Eva Hökerberg var chefredaktör för Idun, en veckotidning för den medvetna och moderna kvinnan. Dessutom skapade hon en plantskola för en rad unga kvinnliga journalister som Barbro Alving, Ruth Hamrin-Thorell och Marianne Höök.

Eva Hökerberg föddes på julafton 1899 och växte upp som enda barnet i en kulturell familj. Modern Hilda var intresserad av kläder och skicklig att knyta ryamattor. Fadern Lars, som var redaktör, köpte år 1910 biografen Viktoria, vilken döptes om till Brunkebergsteatern och utvecklades till ett slags kulturcentrum i Stockholm. Det var till exempel här Den förste vid Sydpolen, historien om Amundsens framträngande till Sydpolen, visades 1912. Möjligheterna att tidigt möta film och teater kan förklara Eva Hökerbergs breda intresse för kultur, vilket senare skulle avspeglas i hennes ledamotskap i Kungliga Dramatiska Teaterns styrelse och vara ett signum för hennes redaktörskap i Idun.

Som nittonåring tog hon studenten vid det privata flickläroverket Lyceum och kastade sig direkt in i journalistiken som modereporter på Nya Dagligt Allehanda. En tid fungerade hon som tidningens Englandskorrespondent. När hon återvände till Stockholm fick hon ”utlandsansvaret”, vilket innebar att ta hand om intervjuer vid besök från utlandet och översättningar från utländska tidningar. Det var en uppgift som ofta gavs till kvinnliga journalister, eftersom de i regel hade bättre språkkunskaper än sina manliga kolleger.

Nya Dagligt Allehanda drev så kallad aktiv journalistik med hjälparbete och insamlingar. I detta deltog också Eva Hökerberg. Hennes tydliga röst märks i reportagen från journalistresor till hungersnödens Ryssland och kvinnokonferenser för rösträtten i Rom, där hon skrev under signaturerna AVE och Ebe. Hon visade vad hon kände och var hon stod. Rappt och med spets och humor.

Som andra dagstidningar avsatte Nya Dagligt Allehanda en sida för sina kvinnliga läsare, ”Kvinnan och hemmet”. Den fick Eva Hökerberg ta hand om. Sektionen växte till att omfatta tre till fyra sidor och blev mäkta populär. Troligen var sektionens framgång ett av skälen till att hon blev erbjuden posten som redaktionssekreterare på Idun 1924, där hon efterträdde Ebba Theorin-Kolare, som gick över till Husmodern.

I Iduns nummer 43 år 1924 hälsades Eva Hökerberg välkommen av chefredaktören Beyron Carlsson. Han framhävde hennes tid på Nya Dagligt Allehanda, som en av Stockholms främsta publicister. Första artikeln hade rubriken ”Parisiskan. Hur hon ser ut och hennes kläder”, där Eva Hökerberg med humor visade hur mode och rösträtt kunde kombineras. De närmaste fyra åren kunde läsarna glädjas åt hennes vassa penna inom de flesta områden.

Eva Hökerberg gifte sig med journalisten Teddy Nyblom 1924, som samma år lämnade Svenska Dagbladet för att ge ut tidningen Våra Nöjen. Han tjänstgjorde senare på en rad tidningar som kritiker och kulturredaktör. De skildes 1940 efter ett barnlöst äktenskap. Året efter gifte hon sig med bokförläggare Folke Hökerberg, vars företag övertagit ägarskapet av Idun 1932.

År 1944 födde Eva Hökerberg, 45 år gammal, sin dotter Annika. Folke Hökerberg var då 58 år. Enligt dottern var det han som spelade kort och reste med henne. ”Mamma var aldrig hemma”, var hennes kommentar. Äktenskapet blev dock mycket lyckligt. Annika beskrev sina föräldrar som ungdomliga, men ovanliga, eftersom hennes skolkamrater hade mammor som var hemmafruar. ”Min mamma var ståtlig”, tyckte hon.

Barbro Alving (Bang) övertog posten som redaktionssekreterare på Idun 1928 efter Eva Hökerberg. Hon vittnade om att arbetet var både krävande och spännande. Eva Hökerberg hade då utnämnts till chefredaktör efter Beyron Carlsson. Det var under de tre åren på Idun och med Eva Hökerbergs inspirerande och starka ledning som Barbro Alving utvecklade sin stil och sitt språk. Idun hade bara två fasta medarbetare och tidningens 50 sidor skulle varje vecka locka läsarna. Barbro Alvings insatser uppskattades och hon fick möjlighet att åka utomlands.

