallt känd för skillingtrycket ”Korset på Idas grav”.
Charlotta Berger föddes 1784 i Linköping, som dotter till greve Charles Emil Cronhielm och friherrinnan Hedvig Ulrika Boije af Gennäs. Hon hade fyra bröder och två systrar. Fadern var innehavare av kronobränneriet i Linköping tills det lades ner 1789. Därefter var han godsägare på Ryds gård utanför Linköping. Efter hans död flyttade familjen in till Linköping.
Charlotta Berger debuterade 1815 med De franska krigs-fångarna i Sverige och kan ses som en av pionjärerna bland svenska romanförfattare. Charlotta Bergers verk har bedömts tillhöra genren sentimentala familjeromaner. För den moderne läsaren är de stereotypa och moraliserande, men de vann stor uppskattning i sin samtid. Detta berodde dock i stor utsträckning på att svensk prosalitteratur i 1800-talets början till största delen bestod av översättningar. Originalverk uppmärksammades, även om de kunde föranleda kritik.
År 1817 gifte sig Charlotta Berger med Johan Georg Berger, major vid Smålands dragoner. Två år senare tog han avsked, varefter de bosatte sig på Biskopsberga herrgård i Skänninge. I äktenskapet föddes fyra barn, varav samtliga dog i ung ålder. Det mesta tyder på att äktenskapet inte var särskilt harmoniskt, och att Berger var mindre framgångsrik som lantbrukare. År 1844 såldes Biskopsberga och makarna flyttade in till Linköping. Johan Georg Berger vistades dock mestadels i Stockholm.
Under tiden på Biskopsberga hann Charlotta Berger inte med att skriva romaner. Hon författade dock en stor mängd poetiska bidrag som framförallt publicerades i tidskriften Magasin för konst, nyheter och moder. Några av dessa var översättningar från franska, men de flesta var egna verk. Den mest kända av alla dessa är utan tvekan ”Korset på Idas grav”, som tonsattes av maken. Dikten publicerades första gången 1826 och kom som skillingtryck 1828. Visan ska vara det i särklass mest tryckta skillingtrycket, och blev så populär att namnet Ida kom med i almanackan.
Det går att se en tydlig utveckling i Charlotta Bergers författarskap. Mycket av det hon publicerade under tiden på Biskopsberga utmärks av humor och en mild satir. Detta märks inte minst i ”Ungkarlslivet”, en betraktelse över fördelarna att leva ogift, som också blev ett mycket populärt skillingtryck. Det är sannolikt en ironisk släng åt maken Johan Georg Berger. När hon efter uppbrottet från Biskopsberga återigen började publicera prosa kännetecknades denna av en tydligare realism. Hon skrev nu noveller som publicerades i Aftonbladet, och därmed nådde hon en läsekrets i hela landet. Många av dem blev publiksuccéer och ett urval utgavs i Noveller 1846.
Charlotta Bergers sista år blev ganska besvärliga. Trots de stora framgångarna tjänade hon inga större pengar på sitt författarskap. Hennes man hade dessutom dyrbara vanor och dåligt affärssinne. För att försörja sig stickade Charlotta Berger strumpor, men inte heller det var särskilt lönsamt. Hon led också av dålig hälsa, i synnerhet efter en svår infektion efter ett sår i armen.
Charlotta Berger avled i maj 1852. En staty över henne är rest i Ridderstads minnespark vid Berga.
