Elsa Gullberg var textilformgivare, inredningsarkitekt och framgångsrik företagare. Hennes insatser för att få fram "vackrare vardagsvaror" och etablera kontakter mellan konstnärer och fabriker fick stor betydelse. I drygt 40 år hade Elsa Gullberg en central position i formdebatten och hennes känsla för textila material, färgställningar och god formgivning var osviklig.
Elsa Gullberg föddes 1886 i ett rikt köpmannahem i Malmö. Föräldrarna Johan Svensson och Maria Svensson, född Olson, kom från välbärgade skånska bondesläkter. Fadern hade varit inspektor på flera stora gårdar, innan han blev grosshandlare och fabrikör. Närheten till allmogekulturen och till de sysslor som ett självhushåll måste behärska var kunskaper som hon bar med sig genom livet.
Elsa Gullbergs planer att studera till läkare fick ett abrupt slut när hennes far gjorde konkurs och dog 1903. 17 år gammal började Elsa Gullberg istället på Tekniska skolan (nuvarande Konstfack) i Stockholm för att utbilda sig till teckningslärare. Under studieåren försörjde hon sig genom att undervisa unga flickor i välbärgade Stockholmsfamiljer i läderplastik och metallslöjd. Hon ritade även julkort och mönster till omslagspapper för ett förlag, och hon fick vänner i konstnärs- och kulturkretsar.
Efter examen från Tekniska skolan 1907 anställdes hon på Föreningen för Svensk Hemslöjd som mönsterritare och föreståndare för vävverksamheten. Där stannade hon fram till 1917. Hennes samarbete med Lilli Zickerman, som var chef för butiken Svensk Hemslöjd och en av föreningens grundare, påverkade Elsa Gullberg för resten av hennes yrkesliv. Hon anammade Lilli Zickermans syn på vikten av kvalitet i material, tekniker och konstnärliga uttryck: slöjden skulle utvecklas genom att bygga vidare på gammal grund.
Lilli Zickerman hade i Vittsjö startat en provvävningsanstalt 1905 och en vävskola 1908. Elsa Gullberg arbetade där som mönsterritare och tog tillsammans med en skicklig provvävare fram bindningar och provvävar för olika inredningsbehov och tunnare tygkvaliteter till kläder. Av garnrester komponerade hon mattor. Ett av syftena med provvävningsanstalten var att beräkna tids- och materialåtgång för att kunna sätta pris på de vävda produkter som Svensk Hemslöjd sålde i butiken eller tillverkade på beställning. Elsa Gullberg arbetade som föreståndare för vävverksamheten fram till 1913, då Märta Måås-Fjetterström tog över. Elsa Gullberg var även föreståndare för möbelritkontoret. Hon studerade gamla möbler på Nordiska museet och ritade nya till hemslöjden som bland annat visades på Baltiska utställningen i Malmö 1914. Hon hjälpte till på Lilli Zickermans inventeringsresor av gammal slöjd och allmogetextilier runt om i landet. Elsa Gullbergs uppdrag var då att göra den fotografiska dokumentationen. Studiesamlingen med 24 000 exempel finns nu på Nordiska museet och en omgång med 12 000 kopior i Konstfacks arkiv. Samlingen digitaliserades under 2010-talet av Riksförbundet för Svensk Hemslöjd.
Elsa Gullberg fick några betydelsefulla resestipendier, det första till Danmark för att studera ytbehandlingstekniker på möbler, det andra till London och Paris 1909 och det tredje 1913 till Tyskland, Ungern och Österrike. Hon besökte Wiener Werkstätte och Dresdner Werkstätten i Hellerau utanför Dresden. Där fick hon uppleva hur Deutscher Werkbunds socialestetiska program fungerade i praktiken. Deutscher Werkbund var en tysk sammanslutning, grundad 1907 i München, av en krets arkitekter, konstnärer och fabrikörer. Målsättningen var att höja den estetiska och funktionella kvaliteten på tyska varor avsedda för mindre bemedlade med hjälp av konstnärer och arkitekter. Något liknande saknades i Sverige framhöll Elsa Gullberg i en föreläsning för Svenska Slöjdföreningen (numera Svensk Form) efter hemkomsten 1913. Även här behövde de fabrikstillverkade varorna en estetisk och kvalitativ uppryckning. I Svenska Slöjdföreningens styrelse hade några ungdomar tagit plats, Erik Wettergren och arkitekten Torsten Stubelius. Den sistnämnde hade praktiserat i München och där sett hur Deutscher Werkbund agerade. År 1914 etablerade Svenska Slöjdföreningen en förmedlingsbyrå enligt samma modell. Elsa Gullberg fick tjänsten som dess föreståndare 1917, ett arbete som hon hade fram till 1924.
