Kerstin Berggren var bibliotekarie, lektör och en uppskattad lyrikrecensent.
Kerstin Berggren föddes 1915 i Södra Möckleby på Öland. Hon var dotter till småskollärare Viktoria Freidenvall, född Henriksson, och kantor Axel Freidenvall. Hon var näst yngst i syskonskaran och hade två systrar.
Kerstin Berggren tog studenten vid Kalmar läroverk 1936. Efter studier i Lund och en filosofie magisterexamen 1941 fortsatte hon att studera till bibliotekarie vid Statens Biblioteksskola i Stockholm, där hon blev färdig 1943. Sin första bibliotekarietjänst fick hon vid stadsbiblioteket i Borås, där hon stannade i drygt tio år. Där arbetade hon tillsammans med sin man Gösta Berggren, också bibliotekarie, som hon gifte sig med 1944. Efter en kortare anställning vid Örebro stadsbibliotek sökte hon sig i början av sextiotalet till det nyetablerade företaget Bibliotekstjänst i Lund, där hon kom att arbeta som bibliotekarie, redaktör, lektör och recensent fram till sin pensionering.
Kerstin Berggrens stora intresse var litteratur och hon skrev egna dikter och prosastycken som publicerades bland annat i Dagens Nyheter, Borås Tidning och i olika kulturtidskrifter. Men hennes främsta litterära insats var kanske att introducera svensk litteratur, framför allt lyrik, i tidnings- och tidskriftsartiklar. I tidskriften Studiekamraten stod hon, under hela 1980-talet och ett par år in på 1990-talet, för den återkommande rubriken Lyrisk Färdknäpp, under vilken hon formulerade sina personliga kommentarer, i essäform, till valda dikter. Exempel på dessa, mycket finstämda betraktelser över några lyriker och deras verk, är ”Till min sentida” av Ella Hillbäck, ”Porträttet” av Edith Södergran, ”Två gudlösa böner 1” av Anna Greta Wide och ”Skulden” av Sonja Åkesson.
Kerstin Berggren var en flitig medarbetare i Bibliotekstjänsts många småskriftserier. Under åren presenterade hon regelbundet litterära teman för biblioteksbesökare i broschyrserien Vandringar med böcker. Och i serien Bibliotekstjänsts bokurval var hon en återkommande redaktör, där hon under en tioårsperiod, presenterade boknyheter inom olika ämnesområden. En av dessa skrifter behandlar till exempel nordiska folklivsskildringar, en annan tar upp den spanskspråkiga litteraturen. I skriften Fredrika Bremer till Eva Moberg från 1965 förtecknar hon litteratur med fokus på kvinnan i samhället och i litteraturen. Det är framför allt skrifter som belyser och debatterar den samtida kvinnans två roller: i hemmet och på arbetsplatsen. I urvalet ryms även skönlitterära kvinnoskildringar, biografier och levnadsteckningar. Tillsammans med sin man Gösta Berggren var hon också redaktör för Läs vidare, en serie litteraturvägledningar.
I essäsamlingen Så nära varandra från 1965 porträtterar Kerstin Berggren sex kvinnliga 1900-talsförfattare, Eva Neander, Anita Nathorst, Karin Ek, Anna Cederlund, Anna Greta Wide och Ebba Lindqvist. Det finns något gemensamt hos dessa diktare, vilket också titeln antyder. Essäerna är ömsinta skildringar av livskamp och personliga erfarenheter. Några år senare var hon medredaktör till en sammanställning av Kerstin Söderholms dikter och prosa.
1969 belönades hon för sina insatser på det litterära området, då hon blev den första mottagaren av Studieförbundet Vuxenskolans litteraturstipendium. Motiveringen löd ”för hennes lågmälda men inträngande litteraturtolkning i bildningsarbetets tjänst och för den säkra slagruta varmed hon övertygat om värdet i några eljest föga uppmärksammade författarskap”.
Långt efter att Kerstin Berggren gått i pension recenserade hon skönlitteratur och litteraturhistoria för Bibliotekstjänsts sambindningskatalog och hon var särskilt uppskattad som lyrikrecensent.
Kerstin Berggren avled 1997 och ligger begravd på Lunds norra kyrkogård.
