Julia Svedelius organiserade insamlingar till förmån för barnen i arbetsstugorna i Tornedalen och Lappland under första hälften av 1900-talet. Hon höll också föredrag och blev med tiden självlärd skolboksredaktör.

Julia Svedelius föddes 1870 som äldsta dottern till föräldrarna Erlin von Heijne, född Dahlqvist och Georg von Heijne, kapten. I familjen fanns också den yngre brodern Erland Georg von Heijne-Lillienberg. Julia Svedelius växte upp på godset Edeby vid Mälaren i Sörmland, där hon bodde tills hon var närmare 30 år. Julia Svedelius undervisades mestadels av modern i hemmet. Vid sekelskiftet 1900 sålde fadern godset och familjen flyttade till Strängnäs. Julia Svedelius trivdes dock inte med att vara ogift och sysslolös. Som många kvinnor i samma situation sökte hon en uppgift genom välgörenhet och frivilligt pedagogiskt arbete bland affärsbiträden och kvinnliga fabriksarbetare i Strängnäs.

Sommaren 1903 vistades Julia Svedelius och hennes mor vid kuranstalten Porla brunn. Där träffade hon sin blivande man, läroverkslektorn Carl Svedelius. Han hade tidigare varit lärare åt Oscar II:s söner, prinsarna Wilhelm och Gustaf Adolf på Stockholms slott. Carl Svedelius hade också engagerat sig i Anna Hierta-Retzius arbetsstugor för storstadsbarn och han hade doktorerat i fransk språkvetenskap. Efter mötet i Porla bestämde Julia Svedelius sig för att lära sig franska. Hon fick ett lån av sin far och reste till Montpellier för sina studier.

Carl och Julia Svedelius gifte sig 1905 och bosatte sig i Luleå, där de bodde i ett halvår. Därefter flyttade de till Stockholm där Carl Svedelius hade förordnats till rektor för Norra real. Intresset och engagemanget för Norrbottens arbetsstugor behöll de dock. Under resten av sin livstid var de båda ledamöter av styrelsen för Stiftelsen Norrbottens Läns Arbetsstugor och deltog så länge de orkade i sammanträden och inspektionsresor runt om i länet. Arbetsstugeverksamheten som formellt initierats av landshövdingen drevs i femtio års tid av de små inlandskommunerna i samarbete med kyrkan men finansierades till stor del av medel som samlats in av Julia Svedelius och andra privatpersoner. Under rubriken ”Små droppar” skrev hon exempelvis berättelser i Folkskolans barntidning: illustrerad läsning för de unga och uppmanade skolbarn runt om i landet att varje vecka lägga några ören i klassens sparbössa till sina fattiga kamrater i norr.

För Julia Svedelius var flytten till Stockholm 1905 en lättnad, samtidigt som närheten till storstadspressen var en fördel för det engagemang för hjälpverksamhet som hon delade med sin faster Lotten Edholm, svenska Röda Korsets ordförande i 40 år. Julia Svedelius var ledamot av Röda Korsets kvinnoförening och för dess skolkommission, hon ordnade skolkurser och hade Röda korsets långvariga uppdrag att förbättra sjukvården. Genom sina många och långa föredragsturnéer och sina artiklar i tidningar och tidskrifter som veckomagasinet Idun, skötte hon sina självpåtagna plikter. Med rubriker som ”En inhemsk mission” och ”Sådd på nyplöjd mark” introducerade hon arbetsstugeverksamheten för en allmänbildad sörländsk läsekrets. Behoven i norr, både de lekamliga och andliga, var omättliga, enligt Julia Svedelius.

Av Carl Grimberg på Norstedts förlag fick hon det grannlaga uppdraget att sammanställa en läsebok för de tornedalsfinska barnen. I våra bygder: läsebok för barnen i Tornedalens skolor kom ut i tre upplagor 1917–1940. Medredaktör var kyrkoherden och nomadskoleinspektören Vitalis Karnell. Läseboken blev ifrågasatt för sitt urval av texter som sades avspegla den snäva försvenskningsinriktningen. Från annat håll ansågs läseboken ha haft ”revolutionerande betydelse för många årgångar tornedalingar som levat i djup isolering. Boken öppnade utsikter vida omkring”, skrev landshövdingen Ragnar Lassinantti, själv tornedaling, i faksimilutgåvan 1983 medan seminarierektorn Hugo Tenerz i Haparanda menade att den var oduglig som lärobok.

Vid sidan av den stora mängden sagor och sagospel och flera vuxenberättelser om Norrbotten t ex Raunala, 1914, En ödebygdsfärd, 1924, och Vägröjare, 1944, och översättningen från norska av JA Friis smått klassiska bok om sameflickan Lajla: skildringar från Finnmarken skrev Julia Svedelius flera hembygdsberättelser och skolböcker från Sörmland och sydsvenska bygder. Det mest prestigefyllda hembygdsuppdraget var Vår huvudstad: en läsebok om Stockholm utgiven av Julia Svedelius med syftet att få de svenska barnen och ungdomarna i hela landet att känna sin delaktighet i rikets huvudstad. Julia Svedelius fick också uppdraget att vara redaktör för Bygd och folk, en läsebok för realskolan i tre delar. Många av de skribenter hon anlitade för läseboken hade hon lärt känna genom sitt medlemskap i Sällskapet Nya Idun, Konstnärsringen och Sveriges Författarförbund. Genom föreningsarbetet fick hon flera vänner, bland andra Kerstin Hesselgren och Ann Margret Holmgren. Julia och Carl Svedelius umgicks privat med kungahuset, och hon var personlig vän med kronprinsessan Margareta. Julia Svedelius var politiskt konservativ och aktiv i arbetet att bistå det svenska försvaret med medel. Bland annat var hon aktiv i insamlingen för en svensk pansarbåt.

Makarna Svedelius hade inga egna barn, men de var aktiva i såväl barn- som ungdomsarbete. Carl Svedelius arrangerade exempelvis de första fjällresorna för skolungdomar och han var under några år ordförande i Jordbrukare-Ungdomens Förbund (JUF). I en av sina minnesböcker berättar Julia Svedelius om en prominent ungdom, nämligen den föräldralöse Jussi Björling som under en tid bodde inackorderad i deras hem.

I samband med att Julia Svedelius mor, Erlin von Heijne, avled lät makarna Svedelius upprätta ett privat sjukhem i direkt anslutning till bostaden på Odengatan i Stockholm. Det fick namnet Erlinhemmet. Där tog man bland annat emot präster, arbetsstugefröknar och andra i behov av vila undan de hårda villkoren i norr. Julia Svedelius arrangerade också sommarkurser för arbetsstugeföreståndarinnor och småskollärarinnor i den privata bostaden, som senare flyttades till Valhallavägen.

Julia Svedelius avled 1954, tre år efter sin man. Hon är begravd i familjegraven på Norra begravningsplatsen i Solna. Samma år omvandlades arbetsstugorna till kommunala skolhem.