Hulda Lundin var pedagog och utformade Stockholmsmodellen – även kallad den Lundinska modellen – för kvinnlig slöjd, en metod som kom att dominera den svenska undervisningen i textilslöjd under mer än 50 år.

Hulda Lundin föddes år 1847 i Kristianstad som tredje dottern till skräddaren Anders Lundin och hans fru Christina Andersson. Hon gick först i mamsell Pravitz småbarnsskola och därefter i Dahlska Flickskolan. Under sina åtta år i flickskolan fick hon bland annat lära sig språk, vilket möjliggjorde resor och studiebesök i bland annat England och Tyskland. När hon var 15 år gammal började hon undervisa de yngre barnen vid den skola som hon själv gick i. Hon kom efter färdig skolgång att fortsätta detta arbete under två års tid. Vid 19 års ålder förestod hon en småskola i hemstaden.

År 1867 flyttade Hulda Lundin till Stockholm, där hennes syster Augusta Lundin hade öppnat en modeateljé. Under sina första fem år i Stockholm arbetade hon som biträdande lärare vid Klara folkskola. År 1869 deltog hon i Fröknarna Rossanders lärokurs för fruntimmer, en aftonskola för kvinnor som var i behov av att komplettera sin utbildning. År 1874 erhöll hon fast tjänst vid Stockholms folkskolor. Två år senare fick hon en lärarinnetjänst vid Katarina folkskola som hon upprätthöll fram till 1905. Hulda Lundin saknade formell lärarutbildning och fick därför först tjänst som biträdande lärare. Efter några års yrkesverksamhet fick hon tillgodoräkna sig utbildningen och ansågs därmed vara behörig lärare. Under de första åren i Stockholm gjorde hon flera resor utomlands för att ta del av exempelvis lärarutbildning för kvinnlig slöjd. Liksom träslöjdspedagogen Otto Salomon var Hulda Lundin på plats vid världsutställningen i Chicago år 1893. Där ansvarade hon för en utställning av kvinnlig slöjd.

Hulda Lundin skrev också böcker om sömnad och slöjd. År 1888 utkom Klädsömnad och år 1892 Handledning i metodisk undervisning i kvinnlig slöjd. Böckerna trycktes i många upplagor, även efter Hulda Lundins död. Boken Klädsömnad är en handledning i hur ett sömnadsmönster skulle konstrueras för att passa dåtidens kvinnor. Handledning i metodisk undervisning i kvinnlig slöjd användes vid lärarutbildning och som lärobok för undervisning i folkskolan. Texter om hur undervisning pedagogiskt skulle bedrivas, beskrivningar av sömnadsprodukter och anvisningar för årskursplanering gjorde att bokens innehåll kom att användas flitigt i Sveriges skolor under många år. Produkterna är alla enkla och funktion tycks vara viktigare än estetiska kvaliteter – folkskolans flickor skulle genom att tillverka dessa förberedas för ett liv utan behov av de produkter som flickskolans elever tillverkade enligt Andrea Eneroths handledning. År 1924 författade Elsa Valentin handledningen Skolslöjd för flickor (Stockholmsmodellen), vilken till stor del är mycket lik den handledning Hulda Lundin författade. Stockholmsmodellen kom genom Elsa Valentins publikationer att användas i många skolor fram till 1950-talet.

Viktigast för förmedlingen av Stockholmsmodellen, eller Lundinska modellen som den även kallades, var det slöjdlärarinneseminarium som Hulda Lundin grundade år 1882. Vid seminariet och i sitt arbete som slöjdinspektris utvecklade hon sin pedagogik och såg till att den blev den rådande metoden. År 1913 blev seminariet en del av Handarbetets Vänner och kom att kallas Hulda Lundins och Handarbetets Vänners seminarium. Då även Andrea Eneroths lärarinneseminarium år 1930 organiserades inom Handarbetets Vänner benämndes utbildningen i stället Föreningen Handarbetets Vänners och Andrea Eneroths Högre Handarbetsseminarium och Hulda Lundins seminarium upphörde.

Hulda Lundin blev1885 utnämnd till slöjdinspektris i Stockholm. I denna befattning utbildade hon stadens kvinnliga lärare i slöjd, beslutade hur undervisningen skulle genomföras samt köpte in material. Hon var som första kvinna medlem i centralstyrelsen för Sveriges Allmänna Folkskollärarförening (SFA). Där arbetade hon bland annat för att kvinnliga och manliga lärare skulle ha lika lön. Vidare deltog hon i kampen för kvinnlig rösträtt och ingick i styrelsen för Svenska Kvinnors Nationalförbund 1896–1912.

Hulda Lundin dog 1921 i Stockholm. Hon är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.