Elisabeth Tamm var godsägare, frisinnad politiker och en av grundarna av Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad. Hon var en av de fem första kvinnorna som valdes in i riksdagen 1921.
Elisabeth Tamm föddes 1880 på godset Fogelstad i Julita, beläget i Södermanland. Hennes far, August Tamm, var ryttmästare i armén och godsägare. Han satt i riksdagen under åren 1900–1905 för första kammarens minoritetsparti (de konservativa). Elisabeth Tamms mor, Emma Åkerhielm af Margretelund, var friherrinna. Hemmet var strängt och konservativt. Elisabeth Tamm och hennes syster Märta fick ingen formell utbildning utan utbildades i hemmet av guvernanter och informatorer. Fadern undervisade också systrarna om hur Fogelstad skulle skötas och de fick lära sig olika praktiska sysslor som hörde godset till. Elisabeth Tamm var mycket intresserad av historia och politik och ville utbilda sig på universitet och hon fick under en kort period delta i seminarier och föreläsningar vid Uppsala universitet. År 1905 avled August Tamm och Elisabeth Tamm blev tvungen att bestämma om hon skulle fortsätta de akademiska studierna eller om hon skulle ta över skötseln av godset. Hon valde då att överta sin fars roll som godsägare.
Elisabeth Tamm intresserade sig i tidiga år för politik och sin fars politiska karriär i kommunal- och landstingspolitiken. Då han blev riksdagsledamot besökte hon honom gärna i Stockholm. Hon började då också genom vänner att intressera sig för kvinnorörelsen och folkbildningen. Det var som ledamot av styrelsen i Julita föreläsningsförening hon påbörjade sin långa föreningsverksamhet. Och det var genom folkbildningen hon första gångerna fick träffa kvinnorörelsens förgrundsgestalt Lydia Wahlström och yrkesinspektrisen och senare politikern Kerstin Hesselgren.
Tack vare att hon ägde Fogelstad och att rösträttsreformen 1907–1909 gjorde kvinnor med rösträtt valbara till kommunala församlingar började Elisabeth Tamm sin politiska bana i kommunal- och landstingspolitiken. Här kom hon framför allt att arbeta med sociala frågor och den för henne så viktiga jordfrågan. Jordfrågan handlade för Elisabeth Tamm framför allt om hur jorden skulle brukas i balans med naturen för såväl människornas som samhällets bästa. Hon var vice ordförande i Julita kommunalstämma från 1913 och när hon 1916 utsågs till ordförande i Julita kommunalnämnd blev hon landets första kvinna på den posten. Tre år senare valdes hon också till ledamot av landstingsfullmäktige i Södermanlands län, ett uppdrag hon hade till 1930.
Elisabeth Tamm valdes in i andra kammaren 1922 för Liberala samlingspartiet. Hon valdes från en kvinnolista och kom att representera Liberala samlingspartiet i Södermanlands län under en mandatperiod. Hon lämnade Liberala samlingspartiet i samband med att partiet splittrades till följd av partistriden om spritförbudet och blev frisinnad vilde under sitt sista år i riksdagen.
Under sina tre år i riksdagen var Elisabeth Tamm ledamot av andra kammarens fjärde tillfälliga utskott. Hon skrev fem motioner som rörde kvinnliga befattningshavares löne- och pensionsvillkor samt kvinnas behörighet att inneha statstjänst. Även om riksdagstiden kom att bli kort deltog hon i de stora debatterna som berörde kvinnorna under mandatperioden, nämligen förbudsomröstningen, kvinnas behörighet att inneha statstjänst, folkomröstningen om rusdrycksförbud och medborgarskapsfrågan. Hon debatterade också flera andra kvinnofrågor, exempelvis förbättrad mödravård. Under riksdagstiden var hon ledamot av inkomstskattesakkunniga under åren 1921–1923.
Elisabeth Tamm var en av ledarna inom Frisinnade Kvinnors Riksförbund (FKR). Förbundet var en politisk kvinnoförening utan några formella band till något parti. Medlemmarna försökte bedriva politik utanför partipolitiken. Förbundet bytte namn till Svenska Kvinnors Vänsterförbund 1931. Elisabeth Tamm var dess sekreterare under det året. Hon kom att ägna en stor del av sitt engagemang åt föreningen under den senare delen av sitt liv, även då verksamheten radikaliserades och uppfattades som mer kontroversiell. Hon var också medarbetare i organisationens tidskrifter Tidevarvet och Vi kvinnor där hon regelbundet skrev ledare.
Elisabeth Tamm var en av initiativtagarna till och ordförande i styrelsen för Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad. Syftet med medborgarskolan var att utbilda kvinnor i medborgarskap och mobilisera dem att ta del av sina nyvunna rättigheter. Gruppen kring medborgarskolan var förutom Elisabeth Tamm läkaren Ada Nilsson, rektor för skolan Honorine Hermelin, redaktören och författaren Elin Wägner och yrkesinspektrisen och politikern Kerstin Hesselgren. Den första kursen hölls sommaren 1922 och därefter hölls regelbundna kurser mellan åren 1925 och 1954. Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad gav både långa och kortare kurser i historia, psykologi och samhällsorienterande ämnen. Kursdeltagarna bjöds också på kulturella upplevelser och praktisk kunskap i exempelvis muntlig framställning. Elisabeth Tamm upplät en av byggnaderna på Fogelstad till medborgarskolan, dess personal och gäster.
Efter sin tid i riksdagen fortsatte Elisabeth Tamm sitt kommunalpolitiska engagemang och hon valdes till ordförande i Julita kommunalstämma 1933. År 1936 slutade hon med kommunalpolitiken på grund av sjukdom.
Elisabeth Tamm uppfattades i sin samtid som en färgstark och handlingskraftig feminist. Tillsammans med Elin Wägner skrev hon 1940 boken Fred med jorden som behandlar miljöfrågor. I den kunde hon knyta an till sina kunskaper kring jordbruk och förvaltandet av naturen.
Elisabeth Tamm dog 1958. Hon är begravd på Julita kyrkogård.
