Karin Molander var skådespelare, verksam vid flera teatrar, bland annat Nya Intima teatern och Dramaten i Stockholm. Hon är i lika hög grad förknippad med den svenska filmens storhetstid under stumfilmsepoken med sina huvudroller i exempelvis Synnöve Solbakken, 1919, och Erotikon, 1920.
Karin Molander föddes i Vårdinge 1889 och var dotter till köpmannen Nils Edvard Edwertz och Alma Josefina Almqvist. Efter privatlektioner för Dramatenskådespelaren Julia Håkansson, fick Karin Molander sina första roller redan vid 18 års ålder på Vasateatern och Östermalmsteatern. Hon blev snabbt en populär skådespelare i komedier med en spelstil som svarade mot tidens föreställningar om den moderna, emanciperade kvinnan. Hon spelade under ett par år, från hösten 1909, teater i Helsingfors där hon gifte sig med regissören Gustaf Molander. Efter återkomsten till Sverige engagerades hon från 1911—1920 vid Gustaf Collijns nyöppnade Intima teatern (senare Komediteatern) som, med Ulla-Britta Lagerroths ord, ”fick stor betydelse för utvecklingen av svensk skådespelarkonst i riktning mot en intimare spelstil och ett fint avstämt ensemblespel”. Hon knöts även till Lorensbergsteatern 1920—1922 och var anställd vid Dramaten i två omgångar, 1922—1925 och 1931—1937.
Under perioden 1914—1920 gjorde hon samtidigt ett tjugotal filmroller. Hon debuterade i Victor Sjöströms Halvblod, 1914, och spelade därefter huvudroller i flera av Mauritz Stillers filmer, bland annat Thomas Graal-filmerna Thomas Graals bästa film, 1917, och Thomas Graals bästa barn, 1918, samt Fiskebyn, 1920, med originalmanuskript av Bertil Malmberg — den första långfilm som skrivits av en erkänd författare direkt för filmen — och Erotikon, 1920. Därutöver spelade hon huvudroller i exempelvis Victor Sjöströms Tösen från Stormyrtorpet, 1917, Rune Carlstens Bomben, 1920, och John Wilhelm Brunius Synnöve Solbakken, 1919, ”med Bjørnstjerne Bjørnsons gediget kulturetablerade roman som förlaga och den norska naturen som fond”, med Leif Furhammars ord.
Manus till flera av dessa filmer skrevs av Karin Molanders första make, Gustaf Molander. Hon spelade mot många av tidens största stjärnor, som Anders de Wahl, Tora Teje, Richard Lund, Gösta Ekman — och mot Lars Hansson, som hon gifte sig med år 1922. De spelade även mot varandra i King Lear, hon som Cordelia mot hans Lear, under deras gemensamma tid på Lorensbergsteatern. Hon följde Lars Hansson till Hollywood i slutet av 1920-talet och var då inaktiv som skådespelare. Vid återkomsten till Sverige engagerades hon vid Dramaten.
Under sin andra sejour på nationalscenen spelade hon bland annat Kristina i Olof Molanders iscensättning av Mäster Olof år 1933 och mot Signe Hasso i samme regissörs iscensättning av Friedrich von Schillers Maria Stuart år 1935. I slutet av 1930-talet gav hon upp den egna karriären. År 1954 gjorde hon tillfällig comeback och spelade sin sista filmroll, en mindre roll i Hasse Ekmans film Gabrielle.
Karin Molander spenderade sina sista år i Täby, på Höstsol, en stiftelse för pensionerade skådespelare tillkommen på initiativ av Teaterförbundet 1912. Hon avled där 1978 och begravdes i familjegraven på Norra begravningsplatsen i Solna.
