Gertrud Månsson var socialdemokrat och bland de första kvinnorna i Sverige som tog plats i en stadsfullmäktigeförsamling. Hon var kvinnosakskvinna och arbetade för att förbättra fattiga kvinnors och barns förhållanden.
Gertrud Månsson föddes år 1866 på Kungsholmen i Stockholm. Hennes far var järnarbetare och modern hemmafru. Familjen levde under små omständigheter och när Gertrud Månsson var elva år fick hon sluta skolan och försörja sig som tjänsteflicka. Fadern dog 1882, modern 1890 och hennes då 18-åriga lillasyster Anna Maria utvandrade till Amerika.
År 1896 startade Gertrud Månsson tillsammans med sin två år äldre syster Selma Månsson en lysolje- och bosättningsaffär på Upplandsgatan 39. Där blev hon granne med Agda Östlund, som senare blev en av de två första socialdemokratiska kvinnorna i riksdagen. Affären såldes i början av 1920-talet och därefter arbetade Gertrud Månsson som kontorsbiträde på Systembolaget under resten av sitt yrkesliv. Hon gifte sig aldrig.
År 1892 engagerade hon sig politiskt i det nyligen bildade Socialdemokratiska arbetarepartiet. Samma år deltog hon och systern Selma i grundandet av Stockholms allmänna kvinnoklubb där hon var ordförande åren 1893–1895, 1897 och 1906–1908. Under olika perioder var hon också ordförande för Kommittén för den kvinnliga agitationen och ingick åren 1899–1903 i Socialdemokratiska kvinnokonferensens arbetsutskott som sedan ombildades till Kvinnornas fackförbund. Förbundets mål var att organisera kvinnliga hem- och industriarbetare och kämpa för människovärdigare ekonomiska villkor, kortare arbetstid och reella arbetsavtal. I förbundet samarbetade Gertrud Månsson med bland andra Anna Sterky, Kata Dalström och Lotten Lundgren. Förbundet upplöstes 1909 när Landsorganisationen (LO) tog över organiseringen av kvinnorna i textilindustrin.
År 1907 blev Gertrud Månsson ledamot av Gustav Vasa församlings fattigvårdsstyrelse. År 1922 blev hon nämndens vice ordförande. Hon fick också uppdrag i förtroenderådet för stadens upplysnings- och understödsbyrå för tuberkulossjuka och fattigvårdsnämndens delegation för beviljande av understöd, utackorderingsbyrån och barnavårdsnämnden samt utsågs till ledamot av styrelsen för Stockholms stads uppfostringsanstalt för flickor år 1912. Gertrud Månssons omsorg om kvinnors liv och hälsa gjorde det naturligt för henne att vara medlem av Kvinnornas andelsförening Svenska Hem, som år 1905 startats av Anna Whitlock med flera.
År 1910 blev Gertrud Månsson historisk. Kvinnor hade året innan blivit valbara till stadsfullmäktigeförsamlingar och hon kandiderade för Socialdemokratiska arbetarepartiet i Stockholm. Hennes breda politiska erfarenhet gjorde att hon utsågs till kandidat – hennes val ansågs absolut tryggat, skrev Morgonbris, och hon blev landets första kvinnliga stadsfullmäktigeledamot. I församlingen fick hon sällskap av filosofie doktorn och bibliotekspionjären Valfrid Palmgren från Allmänna valmansförbundet. De båda kvinnornas bakgrund och politiska hemvist var mycket olika, men i fullmäktige kom de att samarbeta i flera frågor, exempelvis om biblioteks- och folkbildningsfrågor. Gertrud Månsson var, förutom allt annat, också aktiv i folkbiblioteket i Gustav Vasa församling, och det hörde till de mer progressiva. Hon var litteraturintresserad och korresponderade med Kata Dalström om Gustaf Fröding och August Strindberg. Inför den internationella kvinnokonferens som ordnades i Stockholm argumenterade Valfrid Palmgren och Gertrud Månsson med framgång för ett anslag från stadsfullmäktige på 3 000 kronor.
Fattigvården och bostadsfrågorna stod Gertrud Månssons hjärta allra närmast och år 1912 motionerade hon och en partikollega om anslag på 500 000 kronor från en fond för uppförande av bostadshus för ensamma, fattiga kvinnor med barn.
År 1915 tvingades Gertrud Månsson avsäga sig omval till stadsfullmäktige. Hennes politiska arbete hade blivit mycket omfattande och hennes tid och ekonomi räckte inte till för allt. I slutet av samma år drabbades hon och systern Selma också av sorg i familjen, då deras yngre bror avled. Gertrud Månsson behöll ändå flera av sina andra kommunala uppdrag och år 1919 kandiderade hon till stadsfullmäktige igen. Därefter var hon fullmäktige trogen fram till år 1931. Hennes insatser gjordes främst inom det socialpolitiska fältet; alltid med kvinnor och barn i fokus.
Den 30 december 1934 avled Gertrud Månsson 68 år gammal. Hon är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.
