Hanna Hammarström var fabrikör och Sveriges första utvecklare, tillverkare och leverantör av telefontrådar.
Hanna Hammarström föddes 1839 i Stockholm. Föräldrarna var Johanna Catharina Holmberg och Nils Philip Hammarström, som kom från en bruksmiljö i Dalarna. Han ansökte 1823 om att bli borgare i Stockholms stad med syfte att driva ett bomulls- och sidenväveri.
Sina skolår tillbringade Hanna Hammarström i fru Norbergsons flickskola. Men inför vuxenlivet önskade fadern att hon och hennes två systrar också skulle få lära sig något ”lättare yrke”, vilket för Hanna Hammarströms del innebar att gå i lära hos fru Chantillon vid Stortorget i Gamla stan. Målet var att lära sig finare handarbeten. Slutligen kompletterades hennes utbildning med en sex år lång vistelse hos en släkting på Öland, prosten Stockenström, för att lära sig hushållsskötsel. Hanna Hammarström kallades dock plötsligt hem för att ta hand om sin sjuka mor, något hon kom att ägna sig åt under de nästkommande fem åren.
Familjen Hammarström hade det gott ställt under den första delen av 1800-talet. Därefter försämrades villkoren för sidenväverierna kraftigt, och efter 1845 titulerade sig Hanna Hammarströms far ”före detta fabrikör”. Hon bodde kvar i föräldrahemmet under en stor del av sitt liv, men som ogift behövde hon försörja sig själv.
För tidskriften Idun berättade Hanna Hammarström år 1898 om upprinnelsen till den verksamhet som skulle komma att göra henne känd: ”Jo, det var så att jag av min far fått en liten karkasmaskin.” Karkas var en trådöverspunnen böjlig metalltråd, som användes bland annat för stommar till hattar. Hur många år Hanna Hammarström tillbringade med att göra hattstommar är inte känt, det kan röra sig om runt tjugo år. I samband med att Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag, SAT, startade sin verksamhet år 1883, beslöt hon sig för att överge hattstommarna för att i stället experimentera fram en telefontråd som kunde konkurrera med den importerade. Hur hon kom på idén är inte känt. Efter kontakt med direktör Cedergren på SAT, blev Hanna Hammarström den första inhemska leverantören av telefontråd.
När Lars Magnus Ericsson, grundare av Telefonaktiebolaget L M Ericsson (nuvarande Ericsson) startade en liten telefonfabrik på Tulegatan i Stockholm, erbjöds Hanna Hammarström en intilliggande lokal. För en krona om dagen fick hon utnyttja kraften från Ericssons maskiner. Ett hål slogs ut i väggen och där igenom drogs en snurrande axel som Hanna Hammarström kunde använda i sitt värv. Hanna Hammarström kämpade redan vid denna tid mot utländska tillverkare och deras prissättning. Hon följde med i den snabba utvecklingen och gjorde bland annat en resa till Tyskland för att besöka några telefonfabriker. Produkterna från hennes tillverkning höll hög kvalité och gjorde att hon fick flera telefonfabriker som kunder, både i Stockholm och i övriga Sverige. Så småningom kom hon också att exportera sina produkter till Finland.
Vid den stora maskinutställningen i Stockholm 1886 vann Hanna Hammarström, 57 år gammal, första pris för sin tillverkning. Bidraget lämnades in under namnet H. Hammarström. Hon hade hela sitt liv kallat sig för Hanna och på firmans brevpapper står: ”Hanna Hammarström, fabrik för öfverspinning av isolerad ledningstråd m.m samt karkastillverkning”.
Hanna Hammarström hade nu sin egen fabrik, två rum i den lägenhet på Stora Vattugatan 5 som hon flyttat till. Rummen rymde sex maskiner som sköttes av kvinnliga anställda. Tillverkningen omfattade dubbelspunnen tråd, ledningstråd, telefonsnören mellan taltub och lur, samt de silkesspunna trådar som användes inne i apparaterna.
Hanna Hammarström fortsatte sin verksamhet in på 1900-talet. Mycket tyder på att fabriken lades ned 1909. Hon skrev sitt testamente den 19 november 1914 och avled åtta dagar senare, 85 år gammal.
