Emma Bendz var författare och skrev romaner för vuxna och barn, poesi, drama samt två självbiografier. Av eftervärlden tillmäts författarskapets kulturhistoriska aspekter högst värde.
Emma Bendz föddes 1858 och växte upp i Äspö, Skåne. Hon var barn till Lars Paulus Holmberg och Mina Fredrika Holmberg, född Gullander. Fadern var doktor i teologi och kontraktsprost, och hemmet välbeställt med en mindre tjänarstab. Emma Bendz hade sammanlagt åtta syskon, men två av dessa dog runt ett års ålder och ytterligare ett som artonåring. Under större delen av Emma Bendz uppväxt var syskonen i hemmet fyra till antalet. Den mest namnkunnige av dessa blev den fem år äldre Teodor Holmberg, även han författare men också konservativ ideolog och debattör. Livet i Äspö präglades enligt Emma Bendz memoarer av faderns yrkesutövning samt föräldraparets intellektuellt betonade societetsliv med besök av och hos andra akademikerfamiljer. Till umgänget hörde A. U. Bååth, som tidigt figurerade i Emma Bendz vänkrets och som förblev i densamma under hela hennes levnad.
Från unga år utbildades författaren av en guvernant. Någon annan skolgång i folk- eller småskola finns inte dokumenterad. Litteraturen valdes i samråd med fadern och utgjorde jämte musik och språk en betydande del av skolningen. Corneille, Racine, Madame de Staël och Goethe gjorde särskilt intryck. Intresset för litteratur och drama tog sig också uttryck i det sociala livet, där man bland annat skrev och uppförde skådespel till faderns 65-årsdag. Vidare fick en ung Emma Bendz hjälpa till med genomgången av vetenskaplig litteratur för prostämbetet under en period då faderns syn kraftigt försämrades.
Efter giftermålet med Hans Bendz och flytten till Lund 1882 fortsatte det akademiska societets- och kulturlivet, som jämte familjen och landskapet med dess historiska utveckling kom att utgöra det huvudsakliga stoffet för författargärningen. Förutom debuten 1893 publicerades produktionen under de sista tio åren av Emma Bendz levnad, efter makens död. Paret fick två döttrar och tre söner.
I författarskapet bör inslaget av idyllgenren lyftas fram, i anslutning till och kanske även som en nyansering av de kulturhistoriska aspekterna. Att memoarerna har ett starkt fokus på familj, mat och Landsorten och Staden som kontrasterande topoi faller sig naturligt mot bakgrunden av författarbiografin, men samma drag syns även i romanerna Solgårdsfamiljen från 1920 och Onkel Teddy från 1924. Det vilar ett nostalgiskt skimmer och ofta en enkelhet gränsande till det triviala över texterna. Medan dessa kvaliteter kom att bidra till att Emma Bendz böcker småningom föll i glömska, kan de mot bakgrund av senare idyllforskning eventuellt också förstås i relation till första världskrigets fasor och de stora samhälleliga och teknologiska förändringarna under Emma Bendz vuxna liv. Romanernas och självbiografiernas många skildringar av festligheter och mer eller mindre kända akademiker, liksom familjens och den lilla platsens betydelse, skulle i harmoni med idyllgenrens kritiska sida kunna vara reaktioner på och kontrapunkter till en i grunden förändrad värld. I förordet till Onkel Teddy, som riktar sig till unga flickor, skrev den då 66-åriga Emma Bendz:
“Det är nämligen ett stort svalg befäst mellan den tid, berättelsen rör sig kring — 70-talets tid — och den nuvarande. Uppfattning, smak, arbete och nöjen, allt är förändrat i en grad, man knappast skulle anse möjlig på denna jämförelsevis korta tidrymd.”
Emma Benz avled 1927 och ligger begraven på Norra kyrkogården i Lund.
