Cilluf Olsson var en betydelsefull profil inom den spirande skånska hemslöjdsrörelsen i början av 1900-talet och ansågs som en av de skickligaste väverskorna av röllakansmattor.
Cilluf Olsson föddes 1847 på en bondgård i Tryde by nära Tomelilla. Hennes far var kommunalordföranden, nämndemannen och sedermera häradsdomaren Sven Nilsson. Han satt även i Kristianstads läns landsting under några år. Modern hette Elna Ahlgren och kom från Ingelstorp. I familjen föddes nio barn. År 1885 tilldelades fadern en silvermedalj av Kungl. Maj:t ”För medborgerlig förtjenst.”
Cilluf Olsson, eller Mor Cilluf, som hon kom att kallas, föddes in i en burgen bondesläkt med nedärvd kunskap i hemslöjd från tidigare generationer av kvinnor och hennes mor var mycket mån om att hennes döttrar skulle lära sig spinna, sy och väva. Då, vid mitten av 1800-talet, levde fortfarande den skånska allmogekonsten i stugorna. I sitt barndomshem i det slöjdrika Ingelstads härad, centrum för den äldre skånska textilkonsten, lärde hon sig hantverket av sin mor, som var skicklig i all hemslöjd. Känslan för konstvävning kom säkert från modern. Cilluf Olsson talade gärna och ofta om henne, och särskilt önskade hon, att modern kunnat se henne när hon satt i sin stora vävstol i rad med fyra av sina duktigaste elever, vävande på någon röllakansmatta, flera meter bred utan söm. I en intervju med Dagens Nyheter 1909 berättade hon att hon vävde på sin första röllakansväv till ett hästtäcke när hon var tio år.
År 1874 gifte sig Cilluf Olsson med lantbrukaren Christen Olsson från Hög som hon träffade när hon praktiserade som mejerska på Everöds gård. Äktenskapet blev barnlöst men hennes man var änkeman med två barn som hon blev styvmor till.
Cilluf Olsson blev så småningom känd som en riktig mönsterväverska och ”Mor Cilluf i Hög” blev det hedersnamn hon fick. År 1888 öppnade hon vävskola och tog emot elever i vävstugan i Hög. Som mest hade hon ett femtontal elever som var fullt inackorderade där. Man kunde då välja mellan att bli jungfru eller vävelev. Jungfrun fick 160 kronor i årslön, väveleven 50 kronor. På skolan vävdes till slotten, bland annat till friherrinnan Henriette Coyet på Torups slott och till herrgårdarna runt omkring, men mest till Industrilotteriet i Malmö och till Handarbetets Vänner i Stockholm.
År 1896 debuterade Cilluf Olsson som författare med boken Handbok i Enklare Väfnad som gavs ut på Gleerups i Lund. Fem år senare, 1901, erhöll hon Sophie Adlersparres pris, Handarbetets Vänners medalj för främjandet av svensk textil konstslöjd.
Cilluf Olsson samlade ihop äldre vävnader av olika slag och upptecknade mönster och färger som därmed räddades åt eftervärlden. Under några år fick hon mönster från Gustaf Fjaestads ateljé i Värmland och hon kopierade gamla vävnader, både från trakten och från östra Skåne. Det var vävnader i gamla skånska mönster, bonader och mattor, bland annat gedigna, färgglada vävnader i röllakan, krabbasnår, dukagång, opphämta plockad på skälblad, rosengång och sniljeflossa som blivit särskilt berömda.
År 1902 lämnade makarna Olsson prästbostället i Hög och flyttade till Landskrona. Under de två år makarna bodde i Landskrona figurerade Cilluf Olsson flitigt i dagspressen. Hon annonserade bland annat efter elever till sin nya vävskola som öppnades i oktober 1902. Där anordnade hon också en konstvävnadsutställning och bjöd in allmänheten genom en annons i Korrespondenten Landskrona Tidning. Denna driftiga kvinna lär också ha haft en liten butik, där hon sålt sina produkter. På våren 1904 flyttade paret till Alfastorps gård i Tågarp och här bodde de resten av sina liv.
Cilluf Olsson var en företagsam kvinna för sin tid, en modern entreprenör i meningen att hon drev egen affärsrörelse i form av vävskola, sålde de inhyrda elevernas alster och fungerade som lärare och handledare i vävkonsten åt dessa flickor. Samtidigt var hon traditionell i meningen att hon var med och grundade Malmöhus läns hemslöjdsförening 1905, där hon ingick som suppleant i styrelsen 1911-1914. Föreningens syfte var att slå vakt om det textila kulturarvet genom att rädda och bevara äldre skånska konstvävnader som höll på att gå förlorade i samband med industrialiseringen.
Cilluf Olsson förstod värdet av marknadsföring och figurerade gärna i dagspressen och deltog i många utställningar, både internationella och nationella och fick medaljer och diplom för sina vävnader. Hon ställde ut i Köpenhamn 1888 och på världsutställningen i Chicago 1893. År 1900 blev hon av hushållningssällskapet i Malmöhus län utsedd att som kvinna och väverska representera Sverige med skånska vävnader vid världsutställningen i Paris. Här erhöll hon en guldmedalj, en silvermedalj och diplom. Nationellt deltog hon i utställningar bland annat i Stockholm 1897 och 1909, Baltiska utställningen i Malmö 1914, Landskrona 1901, Helsingborg 1903 och Lund 1907. Prinsessan Ingeborg, skådespelaren Anders de Wahl, prins Eugen och grevinnan Hedvig Ulfsparre tillhör de som köpte hennes vävnader.
Några av Cilluf Olssons vävnader skänktes till kyrkan i Hög julen 1898, bland annat draperier som blev upphängda kring altaret i kyrkan. År 1916 fick hon en beställning på altarmattan i Sankt Petri kyrka i Malmö. Den vävdes dock färdig av hennes elev Gerda Bengtsson, då Cilluf Olsson inte hann avsluta detta stora verk på grund av sjukdom. Cilluf Olsson gick bort senare samma år. Många av hennes vävnader samt originalmönster finns idag bevarade på en släktgård utanför Lund, Stävie Hage, samt på Nordiska muséet.
Cilluf Olsson ligger begravd på Asmundstorps kyrkogård.
