Josefina Wettergrund var en på sin tid mycket uppskattad författare och poet, känd för sina humoristiska och träffsäkra iakttagelser.
Josefina Wettergrund föddes i Färlöv socken i Skåne. Hennes far var tullinspektorn Carl Gustaf Kjellberg. Hennes mor, Ulrika Lundberg, var lärare. Föräldrarna var inte gifta och Josefina växte upp hos sin mor i Blekinge. Trots sin knappa inkomst placerade Ulrika Lundberg sin dotter i Karlshamns mest ansedda skola. Redan som barn började Josefina Wettergrund att skriva verser och berättelser och under skolåren väcktes hennes intresse för poeter som Anna Maria Lenngren, Esaias Tegnér och Wilhelm von Braun. Den sistnämnde fick avgörande betydelse för hennes författarskap, då han efter att ha läst några av hennes dikter, sökte upp henne och uppmuntrade henne att fortsätta skriva.
Josefina Wettergrund arbetade några år som guvernant varefter hon startade en flickskola i Ronneby, som hon förestod fram till 1857, då hon gifte sig med telegrafassistenten och senare revisorn i tullstyrelsen, Wilhelm Wettergrund. De bosatte sig först i Ystad och därefter i Kalmar. Paret Wettergrund fick två barn. År 1866 flyttade familjen till Stockholm, där Josefina Wettergrund blev föreståndare för Aftonbladets följetongsavdelning under ett par år. Hon startade också Svalan. Illustrerad veckotidning för familjekretsar, som kom ut 1872–1875, där merparten av bidragen var författade av hennes själv.
Under pseudonymen Lea, som hon behöll under hela författarskapet, debuterade hon 1858 med Småbitar på vers och prosa. Verket försågs med ett förord av von Braun. De följande tio åren utkom ytterligare fyra volymer i samma serie. Bland hennes övriga verk kan nämnas Valda berättelser 1-4, som utkom 1878–1888. Hon skrev också många bidrag i olika tidningar och tidskrifter. Hon var väl medveten om sitt namns betydelse och utnyttjade det i sina kontakter med Bonnierförlaget för att höja sitt arvode.
Josefina Wettergrund dog 1903 och är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.
