Eleonora (Ellen) Palmstierna var en viktig person inom det tidiga 1900-talets kvinnliga rösträtts- och fredsrörelser, samt en av grundarna av svenska Rädda Barnen 1919.
Ellen Palmstierna föddes i en adlig officersfamilj 1869 och växte upp i Stockholm. År 1896 gifte hon sig med majoren och friherren Samuel Henrik Fabian Lilliecreutz och flyttade med honom till Jönköping där hon engagerade sig i lokalföreningen för kvinnors rösträtt, bland annat som dess ordförande 1910–1911. År 1911 skilde hon sig från sin man och återvände till huvudstaden där hon fortsatte sitt sociala och politiska engagemang. År 1915 blev hon biträdande sekreterare i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) och kommande år tjänstgjorde hon vid Stockholms stads sockerbyrå och var bibliotekarie vid Centralförbundet för socialt arbete (CSA).
Ellen Palmstierna umgicks bland annat med Elin Wägner och under första världskriget engagerade hon sig aktivt för fredssaken. År 1915 deltog hon som medlem av den svenska delegationen vid kvinnokonferensen för fred i Haag och var med i bildandet av Internationella Kvinnokommittén för varaktig fred. Hon var sekreterare i den svenska avdelningen 1915–1919 och hade även förtroendeuppdrag för organisationen internationellt. Som en av Haagkongressens delegater sändes hon 1915 till Ryssland tillsammans med Jane Addams och Emily Greene Balch. I S:t Petersburg diskuterade delegaterna Haagkongressens resolution med bland annat den ryske utrikesministern Sergej Sazorov. Året därpå var Ellen Palmstierna tillbaka i Ryssland på uppdrag av the Neutral Conference for Continuous Mediation i Stockholm, en del av Henry Fords fredsexpedition. Konferensen samlade delegater från USA, Danmark, Sverige, Norge, Nederländerna och Schweiz i syftet att samordna de neutrala försöken till offentlig medling för att få ett slut på kriget. I maj 1916 publicerade konferensen sitt manifest och under sommaren sändes delegater till Storbritannien, Tyskland, Ryssland och USA, dock utan framgång. Ur konferensen växte så småningom the International Committee for Immediate Mediation. Under mellankrigstiden fortsatte Ellen Palmstierna sitt fredsarbete, bland annat i aktionen ”Kvinnornas vapenlösa uppror mot kriget” 1935.
År 1919 var Ellen Palmstierna en av initiativtagarna till bildandet av Rädda Barnen i Sverige, och hon blev dess första ordförande. Strax därefter reste hon till Berlin, Wien och Budapest för att undersöka det gigantiska hjälpbehovet där och inspektera Rädda Barnens verksamhet på plats. Sina intryck från resan redogjorde hon för i svensk press och i medlemstidningen Rädda Barnen. De publicerades senare också som Några intryck av nöden i Österrike och Ungern, 1920. Ellen Palmstierna var även engagerad i Rädda Barnens internationella samarbetsorgan Union Internationale de secours aux enfants och deltog som svensk representant vid unionens möten i Genève. Hon avgick som ordförande för svenska Rädda Barnen efter interna stridigheter 1922 och efterträddes av Anna Lindhagen, men återkom en andra gång som organisationens ordförande 1928–1939. Samma år som hon slutade tilldelades hon den kungliga medaljen Illis quorum för sina sociala och humanitära insatser.
Med sitt outtröttliga arbete för fred och för kvinnors och barns rättigheter lyfts Ellen Palmstierna än idag fram som en inspirerande förebild, till exempel i flyktingstödjarprojektet Stiernhopp som drevs av Rädda Barnen och Röda korset i Ellen Palmstiernas gamla hemstad Jönköping 2013.
Ellen Palmstierna dog 1941 och är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.
