Josefina var drottning över Sverige och Norge och gjorde stora insatser för den katolska församlingen. Hon är även känd för sitt filantropiska arbete för kvinnor.
Josefina föddes i Milano år 1807. Hennes far Eugène de Beauharnais kom från en oansenlig adelsfamilj, men hade som Napoleons styvson blivit utsedd till vicekung av Italien. Josefinas mor, Augusta av Bayern, kom däremot från en gammal kunglig släkt och äktenskapet mellan de båda föräldrarna var ett av tidens många exempel på föreningar mellan gamla och nya eliter. År 1814 intog österrikiska trupper Italien och den landsflyktiga familjen begav sig till moderns släktingar i Bayern, där Josefinas far senare blev furste av Eichstätt och hertig av Leuchtenberg. Där växte Josefina upp med sina fem yngre syskon.
Efter ett kort möte sommaren 1822 förlovade sig den då 15 år gamla Josefina med den svenske kronprinsen Oscar (I). Som en vänlig gest lät Josefinas blivande svärfar, Karl XIV Johan, henne behålla sin katolska tro. Året därpå anlände hon till Sverige, och skulle snart vinna bred popularitet hos folket såväl som vid hovet.
Inom loppet av sex år fick paret fem barn: sönerna Karl (XV), Gustav, Oscar (II), August och dottern Eugénie. Kronprinsparet såg ut att leva i en kärleksfull familjeidyll på slottet, allt efter tidens borgerliga ideal. I realiteten plågades äktenskapet av Oscars otrohetsaffärer, framför allt av hans långa relation med skådespelerskan Emilie Högqvist, med vilken han levde i närmast ett familjeliknande förhållande tillsammans med deras två söner. Under Oscars regeringstid 1844–1859 skulle dock makarna återigen komma närmare varandra och Josefina, enligt hennes sons utsago, skulle få ett stort politiskt inflytande genom maken.
Josefina hade i Oscar alltid ett starkt stöd för sin katolska tro. Hon insåg tidigt att den katolska församlingens tillstånd i det protestantiska landet var mycket utsatt och hon arbetade hela sitt liv för att förbättra dess förutsättningar. Exempelvis byggdes S:ta Eugeniakyrkan i Stockholm, Nordens första riktiga efterreformatoriska katolska församlingskyrka, med hennes stöd. Även många andra kyrkobyggnader i det svensk-norska riket kunde uppföras med hennes hjälp. Oscars återkommande pläderingar för religionsfrihet under trontalen vid riksdagens öppnanden har också tillskrivits henne. Under Josefinas livstid skulle lagstiftningen komma att tillåta svenska medborgare att själva välja vilket trossamfund de ville tillhöra. Josefina skrev också många brev till påven Pius IX, där hon bland annat vädjade om att den svenska församlingen skulle få ett bättre fungerande ledarskap.
Filantropi var en central del av drottningens uppgifter. I samklang med tidens modersideal var många av de organisationer Josefina grundade, ledde eller stödde relaterade till kvinnor och barn. Hennes första inrättning, Sällskapet för uppmuntrande av öm och sedlig modersvård, är ett tydligt exempel på detta; sällskapet gav fattiga mödrar ekonomiskt stöd till att försörja sina barn, men också hjälp för mödrarna att bli yrkesverksamma. Målsättningen att få kvinnor yrkesverksamma skulle också bli tydlig i flera av de organisationer som hon var delaktig i att upprätta i början av 1830-talet, som Sällskapet till arbetsamhetens uppmuntran och Sällskapet för inhemsk silkesodling.
Genom ett stort arv hade hon i slutet av sitt liv möjlighet att grunda Josephinahemmet och Konung Oscar I:s Minne. Josephinahemmet var ett hem för äldre fattiga katoliker. Konung Oscar I:s Minne var ett hem för något mer privilegierade kvinnor, som på grund av makens bortgång eller andra omständigheter förlorat sin sociala eller ekonomiska plattform. Minnesfonden välkomnade kvinnor oavsett religionstillhörighet, och var därmed en mycket tidig ekumenisk institution i Sverige. Både Josephinahemmet och Konung Oscar I:s Minne är äldreboenden än idag.
Josefina dog i Stockholm 1876. Hon är begravd i släkten Bernadottes gravkor i Riddarholmskyrkan.
