Eva Norberg var lyriker, psalmförfattare och översättare. Hon är en av de nio kvinnliga författare, födda på 1900-talet, som är representerade i Den svenska psalmboken 1986.
Eva Norberg föddes på julafton 1915 i Stockholm. Modern var barnmorskan Elsa Norberg och fadern den konstintresserade elektrikern Hjalmar Norberg. Familjen utökades därtill med ytterligare två barn, Johan Olov år 1917 och Elisabet 1919. När Eva Norberg var åtta år skildes makarna Norberg. Barnen flyttade med Elsa Norberg till Stockholm. Eva Norberg drömde om att bli småskollärare men den drömmen kunde inte förverkligas på grund av familjens dåliga ekonomi.
Under åren 1939–1944 arbetade Eva Norberg på Diakonistyrelsens bokförlag i Stockholm. År 1944 gifte hon sig med prästen Karl-Erik Hagberg. Paret fick två barn. Till att börja med flyttade familjen runt i Mellansverige eftersom maken hade komministertjänster på många olika orter. Som prästfru hade Eva Norberg hand om barngrupper och syföreningar. Under 1960-talet började hon arbeta som kommunbibliotekarie i Strängnäs. Nästan sextio år gammal flyttade hon till Sigtuna och arbetade som bibliotekarie där och i Märsta. Efter att hon pensionerat sig bosatte hon sig i sin farmors stuga i Sunnansjö.
När Eva Norberg debuterade som lyriker 1941 med diktsamlingen Evig låga hade hon länge formulerat tankar kring liv och vardag i bunden form. Hon uppmuntrades bland annat av lyrikern och psalmförfattaren Karl-Gustaf Hildebrand att låta det hon skrivit komma allmänheten till del. Det blev sammanlagt åtta diktsamlingar och några prosaböcker. Mest känd är dock Eva Norberg som psalmförfattare och för sina översättningar till svenska av engelska julsånger, samlade exempelvis i Dagen är kommen: carols i svensk tolkning, 1978.
Under 1950-talet ingick Eva Norberg i en kommitté med bland andra Britt G Hallqvist, Anders Frostenson och Harald Göransson, tillkommen på initiativ av Diakonistyrelsens söndagsskolnämnd. Uppdraget var att arbeta fram psalmer för barnens gudstjänst och det resulterade år 1960 i Kyrkovisor för barn. Här bidrar Eva Norberg med åtta nummer, däribland en psalm om jungfru Maria som ”vandrade varligt” med sitt lilla barn i famnen till, som det något anakronistiskt heter, ”kyrkans kor”. Bakgrunden är en personlig upplevelse av att Maria står vid Kristi sida och att hon som kvinna kan förstå kvinnors vardag. Flera av dessa kyrkovisor tycks inte ha överlevt, men just den psalmen kom oförändrad att ingå i 1986 års psalmbok som en av de fem psalmerna om och till Jesu mor, denna nya företeelse i svensk psalmbokshistoria.
I Den svenska psalmboken med tillägg, 2002, ingår åtta av Eva Norbergs egna psalmer och därtill lika många i översättning eller bearbetning. Inte sällan skriver hon ur ett kvinnligt perspektiv. Psalmen om Jesu möte med kvinnan vid Sykars brunn till upprättelse och livsmening är en av dem. En annan psalm är ”Det gungar så fint när han bär dig, mitt barn” som ofta sjungs vid dophögtider och betraktas som en barnpsalm. Eva Norberg har dock berättat att hon skrev den som ett tilltal till det trötta barnet inom var och en.
Det mänskliga livets erfarenheter och rikedomen i Bibelns poetiska språk präglar många av Eva Norbergs psalmer, så även en psalm som tillkom på beställning av 1969 års psalmkommitté. Man ville ha en text till den gamla folkmelodi som är känd från Oskar Lindbergs Gammal fäbodpsalm. Eva Norberg har berättat hur hon vid en fäbod i Dalarna kom att tänka på fäbodstintan som väntade på att vännen skulle hämta hem henne då sommaren var slut. I ”Så kort var den fröjd som i världen jag fann, likt sommaren när hösten är inne” ekar det av Höga Visans kärlekslyrik men även av Gamla Testamentets profetord och psaltarpsalmer.
Eva Norberg uttalade sig i några intervjuer om sitt arbete som lyriker, översättare och psalmförfattare. När det gällde bearbetningen till svenska av engelska julsånger var hon tydlig. Här höll inte alltid innehållet för en ordagrann översättning, menade hon, i synnerhet som det är fråga om texter som skall hålla för upprepat slitage: ”Det kan vara en fasligt gullig krubbild i ursprungstexten. Men gullighet gränsar ibland till banalitet. Det märker jag om jag försöker hitta motsvarande ord på svenska.” Som psalmförfattare sade hon sig vilja arbeta som de skickliga snickare hon mött genom åren. Att skriva texten till en psalm är, menade hon, som att gå in i Mästarens verkstad och där söka de redskap som prövats genom seklerna: ”Det kan skava i skinnet, men man vänjer sig.” Det innebär också att den egna närvaron i texten får stå tillbaka för Bibelns ord och bekännelsens röster. Som poet däremot talade hon mer ur ett biografiskt perspektiv.
Eva Norberg förärades år 1998 Wallinpriset. Det delas ut vart tredje år ”för förtjänt svensk-språkigt författarskap i kristen-humanistisk anda eller för annan betydelsefull personlig gärning i samma anda”, och i motiveringen heter det: ”I hela Eva Norbergs författarskap möter läsaren ’tonen från himlen’. Hennes budskap når över generationerna – psalmer för barn och ungdom har samma djup och får samma förankring som budskapet till dem som kommit upp i åren.” Följande år fick hon Dan Andersson-priset med motiveringen: ”För hennes melodiska poesi med en ton så ren och klar som en fäbodpsalm och som bottnar i Finnmarkens traditioner och i Dan Anderssons sökande efter ljus och mening – en poesi som klingar klarnad mot himlen och skänker lyssnaren både hopp och tröst.”
Eva Norberg dog i Sunnansjö 2004.
