Herta Svenson var lärare, folkbildare, socialarbetare och Sveriges första personalkonsulent. Hon verkade för att underlätta kvinnors förvärvsarbete och bildningssträvanden samt att skapa klassöverskridande mötesplatser.
Herta Svenson föddes 1886 i Simrishamn som första och enda barnet i en familj där fadern var handlande. Fadern lämnade hemmet tidigt och Herta Svenson kom att växa upp tillsammans med sin mor. Hon utbildade sig till lärare vid Privata högre lärarinneseminariet i Stockholm och var under studietiden aktiv i radikalt kristna kretsar. Hon anställdes 1908 som guvernant av paret Natanael och Elsa Beskow i Djursholm. Därefter följde anställningar som lärarinna vid Samskolan på samma ort, där Natanael Beskow var rektor, samt vid Hampnäs folkhögskola i Örnsköldsvik. Tillsammans med Natanael Beskow samt ett antal kvinnliga lärare och studenter deltog Herta Svenson i planeringen av Birkagården, Sveriges första hemgård, som stod färdig 1912 och syftade till att överbrygga klassklyftor.
Herta Svenson medverkade 1911 i ett upprop för ökade kontakter mellan kvinnliga studenter och arbetare. Uppropet hörsammades och därpå följande möten utmynnade i förslag att inrätta sommarkolonier för barn från arbetarhem samt att kvinnliga arbetares behov av rekreation lyftes upp på dagordningen. Detta blev centrala frågor för stugrörelsen, ett informellt nätverk i Stockholmstrakten som efter hand formaliserades och spreds geografiskt. I detta sammanhang kom Herta Svenson i kontakt med personer som Kerstin Hesselgren, Ida Fischer, Honorine Hermelin och Emilia Fogelklou.
Herta Svenson anställdes på förslag av Kerstin Hesselgren som fabrikssyster 1916 vid statsägda Svenska Tobaksmonopolet. Innan hon tillträdde sin tjänst arbetade hon inkognito i tre månader som tobaksarbetare. Arbetet som fabrikssyster innebar ett ansvar för en rad frågor relaterade till arbetarnas sociala situation. Yrkesbeteckningen ändrades 1921 till personalkonsulent. Herta Svenson anses ha varit den första i Sverige som bar denna yrkestitel. Tillsammans med Ester Låftman verkade hon för att fördjupa och bredda Svenska Tobaksmonopolets sociala verksamhet, vilken kom att innefatta marketenteri, daghem, barnkoloni, fritidshem, hemgård, yrkesskola och konvalescenthem.
Herta Svensons arbete vid Svenska Tobaksmonopolet skildras i Arbeterskornas värld av Gerda Meyerson, 1917. Som fabrikssyster var Herta Svenson ansvarig för Tobaksarbetarnas gemensamma sjuk- och begravningskassa och gjorde hembesök hos sjuka arbetare. Hon insåg tidigt att möjligheterna till vila och återhämtning var begränsade för de trångbodda arbetarna och initierade ett vilohem, först vid Vikersvik i Värmland, senare på herrgården Rockesholm. Herta Svenson inrättade också Södergårdens hemgård i en våning på Södermalm i Stockholm. Svenska Tobaksmonopolet bidrog inledningsvis till hyran och Herta Svenson skötte verksamheten på sin fritid. Hon bodde också i anslutning till Södergården under åren 1916–1923. Senare tog företaget över ansvaret för verksamheten. På Södergården fanns en livlig kursverksamhet och en rad andra fritidsverksamheter.
Som personalkonsulent var Herta Svenson aktiv i föreningen för Socialarbetare inom industri och affärsvärld (SAIA) samt i International Industrial Relations Institute (IRI). Genom sitt engagemang i hemgårdsrörelsen och SAIA, och sina kontakter med Kerstin Hesselgren, involverades hon i Kvinnliga medborgarskolan i Fogelstad, som medlem av förtroenderådet och som föredragshållare.
Herta Svenson avled 1981.
