Filippa var drottning av Sverige, Norge och Danmark 1406–1430.
Filippa föddes sannolikt i början av juli år 1394 på slottet Peterborough, Cambridgeshire, England. Hennes far var Henry Bolingbroke. Modern, Mary de Bohun, sägs ha dött i barnsäng när Filippa föddes. Efter ett uppror mot kung Richard II av England år 1399 blev Henry kung (som Henry IV) och Filippa prinsessa. Tack vare det engelska medeltida hovets rigorösa bokföring förekommer Filippa också som barn i källorna, även om det är mycket sporadiskt. Exempelvis finns noterat att Filippa deltog på bröllopet då fadern gifte om sig med Johanna av Navarra år 1403 och det finns också antecknat att hon vallfärdade till Canterbury samma år. Större delen av sina barndoms- och ungdomsår verkar hon ha tillbringat på slotten Berkhamsted och Windsor.
Förhandlingarna om ett fördelaktigt äktenskap för Filippa inleddes redan när hon var väldigt ung, bara runt åtta år gammal, och år 1405 anlände en delegation från Kalmarunionens riken för att förhandla. En allians mellan Erik av Pommern, som drottning Margareta adopterat år 1388 och vilken sedermera blivit kung över Danmark, Norge och Sverige, och det engelska kungahuset ansågs gynnsam för alla inblandade parter. Endast elva år gammal vigdes Filippa par procuration — med den svenske riddaren Ture Bengtsson (Bielke) som ställföreträdande brudgum — med den sannolikt dubbelt så gamle unionskungen Erik av Pommern. Den 8 december utropades hon till drottning över Sverige, Norge och Danmark.
Bevarade räkenskaper beskriver ett rikt utrustat entourage som medföljde den unga drottningen när hon lämnade England i augusti 1406, för att ungefär en månad senare anlända till Helsingborg. Den 26 oktober samma år hölls ett nytt bröllop, där brudgummen och hans adoptivmor kunde närvara, och under högtidliga former kröntes den unga drottningen i Lund.
Av allt att döma spenderade Filippa de nästkommande tre åren på Kalmar slott. Där hade hon ett eget hov, som det första året förestods av hovmästarinnan Katarina Knutsdotter (Bengt Algotssons ätt) — den heliga Birgittas dotterdotter. Sin späda ålder till trots åtog sig Filippa helhjärtat den drottningroll som tilldelats henne.
En av dem som följde Filippa till Sverige var riddaren Henry Fitzhugh, vilken lade grunden för Vadstenas dotterkloster Syon, i Middlesex, England — ett konkret exempel på nätverken mellan rikena. Filippas äldre bror, Henry (kung Henry V efter faderns bortgång år 1413) räknas som Syons faktiska grundare och kom att stödja det. Filippa själv stödde Birgittinerorden, både ekonomiskt och politiskt, särskilt det mäktiga klostret i Vadstena. Redan vid sitt sannolikt andra besök i klostret år 1415 upptogs hon i orden som en soror ab extra, och under sin regeringstid besökte hon ofta klostret.
Till påven Martinus V skickade Filippa värdefulla reliker av den heliga Birgitta tillsammans med en begäran om att orden skulle få behålla sina privilegier 1419. När samme påve 1422 utfärdade ett edikt mot dubbelkloster, i likhet med birgittinerordens, skrev Filippa vid upprepade tillfällen till honom för att häva förbudet. Filippa visste också att utnyttja sitt nätverk och kontaktade sin bror, kung Henry V i England, för att få även honom att utöva påtryckningar. Hennes nit bar frukt när orden beviljades dispens. Drottning Filippa bidrog också till klostrets rikedomar genom donationer av både jordegendomar och reliker, och hon instiftade år 1425 Sankta Annas kor i klosterkyrkan.
Drottning Filippa var också djupt involverad i styret av de tre rikena. Under kung Eriks pilgrimsresa 1423—1425 var hon regent i hans ställe, med allt vad det innebar. Hon kallade bland annat riksråden till möte och slöt en myntkonvention med flera viktiga hansestäder, bland andra Lübeck, år 1424. År 1426 var det drottning Filippa som från Sverige utverkade resurserna och stödet för konungens insats i kriget mot Hansan. När Hansan anföll Danmark 1428 var det Filippa som försvarade Köpenhamn.
Filippa är också en av få svenska medeltida drottningar som utnyttjade den kungliga domsrätten, då hon tillsammans med rådet år 1425 avgjorde en tvist i Selebo och Åkerbo härader angående prostpenningen, som bönderna inte hade erlagt till domprosten i Strängnäs så som de borde. Likaså var hon en av få kvinnor som köpte betydande jordegendomar.
År 1420 utfärdade drottning Filippa ett brev i vilket hon bekräftade en överenskommelse mellan sig själv och hennes make beträffande sitt livgeding (en sorts änkepension). De hade kommit överens om att drottningen skulle avstå län i Danmark och Norge, och ha kvar det livgeding hon blivit lovad i Sverige. Om kungen skulle dö före henne skulle Filippa ha rätt till alla kronans egendomar på Själland — såväl slott som gårdar och städer — och hon skulle också vara regent tills kung Eriks farbrors son, hertig Bogislaw av Pommern, kommit till myndig ålder och kunde regera. Dessa planer kom dock att kullkastas.
Natten mellan 5 och 6 januari 1430, endast runt 36 år gammal, dog drottning Filippa och begravdes i det kor hon instiftat i klosterkyrkan i Vadstena. I notisen om drottning Filippas död i Diarium Wazstenense kallas hon ”illustris principessa”— en lysande fru. Hon beskrivs som mor till, och lojal beskyddare av, klostret och hela orden. Hon var tveklöst mycket hängiven Birgittinerorden och en skicklig politiker. Trots att Filippa levde i en politiskt turbulent tid har hennes eftermäle varit nästan odelat positivt, vilket står i stark kontrast till hennes makes. I Karlskrönikan kallas Filippa för ädel och from furstinna. Efter hennes död lät kung Erik instifta en evig själamässa till hennes minne i Vadstena kloster, och dit skänkte han också de guldkronor med pärlor som paret hade burit vid kröningen 1406.
Drottning Filippa finns avbildad i ett flertal sentida konstverk, bland annat en fönstermålning av Reinhold Callmander på 1890-talet ovanför hennes grav i klosterkyrkan och en berömd staty av H. W. Bissen från mitten av 1800-talet.
