Emily Spörck var den andra svenska kvinnan som examinerades till läkare. Hon utbildade sig i USA där hon också bedrev sin praktik.
Emily Spörck föddes 1825 i Närs socken på Gotland. Hon var dotter till Emil von Vegesack och Sofia von Vegesack, född Lythberg. Fadern var av adlig släkt och betecknas i källorna som friherre och baron. Han var kapten vid nationalbeväringen, och blev senare tullinspektör. Emily Spörck var det tredje barnet i en syskonskara om tio. Från åtta års ålder gick hon i fröknarna Molanders privatskola i Visby där hon bland annat fick goda kunskaper i engelska, tyska och franska. Hon lärde sig också latin i hemmet med hjälp av sina bröders lärare.
Fadern Emil von Vegesack hade ett medicinskt intresse och drev ett mindre apotek i hemmet, ur vilket han hjälpte traktens invånare med diverse medikament. Han utförde också smittkoppsvaccinering och åderlåtning. Emily Spörck fick bistå sin far i dessa sysslor, och hennes intresse för medicinska kunskaper grundlades. Hon förkovrade sig på egen hand genom att bland annat ta del av innehållet i faderns exemplar av Magnus Martin af Pontins Anvisning till valet af läkemedel för allmänna sjukvården, granskad och gillad af Sundhetskollegium, 1816.
När Emily Spörck var i tjugoårsåldern lärde hon känna sin blivande man, den norske sjökaptenen Peter Bruno Spörck. De två möttes i samband med att fartyget som han befann sig ombord på angjorde Visby hamn. Paret gifte sig 1856 och flyttade till Bergen i Norge. Emily Spörck kom att under en period vistas i Stockholm, där hon sökte hjälp för sin hälsa. Det är dock oklart vad som var problemet. Hon behandlades vid ett institut som förestods av doktorerna Truls Johan Hartelius och Axel Sigfrid Ulrich. Efter behandlingen stannade hon som elev vid institutet och utbildade sig till sjukgymnast. Emily Spörck arbetade därefter under fyra år som sjukgymnast i Bergen.
Maken slutade under samma tid sitt arbete som sjökapten och påbörjade istället en karriär som köpman i Ålesund. Verksamheten misslyckades dock och Peter Bruno Spörck valde att söka lyckan i USA. En tid därefter lämnade också Emily Spörck sin verksamhet i Bergen och flyttade samman med maken i Chicago. Nu blev det också möjligt för henne att förverkliga sina drömmar om att bli läkare. I Sverige, liksom i Norge, var möjligheterna för kvinnor att tillgodogöra sig medicinsk utbildning vid denna tid fortfarande stängda.
Emily Spörck blev änka 1869 och levde under knappa omständigheter. Ändock valde hon att påbörja sig utbildning vid The Hahnemann Medical College i Chicago 1871, dit både kvinnor och män hade tillträde. För att försörja sig under sin studietid öppnade Emily Spörck en platsförmedlingsbyrå, en så kallad ”intelligence bureau”. Som läkarkandidat hade hon också tillåtelse att ha en egen praktik där hon tog emot behövande. Efter två år hade hon läst in den fyra år långa utbildningen och tog sin medicine examen 1873, 48 år gammal. Hon blev då både medicine och kirurgie doktor. I gruppen fanns ytterligare 17 kvinnor. Emily Spörck blev den andra svenska kvinna att ta läkarexamen om än det krävdes att utbildningen genomfördes utomlands. Den första var Charlotte Yhlen Olsen. Den tredje svenska kvinnan som utbildade sig till läkare, Benedicta Lager, utbildade sig vid samma college som Emily Spörck och tog sin examen 1885.
Emily Spörck var verksam som läkare i Chicago, främst bland skandinaver, och i likhet med många av de tidiga kvinnliga läkarna kom hon att specialisera sig på kvinno- och barnsjukdomar. Hon föreläste också vid Chicago School of Midwifery samt hade ett litet barnbördshus i anslutning till utbildningen. Hon bistod också med gratis hjälp till den fattiga befolkningen.
Vid sidan om sitt krävande arbete som läkare var Emily Spörck aktiv i flera organisationer och föreningar. Hon var medlem i nykterhetsorganisationen Woman’s Christian Temperance Union och var aktiv i rörelsen som arbetade för ökad medvetenhet om hygienens betydelse och hur risken för barnsängsfeber skulle kunna minskas. Hon bedrev också arbete bland prostituerade kvinnor och verkade för ett sedligt leverne.
Hon var också en del av den kvinnliga delen av Odd Fellow Orden, en så kallad Rebeccasyster och hon var också medlem i Order of the Eastern Star som var en avdelning inom Frimurarorden i USA. Som läkare var Emily Spörck efterfrågad att delta i flera skydds- och välgörenhetsorganisationer. Bland annat var hon ordförande för den skandinaviska delen av föreningen Knights and Ladies of Honor, som gav ekonomiskt stöd till familjer i samband med sjukdom och dödsfall, samt ledamot i Ladies of Maccabees of the World. Hon fick också ett erbjudande om att bli undersökningsdomare i Emunds County i Syd-Dakota, ett uppdrag som hon dock tackade nej till.
Emily Spörck fick aldrig några biologiska barn, men hon hade sju föräldralösa fosterbarn som växte upp hos henne. En av dem, fostersonen Ben Spörck, utbildade sig till läkare och drev hennes läkarpraktik vidare då hon inte orkade längre. År 1901 besökte Emily Spörck Sverige en sista gång och i samband med det besöket gjord tidningen Idun en intervju med henne som publicerades samma år.
Emily Spörck avled i Chicago den 19 februari 1904 efter en kort tids sjukdom. En månad senare skulle hon ha fyllt 79 år.
