Elsa Borg, ibland benämnd ”Vita Bergens ängel” och ”Vita Bergens drottning”, har betraktats som Stockholms första socialarbetare. Hon förestod Bibelkvinnohemmet på Södermalm, startat 1876, som utbildade kvinnliga hjälparbetare och evangelister och parallellt med denna pedagogiska verksamhet byggde Elsa Borg upp en omfattande social hjälpverksamhet. Hon var också pionjär när det gäller utbildning av kvinnliga missionärer.

Elsa Borg växte upp i en prästfamilj i Västmanland och förlorade båda sina föräldrar i unga år. Hon fick en gedigen utbildning vid privata institutioner för flickors utbildning. Hon var en framstående student, men hon har beskrivit den pedantiska tonen i den tidens pensioner som en plåga. Därefter var hon verksam som guvernant hos systerns barn i Sala och senare som lärarinna.

Från 28 års ålder genomgick Elsa Borg en tre år lång religiös omvändelseprocess. En utlösande faktor var att den nära vännen Lina Husberg blivit omvänd genom kontakt med pedagogen Cecilia Fryxell. Det religiösa sökandet skedde genom läsning av Bibeln och kristen litteratur och så småningom genom utbildning på Fryxells lärarinneseminarium. 1857–1859 fick Elsa Borg en lärartjänst hos en prostfamilj utanför Eksjö. Hon beskriver tiden i Småland som lycklig och att det var då som hon slutligen fann sin religiösa hemvist i kontakt med den nyevangeliska väckelserörelsen influerad av Peter Lorentz Sellergren. Hennes kristna tro kom att bli starkt påverkad av den inom väckelsereligiositeten framträdande helgelserörelsen. I hennes religiösa nätverk fanns kopplingar till flera framträdande personer såsom väckelsepredikanten Carl Olof Rosenius, den amerikanske presbyterianen W. E. Boardman och den brittiske metodisten lord W. Radstock, de två sistnämnda viktiga för helgelserörelsens framväxt. Även Elsa Borgs yngre bror Denis, kontraktsprost i Mora, anslöt sig till den pietistiska väckelsen.

Från och med 1859 arbetade Elsa Borg som föreståndare vid en nystartad kristen flickskola i Gävle. Efter femton år som uppskattad skolföreståndare var hon dock utarbetad och lämnade sin tjänst på grund av sviktande hälsa. Hennes tillflyktsort blev godset Nådhammar i Sörmland dit kollegan Alfhild Flodin flyttat efter sitt giftermål med direktör H. A. Lidholm. På Nådhammar kom hon i kontakt med en krets kristna filantroper som ansåg att Elsa Borg var en lämplig person för att starta ett missionsarbete i Stockholms allra fattigaste delar. Planen var att starta ett hem för ”bibelkvinnor” som spred biblar, gjorde hembesök och hjälpte nödställda. Som förebild för verksamheten stod en liknande verksamhet i London, London Bible and Domestic Female Mission, startad av Ellen Ranyard 1857. Sedan Elsa Borg efter stor tvekan antagit uppdraget företog hon en studieresa till England för att studera bibelkvinnoverksamheten där.

I november 1876 invigdes Bibelkvinnohemmet i Vita Bergen på nuvarande Skånegatan 104, och i och med det inledde Elsa Borg det som skulle bli hennes stora livsverk. Fanny Ekenstierna beskriver i sin dödsruna i tidningen Dagny hur ”den bildade kvinnan, van att röra sig inom helt andra kretsar, slog ned sina bopålar för att lefva bland samhällets parias”. Det heter vidare i samma artikel: ”För snart trettiofem år sedan kom en redan femtioårig kvinna till ett rike, där nöd och last förut varit envåldshärskare. ’Riket’ bestod af en af Stockholms uslaste stadsdelar, de s. k. ’Hvita bergen’ i utkanten på Söder.” Av Elsa Borgs minnesteckningar framgår att arbetet inte var okomplicerat, och att de ofta upplevde att de möttes av otacksamhet och kände sig utnyttjade av dem de ville hjälpa.

Elsa Borgs vision bestod av två delar: ”att räcka en hjälpande hand till nödens och lastens barn” samt att utbilda kvinnor för detta arbete. En bärande tanke var att ”kvinnor av folket” var särskilt lämpade att göra en insats för de sämst ställda i samhället. Hon framhöll att gudsfruktan behöver vara alltigenom praktisk. Fostran i ordning och renlighet betonades i utbildningen. De blivande bibelkvinnorna deltog i alla husliga sysslor och framför allt i det sociala hjälparbetet. Det senare drevs enbart av kvinnor och finansierades genom gåvor och med stöd från syföreningar. Under första halvan av 1880-talet utökades undervisningen med en sju månaders missionskurs för kvinnor. En stor del av tidens kvinnliga missionärer, verksamma på olika håll i världen, hade genomgått Elsa Borgs missionsutbildning.

Efter starten 1876 expanderade den sociala hjälpverksamheten snabbt: Två skyddshem för utsatta kvinnor startades för hemlösa, prostituerade, kriminella och alkoholiserade kvinnor. Så småningom tillkom inte mindre än fem barnhem. Bibelkvinnohemmet bedrev även annan utåtriktad verksamhet: Gratis måltider för de boende i grannskapet, systugor för kvinnor och religiösa sammankomster. 1901, 25 år efter starten, hade 382 kvinnor utbildats vid Bibelkvinnohemmet, varav 60 till missionärer. 424 kvinnor hade varit intagna på skyddshemmen och 153 barn hade omhändertagits på barnhemmen. Från och med 1890-talet bidrog Stockholms stads fattigvårdsförvaltning med ekonomiskt stöd till verksamheten. Elsa Borg fick 1906 ett pris på 1 000 kr av tidskriften Iduns kvinnoakademi, vilket var ett stort erkännande. Hon kommenterade: ”Nog har jag hört, att unga studerande få stipendier, men att en åttiårig gumma får det, har jag aldrig hört förr.”

Elsa Borg förblev ogift och hade inga egna barn. Hon ledde ensam den omfattande verksamheten fram till sin död utan inblandning av någon styrelse. Omdömen om henne var att hon präglades av såväl stark vilja och kraftig karaktär, som ”utpräglad intelligens” och ”fullkomlig gudsförtröstan”. Vid sidan av det omfattande sociala och pedagogiska arbetet var Elsa Borg också en flitig skribent. Hon utgav sedan 1885 månadsskriften Trons Hvila, som rapporterade om arbetet vid Vita bergen, samt skrev minnesskrifter över verksamheten 1891 samt 1901. Bland andra publikationer kan nämnas Åter en juvel för Frälsarens krona, 1894, Söndagsskolan, 1878, Söndagsskolans vikt och betydelse, 1905 samt Några ord till de älskade systrar, som vilja söka inträde i kursen vid Hvita Bergen, 1906. Elsa Borg var också psalmförfattare.

Elsa Borg testamenterade hemmen och verksamheten till sin medhjälpare Louise Ulff, som i sin tur 1913 överlät den till Stiftelsen Elsa Borgs Hem. År 1941 övertogs verksamheten av Stockholms Stadsmission. En skulptur av Elsa Borg, utförd av Astri Taube, står numera i Vitabergsparken. Elsa Borg har en gata i Fruängen, Stockholm, uppkallad efter sig.

Elsa Borg avled 1909.