Eva Hökerberg och Barbro Alving blev en tät och hårt arbetande duo som strävade på med varje nummer. Deras brev avslöjar en stark relation – både professionellt och privat. Båda prioriterade hårt arbete framför det privata. Eva Hökerberg skriver ”Unge /…/ och så längtar jag som fan efter lilla Barbro. Och så känner jag mig samtidigt salig i anden.”

År 1931 kom att medföra ett slags brytning mellan Eva Hökerberg och Barbro Alving, även om de fortsatte att vara vänner. När Bang 1958 valde att gå till Vecko-Journalen efter Dagens Nyheter, skriver Eva Hökerberg: ”Jag vet bara att det betyder Iduns död /…/ varför, varför kan du inte komma, handla i mitt intresse? Din förtvivlade Eva”. Senare framhöll dock Bang att tiden på Idun blev en katapult för hennes karriär.

Ekonomiskt löste det sig för Idun. År 1932 fick tidningen en ny ägare genom Hökerbergs förlags köp av tidningen. Bang försvann till DN och ersattes av Ruth Hamrin Thorell. Tidningen kunde behålla sin höga kvalitet, även om Eva Hökerberg ständigt förklarade för skribenterna att man inte hade råd med höga honorar. Ofta är hon tuff i breven när hon förhandlar om arvoden. Varje nummer tycks noggrant ha planerats av henne för att skapa den så kallade ”Idun-andan” och vara språkrör för den medvetna borgerliga kvinnan. Artiklar om kvinnans ställning i hem, yrkesliv och samhälle återfinns i varje nummer.

Ofta bad Eva Hökerberg skribenterna att studera Idun inför sina egna artiklar. Hon diskuterade med dem hur artiklarna skulle vara uppbyggda och illustrerade. Idun nådde upplageframgångar under Eva Hökerbergs 34 år som chefredaktör och ansågs av många som den ledande kvalitetstidningen i Sverige. I de många brev hon mottog från män, inledde de ofta med att berätta att de läste tidningen, men att det var hustrun som prenumerade. I början av 1960-talet sjönk antalet prenumeranter och Idun gick till slut samman med Vecko-Journalen 1963. Själv lämnade Eva Hökerberg tidningen året innan.

Att Eva Hökerberg ständigt var verksam framgår av hennes brev men också i protokollen från Yrkeskvinnors Klubb (YK), Stockholms stadsfullmäktige och Dramaten. Sammanträden och möten avlöste varandra både på dags- och kvällstid. Även vissa somrar talade hon om tomma våningar när hon arbetade och resten av familjen semestrade på Ljusterö.

Yrkeskvinnors Klubb i Stockholm startades 1931 efter amerikanskt mönster. Eva Hökerberg var tidigt aktiv och senare styrelseledamot och ordförande efter Alva Myrdal. Hon valdes också in i den tvärpolitiska grupp för ökad kvinnorepresentation som Fredrika-Bremer-Förbundet bildat för kampanjer för fler kvinnor i politiken. Senare ersatte hon Karin Kock som ordförande i Yrkeskvinnors riksförbund (YRK) när Karin Kock blev statsråd. Under 1930-talet stod många strategiska frågor kring kvinnors rättigheter på agendan som Eva Hökerberg engagerade sig i, exemplevis förvärvsarbete efter giftermål och preventivmedel.

Efter en studieresa till USA år 1940 återkom hon till Stockholmsklubbens styrelse i mitten av 1940-talet, bland annat som ordförande. Politiska och kulturella möten med ett par hundra deltagare anordnades på Grand Hotel. En omfattande verksamhet med studie- och läsecirklar stod också på YK:s program i huvudstaden. Särskilt intresserad var Eva Hökerberg av att ordna bostäder för ensamstående kvinnor. Hon motionerade om detta i fullmäktige tillsammans med kvinnor från andra politiska partier. År 1938 var hon en av initiativtagarna till ett kollektivhus för Yrkeskvinnors Klubb på Furusundsgatan i Stockolm. Huset stod klart 1939. Dit flyttade bland andra Alva Myrdal och Bang.

Eva Hökerbergs breda sociala och kulturella intressen och kunskaper togs i anspråk också av Sällskapet Nya Idun, där hon valdes in redan 1929. Hon fick sitt Guldäpple 1979 efter 50 år som medlem. Det publika livet lämnade hon vid pensioneringen 1962.

Eva Hökerberg fortsatte att leva ett aktivt socialt och kulturellt liv till slutet. Hon avled 1990 vid 90 års ålder och ligger begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.