Hjördis Lind-Campbell var läkare, verksam under en stor del av 1900-talet. Hon gjorde insatser för kvinnors liv och hälsa i många år och kom att samarbeta med Elise Ottesen-Jensen i Riksförbundet för sexuell upplysning från 1940-talet.
Hjördis Lind-Campbell växte upp i ett borgerligt hem på Karlavägen i Stockholm, som det tredje barnet i en syskonskara som förutom henne bestod av tre bröder. Hon gick i åttaårig flickskola. Hennes far var roteman och fastighetsägare av gammal tjänstemannasläkt i staden, modern kom från en handelsmannafamilj i Hudiksvall. Hjördis far dog i lunginflammation när hon var 17 år. Modern avled 1940, vid 79 års ålder.
Hjördis Lind-Campbell var tidigt intresserad av medicin och sociala frågor. Vid tolv års ålder, under ett månadslångt besök hos en farbror som var läkare, ägnade hon timmar åt att studera hans studieböcker tills hon blev påkommen och biblioteket låstes. Sina tankar om att kanske bli läkare en dag behöll hon för sig själv. Hon såg det som ett ouppnåeligt mål.
När Hjördis Lind-Campbell var färdig med flickskolan skaffade hon sig en elevplats på ett förlossningshem. Där blev hon efter några månader för första gången uppmuntrad att studera vidare, då förestånderskan frågade om hon inte hade tänkt på läkarbanan. Hjördis Lind-Campbell såg då omgående till att få plats i gymnasieskolan. Två år senare blev hon klar med studentexamen på latinlinjen, kompletterade med fysik och kemi och kunde därefter söka till Karolinska institutet 1911. I familjen mötte hon varken motstånd eller uppmuntran.
I 17-årsåldern lärde Hjördis Lind-Campbell känna en församlingssyster som en dag tog henne med på hembesök. Bland annat kom de till en gammal änka som, mot en låg avgift, tog emot barn som var födda utom äktenskapet. Hjördis Lind-Campbell skulle enligt egen utsago aldrig glömma synen av fem klena, bleka spädbarn hemma hos änkan, ej heller den förfärliga stank som fyllde rummet. Deras ofta mycket unga mödrar hade svårt att betala avgiften och vården blev därefter. Under den här tiden myntades begreppet ”änglamakeri”, dödligheten var hög bland dessa barn.
Något år senare blev Hjördis Lind-Campbell vän med en sjuksköterska som arbetade på ett sjukhus där prostituerade med könssjukdomar var intagna. Detta var innan den så kallade reglementeringen avskaffades 1918 och smittskyddslagen kom till. Hjördis Lind-Campbell bekantade sig med några av de åldriga och tandlösa så kallade ”bergslärkorna” som höll till i Stockholms omgivningar och besökte dem där. Hon har berättat: ”de voro glada över ett avbrott i isoleringen och visade mig sina bästa sidor”.
Hjördis Lind-Campbell började sina medicinska studier som enda flicka av tjugo elever. Efter kandidatexamen fortsatte hon 1914 sina studier i Lund, där hon fick kvinnliga kolleger. På lediga stunder där studerade hon också psykologi för professor Hans Larsson. Då hade hon redan träffat sin blivande man, Åke Campbell, som var amanuens på Kulturen i Lund och sedan blev etnolog och professor i Uppsala. De gifte sig 1916 och hann få två barn innan Hjördis Lind-Campbell blev klar med sin licentiatexamen 1922. Under tiden hade hon som brukligt tagit ledigt från studierna och vikarierat som provinsialläkare, på hospital och sanatorium.
Efter sin examen fick Hjördis Lind-Campbell ett vikariat på Skogsfjällets sanatorium i Västerås, dit hon sedan skulle återkomma i omgångar under 18 år. Hon tjänstgjorde också vid andra sanatorier och på medicinsk klinik i ett år för att få specialistkompetens i lungsjukdomar. Hon var läkare på en poliklinik för kvinnosjukdomar och tjänstgjorde på barnsjukhus. Under åren 1923 till 1930 arbetade hon på olika håll i landet som provinsialläkare. Familjen hade dessa år sitt hem på Fristads folkhögskola där maken hade en lärartjänst och familjen fick sitt tredje barn. Hjördis Lind-Campbell undervisade de kvinnliga eleverna i hälsolära och sjukvård, när hon inte var upptagen av läkararbetet.
När 1930-talet inleddes bröt familjen upp från Fristad. Åke Campbell tillträdde en tjänst i Uppsala medan Hjördis Lind-Campbell flyttade till Västerås med de två äldsta barnen och återupptog sitt arbete på sanatoriet. Familjen fick tillökning med en dotter och umgicks under veckoslut och större helger.
Under sitt arbete med tuberkulossjuka såg Hjördis Lind-Campbell många kvinnor duka under för sjukdomen då de blev gravida, ofta med flera barn hemma. I det tysta försåg hon patienterna med pessar istället för att som brukligt skicka hem dem med rådet att inte få fler barn. Upplysning om preventivmedel var förbjudet från 1911 till 1938.
Hjördis Lind-Campbell öppnade sin egen praktik som kvinnoläkare i Västerås 1940 och arbetade också som skolläkare. Vid sidan av arbetet engagerade hon sig bland annat i Folkpartiet och var landstingsledamot 1939—1949. Hon var också medlem i sjukhusstyrelsen och mödravårdnämnden samt kassör i Fredrika-Bremer-Förbundet.
År 1941 träffade Hjördis Lind-Campbell av en tillfällighet Elise Ottesen-Jensen, som 1933 hade grundat RFSU. De påbörjade omgående ett samarbete och Hjördis Lind-Campbell reste sedan i tjugo års tid till Stockholm varje onsdag för att arbeta på förbundets rådgivningsbyrå. Hon höll föreläsningar och kurser och hjälpte till med att bygga upp mödrahem för unga ogifta kvinnor som sökt sig bort från sina hemorter eller inte vågade återvända hem från Stockholm då de blivit gravida. Många ville ha hjälp att ansöka om abort men fick vanligen avslag då de första lagarna var mycket restriktiva. Många såg sig tvungna att adoptera bort sina nyfödda barn på grund av social skam och fattigdom. RFSU startade en adoptionsbyrå 1948 som Hjördis Lind-Campbell skötte fram till 1961, då myndigheterna tog över verksamheten.
Hjördis Lind-Campbell arbetade på sin mottagning till 83 års ålder. De sista åren träffade hon ett fåtal välkända patienter och blev alltmer av allmänläkare för dem, samtidigt som hon trappade ner sin verksamhet. Under sommarhalvåret tillbringade hon ofta eftermiddagarna med trädgårdsskötsel på sitt kära torp vid Mälaren.
Hjördis Lind-Campbell blev 93 år. Hon ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.
