Eva Fryxell var författare, konstnär och aktiv i kvinnorörelsen.

Eva Fryxell föddes den 15 januari 1829 i Stockholm. Hennes föräldrar var Julia Lagergren och Anders Fryxell, som var såväl präst som författare, skolgrundare och historiker. Fadern fick en stor betydelse för Eva Fryxells framtida karriär. Då hon var sju år började hon i Wallinska skolan, som inrättats av hennes far. Men skolgången blev kortvarig då familjen flyttade till Värmland 1836 i samband med att Anders Fryxell fick en prästtjänst i Sunne pastorat. Efter flytten fick Eva Fryxell och de yngre systrarna i stället undervisning i hemmet. I hemundervisningen ingick även att sätta sig in i familjens affärer och som 14-åring fick Eva Fryxell sköta räkningarna under sin fars bevakning. Så småningom fick hon också en egen handkassa för att bland annat köpa sina kläder.

Under den här tiden insjuknade modern och hon kunde inte ta lika stor del av barnens uppfostran som fadern. Som 19-åring tog Eva Fryxell därför över ansvaret för hushållet på prästgården, vilket innebar ett stort lantbruk och ett hushåll bestående av 22 personer. Ekonomin var ansträngd men hon lyckades ordna upp det på bästa sätt. På kvällarna samlades familjen i prästgården och läste, de höll sig väl uppdaterade om ny litteratur och världshändelser genom dagstidningar. Intresset för litteratur fick Eva Fryxell alltså med sig sedan barnsben och det växte sig större med åren.

När Anders Fryxell fick tjänstledigt från sitt kyrkliga uppdrag för att ägna sig åt att skriva blev Eva Fryxell hans assistent. Han gav sig bland annat iväg på flera forskningsresor till Danmark, Tyskland, Polen och Österrike och Eva Fryxell, som lade ned sin själ i hans arbete, fungerade som hans ständiga bollplank. Efter moderns frånfälle 1868 spenderade familjen stora delar av sin tid i Stockholm igen. I samband med att även Anders Fryxell dog 1881 gav Eva Fryxell ut delar av hans kvarlämnade arbeten; Bidrag till Sveriges historia efter 1772 och Min historias historia. En autobiografisk uppsats, 1884. Till båda böckerna skrev Eva Fryxell förordet.

Efter faderns död fick Eva Fryxell tid att utveckla sitt eget skrivande. Men ingen anade att hon sedan 1862 hade skrivit kritiska artiklar i Tidskrift för hemmet, eftersom hon använt pseudonymen Edmund Gammal. Varken redaktörerna eller hennes närmaste vänner kände till vem som dolde sig bakom pseudonymen och hon lyckades länge behålla sin anonymitet. Hennes första artikel i Tidskrift för hemmet har rubriken ”Bref till Lea” och här tog Eva Fryxell rollen som en äldre gentleman. Hon använde manligt kraftspråk som inte hade varit möjligt att få publicerat som kvinna vid den här tiden. Hennes persona Edmund Gammal kännetecknades av logik och förnuft, hennes förebild var utan tvekan fadern Anders Fryxell.

År 1880 gav Eva Fryxell ut Kvinnofrågan: jämförelser mellan de tre stora kulturfolkens nutidsåsikter rörande könens psykiska och sociala ställning under samma pseudonym. I boken jämförde hon kvinnosynen i vetenskapliga och även skönlitterära texter i Tyskland, Frankrike och England. Eva Fryxell accepterade aldrig manliga föregångares teorier utan att granska deras kvinnosyn. Denna bok tillsammans med Omstörtning eller utveckling, 1886, anses vara hennes viktigaste verk. Omstörtning eller utveckling utgavs under pseudonymen F. A. Ek och var Eva Fryxells inlägg i sedlighetsdebatten där hon förespråkade människans fria vilja. Förutom Edmund Gammal och F. A. Ek använde hon sig av pseudonymerna Per Trygg och Teodor Frid.

År 1893 utbröt ett meningsutbyte mellan Eva Fryxell och Ellen Key. Denna gång debatterade Eva Fryxell under eget namn och kritiserade Ellen Key för att ha utnyttjat Anne Charlotte Leffler och hennes gärning för att föra fram sina egna idéer. Ellen Keys svar var tre gånger så långt och ledde till ytterligare två artiklar. Debatten började i en diskussion om litteratur och kvinnliga författarskap men kom till slut att handla om större frågor om människosyn och relationen mellan könen. Några år senare publicerades en protest undertecknad av 284 kvinnor där de kritiserade Ellen Key för att i ett tal ha utgivit sig för att företräda alla Sveriges kvinnor. Bland de som skrev under fanns Eva Fryxell, Lydia Wahlström, Anna Hierta-Retzius och många fler som var framträdande i kvinnorörelsen.

Som välbärgad kvinna fanns inget behov av arbete för försörjning. Eva Fryxell kunde därmed ägna mycket av sin tid till skrivande och föreningsarbete. Hon var bland annat sekreterare i Föreningen för Stockholms läsesalong och engagerad i föreningen Adresskontoren för arbeterskor, som förmedlade jobb till behövande kvinnor. Hennes engagemang berörde också nykterhet och hon anslöt sig tidigt till Blå Bandet och så fort Vita Bandet startades i Stockholm anmälde hon sig till rörelsens Östermalmsförening där hon var en av föreningens mest aktiva medlemmar. Även efter 70 fyllda år deltog Eva Fryxell regelbundet på möten och i diskussioner. Hon beskrevs som både den äldsta och livligaste medlemmen i föreningen. Men hennes styrka fanns vid skrivbordet och hon skrev flera artiklar i dagstidningar och tidskrifter om just nykterhetsrörelsen och dess frågor.

Vid sidan av sitt författarskap var Eva Fryxell även amatörkonstnär och en av hennes oljemålningar från 1852 föreställande salongen i Sunne prästgård ingår i Mårbackas samling. På äldre dagar beskrevs Eva Fryxell som både ungdomlig och entusiastisk. När hon fyllde 75 år firades hon ordentligt på Hotel Phoenix i Stockholm. Gästerna bestod enbart av kvinnor och flera av dem höll tal. En av dem som arrangerade tillställningen var Anna Hierta-Retzius och hon höll också ett hjärtligt hyllningstal om sin vän som publiceras i sin helhet i tidningen Dagny. Här kommenterades bland annat att Eva Fryxell valt att inte gifta sig, utan avvisat flera intresserade män: “Men kvinnosaken vann kanske därpå och då böra vi idag inte klaga. Du fick därigenom tid att lefva för de mångas väl istället för en enda.”

I talet fick gästerna också höra om hennes livsgärningar både som författare och föreningsaktiv. Här lyftes också hennes syster Mathilda Fryxell fram, som delade hennes engagemang i nykterhetsrören. Om hennes födelsedag rapporterades det i alla stora dagstidningar. Fem år senare, på Eva Fryxells 80-årsdag, uppmärksammades hon på tidningen Iduns förstasida med både ord och bild.

Eva Fryxell spenderade sina sista vintrar i sitt hem på Drottninggatan i Stockholm med ett arbetsrum där välfyllda bokhyllor prydde väggarna. Somrarna tillbringades i en stuga i Sandhamn där det fanns möjlighet till naturliv och odling. Hon fick det bästa av de båda världar som hon kände till.

Eva Fryxell dog i Stockholm den 31 mars 1920. Hon är begravd på Sunne kyrkogård.