Dora Jacobsohn var läkare och banbrytande neurofysiologisk forskare.

Dora Jacobsohn föddes i Berlin 1908. Familjen var judisk och väl integrerad i det tyska samhället. Fadern Érnst Jacobsohn var advokat. Dora Jacobsohn studerade medicin vid Friedrich-Wilhelms-Universität i Berlin och fick högt betyg vid läkarexamen den 20 januari 1933. Den 30 januari utnämndes Adolf Hitler till rikskansler. Nazifieringen på universiteten och inom hälso- och sjukvården gick mycket snabbt med arbetsrestriktioner och avskedande av personer av judisk börd och politiskt misshagliga. Judebojkottdagen ägde rum den 1 april 1933. Den 18 november 1933 fick Dora Jacobsohn ett brev från universitetet som meddelade att hon på grund av den så kallade Arierparagraph nekades läkarlegitimation.

Dora Jacobsohn flydde 1934 till Sverige där modern hade släktingar. I Sverige hade frivillig flyktinghjälp börjat organiseras av bland andra Mosaiska församlingens hjälpkommitté och Kommittén för insamlingen till landsflyktiga intellektuella, som förmedlade möjligheter till sysselsättning och ekonomiskt stöd från insamlade medel. Senare under 1930-talet gavs statliga bidrag till frivilligorganisationerna för stöd till flyktingarna.

Vid Uppsala universitet fanns fyra professorer som var engagerade i flyktinghjälpen och som tog emot auskultanter. Dora Jacobsohn kom till Akademiska sjukhuset i Uppsala och fick auskultera hos Axel Westman, professor i obstetrik och gynekologi och en ledande hormonforskare. Detta blev inledning till en lysande forskarkarriär inom området neuroendokrinologi. Dora Jacobsohn följde med som forskare när Axel Westman blev professor vid Lunds universitet 1935. Hon var innovativ i sitt experimentella tänkande, mycket noggrann i sina djurexperiment och kirurgiskt mycket skicklig. Hon öppnade nya forskningsfält och publicerade 22 vetenskapliga studier tillsammans med Axel Westman under ett tioårigt samarbete.

När Axel Westman utnämndes till professor vid Karolinska Institutet 1942 flyttade Dora Jacobsohn sin forskning till Fysiologiska institutionen vid Lunds universitet, vilken leddes av professor Georg Kahlson, en ledande anti-nazist vid universitet. Detta blev inledningen till en självständig och banbrytande forskarkarriär för Dora Jacobsohn, som disputerade och blev docent 1948 på en djurexperimentell avhandling om hormoners inverkan på bröstkörtlarna. Hon blev föreståndare för avdelningen för experimentell endokrinologi, och fick professors namn 1964.

Dora Jacobsohns främsta bidrag till kunskapsutvecklingen inom neuroendokrinologin var att hon kunde visa hur hypothalamus, en region i hjärnan, reglerar hormonutsöndringen från den hormonproducerande körteln hypofysen, som styr äggstockarna för att utlösa ägglossning. Detta löste hon tillsammans med hormonforskaren Geoffrey Wingfield Harris i Cambridge: båda kom på idén som de sedan experimentellt kunde föra i bevis. Detta var ett kunskapsgenombrott och är idag (2017) grunden för bland annat hormonbehandling vid ägglossningsstörningar och endometrios.

Dora Jacobsohn genomförde initialt sina experiment under mycket enkla omständigheter, i början med stöd av Rockefeller Foundation, sedan av Vetenskapsrådet och Lunds universitet. Innan hon erhöll svenskt medborgarskap 1944 fick hon försörja sig på hormonanalyser för ett holländskt företag. Som försöksdjur användes kaniner och råttor. Kaninerna hämtade hon på cykel på landet, gräs plockade hon själv, och råttorna fick matavfall från stadens restauranger.

Enda gången som Dora Jacobsohn verkade som läkare var våren 1945 när 30 000 överlevande från koncentrationslägren nådde Sverige och beredskapssjukvården mobiliserades för att sammanlagt ta hand om cirka 196 000 flyktingar. Hon ådrog sig tuberkulos i vården av de överlevande, vilket tvingade henne till sanatorievistelse och långa behandlingar.

Dora Jacobsohn blev 1952 medlem i Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund sedan Hans Maj:t Konungen godkänt att kvinnor kunde inväljas i sällskapet. Hon var också medlem i Royal Society of Medicine.

Dora Jacobsohn var en känd profil på Lunds gator där hon gick barhuvad, vilket inte var så vanligt på 1930-talet, med violoncell på ryggen. Efter pensioneringen ägnade hon sig åt musicerande och läste tysk, fransk och engelsk skönlitteratur på originalspråk. En trafikolycka ändade Dora Jacobsohns liv. Hon avled 1983, efter mer än ett års medvetslöshet. Hennes grav finns på den judiska delen av Östra kyrkogården i Malmö.

Till hennes minne finns en grönskande träddunge i Israel och föreläsningssalen Dora Jacobsohn på Biomedicinskt centrum vid Lunds universitet.