Helga Hansander var hemsyster i Umeå under den första halvan av 1900-talet. Därefter var hon verksam som föreläsare och författare av hembygdslitteratur.
Helga Hansander föddes den 24 oktober 1901 i Singsjön, nära Brunflo i Jämtland, som ett av sex syskon. Föräldrarna Emma och Lars Petter Hansander var bönder. Hon gick i folkskolan i Singsjön varefter hon hjälpte till i hemmet. Omkring 1921 sökte hon sig till Birka folkhögskola utanför Östersund där hon studerade under två års tid. Under den perioden sydde hon den Birkadräkt som hon skulle komma att bära vid högtidliga tillfällen. Helga Hansander funderade mycket över vad hon skulle bli, kanske diakonissa, men hon såg sig själv som alltför ekumeniskt lagd för att arbeta endast inom Svenska kyrkan. Av en slump kom hon att få kännedom om Hemsysterskolan i Uppsala vars inriktning och kristna grund överensstämde med hennes egna värderingar.
Hemsysterskolan tillkom 1919 på initiativ av teologen Manfred Björkquist. I oktober 1920 vigdes den första hemsystern. Hemsystern tänktes vara till hjälp i de hem där modern var sjuk eller frånvarande och inte hade råd att anställa tjänstefolk. Efter utbildningen vigdes de kvinnor som bedömdes lämpliga till hemsystrar. De fick vid tillfället en särskild brosch och hade att bära en särskild yrkesdräkt med tillhörande huvudbonad. Helga Hansander studerade vid hemsysterskolan från 1931 till 1932 varefter hon skickades till Umeå där den lokala husmodersföreningen anställde henne.
I Umeå fick Helga Hansander sina arbetsuppgifter från husmodersföreningen fram till 1944 då kommunen övertog ansvaret för verksamheten. Som stadens enda hemsyster hade Helga Hansander långa arbetsdagar och långa arbetsveckor. Även om nattvak inte ingick i arbetsuppgifterna kunde kvällarna bli mycket sena. Hembesöken gjordes runt om i Umeå och även i omgivande municipalsamhällen. Hon kunde ibland ta tåget när hon skulle ut mot kusten. När det var barmark cyklade hon till sina hembesök, och på vintrarna åkte hon spark. Hon kunde besöka flera familjer på en dag. Dagbok fördes över orsakerna till besöken och hur länge hon arbetade på respektive ställe. Helga Hansander skrev även en privat dagbok där hon livfullt beskrev de olika livsöden som kom i hennes väg.
Helga Hansander blev av och till inbjuden till husmodersföreningen för att tala om sitt arbete och under senare tid var det en rad föreningar, särskilt kvinnoföreningar, som ville höra henne berätta. År 1944 ändrades hennes arbetssituation på grund av att staten beslutat satsa på så kallad social hemhjälp som skulle administreras av kommunerna. Helga Hansander fick i och med denna reform kommunen som arbetsgivare. Arbetet var sig dock likt. Trots sina lungproblem sedan ungdomen och en hårt sliten kropp arbetade hon på fältet tills hon var 57 år gammal. Då började hon arbeta med administrativa uppgifter på den sociala byrån i ytterligare sju år. Hennes uppgift fortsatte att vara inriktad på familjers behov, men nu administrerade hon hjälpen istället för att vara den som utförde den.
Helga Hansander fick efter pensionen fortsätta att berätta om sina erfarenheter av socialt arbete för studenter. Hon var en begåvad berättare vilket under hela hennes liv tog sig uttryck i olika berättelser, flera publicerade i olika tidskrifter, inte minst de som rörde hembygden. Hennes första utgivna publikation, Ur folkets liv, kom 1928 skriven under pseudonymen Åslög och hennes sista 1974, De som röjde och plöjde. Den handlar helt enkelt om hennes hembygd och de som röjde och plöjde var fadern förstås och människorna i granngårdarna.
Helga Hansander var engagerad i Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS) redan från unga år och i Umeå kom hon både att delta i arbetet inom kyrkan och att sitta med i EFS styrelse. År 1979 deltog hon i en gruppresa till Israel, ett resmål hon längtat till och drömt om att få besöka. Den 1 november 1988 dog hon i sviterna efter en stroke, just fyllda 87 år. Hon ligger begravd i sin hemtrakt på Brunflo kyrkogård.