Elsa Gullbergs lyckosamma arbete med att koppla samman konstnärer och fabriker för att få fram nya varor till Hemutställningen på Liljevalchs konsthall hösten 1917 har gått till historien, liksom Gunnar Asplunds bostadskök som hon hjälpte till att förverkliga på utställningen. Syftet med förmedlingsbyrån var att de billiga, fabrikstillverkade produkterna skulle ha lika hög kvalitet som de dyra handgjorda. Arbetarklassen borde få tillgång till det som var vackert och inte endast till skräp och dåliga kopior av en borgerlig estetik. Inför utställningen iordningställde Elsa Gullberg en vävateljé för att ta fram tygprover, tänkta för industriell produktion. Hemutställningen kan ses som en förberedelse inför de framgångar som svensk formgivning fick internationellt under kommande decennier. Som föreståndare för förmedlingsbyrån inredde Elsa Gullberg också ett tjugotal sjukhusmiljöer genom att engagera lämpliga formgivare, arkitekter och konstnärer. Elsa Gullberg ansvarade för helheten. Därför ses hon som en pionjär inom inredningsarkitektyrket. År 1918 blev hon medlem i Verkstaden, en grupp med 30 arkitekter, formgivare och konstnärer, vilka år 1920 visade 19 interiörer på Liljevalchs konsthall i Stockholm. Denna gång var målgruppen en mer välbeställd samhällsklass.
Åren 1925–1927 arbetade Elsa Gullberg som direktör på Thyra Grafströms mycket exklusiva broderifirma i Nordiska Kompaniet (NK) i Stockholm. Elsa Gullberg var gift med journalisten och piloten Torsten Gullberg sedan 1912. Paret gick skilda vägar 1928 och med fyra minderåriga barn behövde Elsa Gullberg förändra sitt arbetsliv. Hon startade eget företag, AB Elsa Gullberg Textilier och Inredning. Butiken och verkstaden låg vid Hamngatsbacken i Stockholm, i en modern funkisbyggnad, ritad av Birger Borgström. Uppdragen i både privata och offentliga sammanhang var många. Förutom att ta fram egna textilier som mattor, möbelklädslar och draperier överförde hon konstnärers förlagor och mönster till textila konstverk i prestigeladdade miljöer. I Gunnar Asplunds Skandiabiograf, 1922–1923, samarbetade hon med konstnären Alf Munthe. I Stockholms konserthus, 1924–1925, som ritades av arkitekten Ivar Tengbom, stod hon för den textila inredningen och förverkligade Einar Forseths kronkläde. Till Ivar Tengboms Tändstickspalats, 1928, gjorde hon inredningstygerna och samarbetade med Carl Malmsten och Alf Munthe. Hon utformade mattorna i Carl Bergstens inredning av M/S Kungsholm 1928. Till Gunnar Asplunds Rådhustillbyggnad i Göteborg 1937 lät hon skickliga medarbetare väva samtliga gardiner och de mattor hon komponerade, men även de mattmönster Gunnar Asplund ritade som exempelvis Morotsmattan. Elsa Gullberg ansvarade för gobelängerna till Linköpings domkyrka, 1937–1938. Förlagorna gjorde hennes mångåriga medarbetare, konstnären Märta Afzelius. Hon lät silkscreentrycka en fantastisk ridå till Malmö stadsteater 1944. Konstnären Vicke Lindstrand ritade mönstret. Till King’s College Chapel i Cambridge, England, utförde hon samma år kyrkliga textilier. Ibland var det akustiken som behövde dämpas, ibland behövde rummen konstnärlig utsmyckning eller vacker brukstextil som mattor, gardiner och ridåer.
Elsa Gullberg var säker i sina val av konstnärliga medarbetare. Hennes färggehör och färgminne var exakt, har det berättats, och hennes kunskaper om textila fibrer och tekniker var unika. Hon var också internationellt känd. Elsa Gullberg deltog 1928, 1937, 1938 i utställningar i USA och på världsutställningen i New York 1939. Hon ställde ut i London 1951 och Bryssel 1952. År 1950 grundade hon filialen Gullberg-Grey i London. Hennes två separatutställningar på Liljevalchs konsthall, Stockholm, 1936 och 1945, fick stor uppmärksamhet. På utställningen 1936 visade Elsa Gullberg bland annat hur elegant konstsilke kunde bli med rätt teknik och i kombination med andra material.
Medarbetarna på firman var många. Elisabet Stavenow Hidemark skriver i sin intressanta biografi över Elsa Gullberg att 45 personer var upptagna som anställda under åren 1943–1945. Förutom väverskor och sömmerskor fanns butiks-, expeditions-, kontorspersonal, städerskor samt medarbetare på silkscreentryckeriet. Elsa Gullberg var med hjälp av den österrikiske textilingenjören Richard Künzl först i Sverige med att introducera silkscreentrycket. Det innebar att firman på ett ekonomiskt försvarbart sätt kunde trycka ridåer och metervaror i bara några meter – något som inte gick att göra på textilindustrierna, där rouleaux-maskinerna krävde mer omfattande volymer. Konstnärerna Arthur Percys, Vicke Lindstrands och hennes egna mönster omvandlades till tryckta metervaror. Butiken erbjöd ett rikt urval av inredningstextilier till privatpersoner. Fram till 1955 fanns firman på samma adress. År 1955 flyttade Elsa Gullberg den till Vaxholm. Dess nya namn blev då E. G. textil AB.
Elsa Gullberg avled 1984 i Vaxholm.
