Fröken Emilie Piper var donator. Genom att testamentera sitt barndomshem Löfstad slott, beläget cirka en mil söder om Norrköping, till Riddarhuset och Östergötlands fornminnes- och museiförening lät hon ett kulturarv bevaras för eftervärlden.
Emilie Piper föddes 1857 som andra dotter till Sophie och Charles Emile Piper, det grevliga herrskapet på Löfstad slott. Fram till 1873, då modern dog i cancer blott 38 år gammal, levde familjen ett till synes lugnt och harmoniskt liv på godset. Efter den tragedi som hennes bortgång innebar kom Emilie Piper att knyta särskilt starka band till fadern som var en driftig man, både som godsägare och riksdagsman.
Emilie Piper och hennes ett år äldre syster Sophie Piper, gift Nordenfalk, tillbringade större delen av sin uppväxt på Löfstad och fick en för adelsfröknar tidstypisk uppfostran och utbildning med guvernant i hemmet. Efter konfirmationen var de formellt sett redo att ta klivet in i vuxenvärlden och att därmed axla ett större ansvar i hemmet för att så småningom träda in i den förväntade hustru-, husmors- och modersrollen. Som avslutning på sin utbildning företog systrarna 1875 en sex månader lång resa utomlands under ledning av sin guvernant. Vid hemkomsten introducerades de i sällskaps- och salongslivet i Stockholm. Badsejourer och kurortsliv var andra ingredienser i den aristokratiska livsstil som kom systrarna Piper till del.
Fem säsonger i huvudstaden ledde dock aldrig till giftermål för Emilie Pipers vidkommande. Kanske föredrog hon frökenståndet i denna kvinnoöverskottets tid, kanske träffade hon aldrig någon lämplig kandidat. Genom att leva ogift bröt hon emellertid mot omgivningens och i synnerhet faderns förväntningar och förhoppningar.
Emilie Piper intog en konservativ hållning i flera av tidens frågor, bland annat de kvinnoemancipatoriska. Vid 25 års ålder ansökte hon om att bli omyndigförklarad, för att i stället stå under sin fars beskydd. Charles Emil Piper intog tveklöst en dominerande position i förhållande till sin yngsta dotter. Efter hans död 1902 och vid 45 års ålder ansökte Emilie Piper om att bli myndig. Mycket tyder på att hennes initiativkraft ökade efter faderns bortgång, då hennes tid som hemmadotter var förbi. Nu iklädde hon sig rollen som en av tidens resursstarka ogifta kvinnor.
De sista 24 åren av hennes liv ökade Emilie Pipers kreativitet och odlande av egna intressen. Hon företog resor inom- och utomlands, bodde växelvis i sin stockholmslägenhet och på Löfstad slott och ägnade sig också åt umgängesliv. Vännerna tillhörde de övre samhällsskikten och även kungligheter gästade Löfstad. Till Emilie Pipers intressen kan räknas läsning, tecknande, målande och fotograferande. Hela livet var hon också en varm djurvän. Till de stora projekten i hennes liv kan renoveringen av Löfstad slott 1905–1910 räknas. Moderna bekvämligheter installerades och vissa gemak fick en ljusare och luftigare inredning än tidigare.
Frågan var dock vad som skulle hända med Löfstad slott efter Emelie Pipers bortgång. Själv saknade hon bröstarvingar. Systern Sophie hade gift sig med den 20 år äldre landshövdingen Carl Nordenfalk, men äktenskapet var barnlöst. Emilie Piper fann emellertid en lösning, som formulerades i hennes testamente från 1923: slottet och parken donerades till Riddarhuset, medan inventarierna tillföll Östergötlands fornminnes- och museiförening. Slottet skulle öppnas och visas för allmänheten som exempel på hur ett högre ståndshem kunde se ut i början av 1900-talet. På så vis förvaltade Emilie Piper sitt arv och förde i någon mening släkttraditionen vidare. Systern hade dock dispositionsrätt till slottet så länge hon levde.
Emilie Piper plågades hela livet av en svag hälsa. Under hennes sista år blev hälsotillståndet allt sämre och den 13 december 1926 avled hon på Löfstad slott i kretsen av de närmaste. Hon ligger begravd på Kimstads kyrkogård i den Piperska släktgraven. Systern Sophie Nordenfalk avled 1940 och 1942 slog Museet Löfstad slott upp portarna till en förlorad värld. Slottet är fortfarande öppet för besökare sommartid och vid vissa specialarrangemang under resten av året.
