Kristinas Lugn var poet och dramatiker. Från det sena 1900-talet till det tidiga 2000-talet var hon en av de mest kritikerrosade svenska diktarna och dessutom den i särklass mest folkkära.
Gunhild Bricken Kristina Lugn föddes i Tierp i Uppland 1948. Uppväxten skedde i en borgerlig familjemiljö, först i Skövde och sedan i Vallentuna. Modern var läraren Brita-Stina Lugn, född Alinder. Fadern var officeren, sedermera generalmajoren, Robert Lugn. Kristina Lugn hade två yngre bröder. Hon genomgick under 1960-talet gymnasieutbildning i Statens normalskola för flickor i Stockholm och studerade sedan vid Uppsala universitet där hon erhöll filosofie magisterexamen 1972. Samma år bokdebuterade hon med diktsamlingen Om jag inte.
Kristina Lugns litterära genombrott kom 1983 genom Bekantskap önskas med äldre bildad herre, en samling självutlämnande och samtidigt humoristiska dikter om längtan och kärlek. Sammanlagt hann hon under sitt liv publicera elva poesiböcker, den sista av dem är Hej då, ha det så bra!, från 2003.
Vad gäller förvärvsarbeten verkade Kristina Lugn under 1970-talet som skolbibliotekarie i Upplands Väsby och från 1976 som frilanslektör, essäist och litteraturkritiker i bland annat Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet. Under 1980- och 1990-talen blev Kristina Lugn en mediakändis. Hon syntes vid denna tid ständigt i olika slags TV-program av både underhållnings- och diskussionskaraktär. Även senare, under det tidiga 2000-talet, var hon starkt medialt närvarande, bland annat som uppskattad radiopratare, till exempel som terapeut i radioprogrammet Allvarligt talat där hon besvarade existentiella frågor med ömsint humor.
Vad beträffar Kristina Lugns familjeliv i vuxen ålder var hon under några kortare perioder gift. Först med Bror-Ivan Johansson, 1970–1972, och senare med Bengt Herulf, 1991–1994. Hon fick 1975 dottern Martina tillsammans med universitetslektorn Mons Montelius.
Efter hand under 1980- och 1990-talen kom Kristina Lugn att alltmer framträda som betydande dramatiker. Merparten av hennes då författade, genast mycket uppmärksammade, skådespel skrevs för, och fick sina urpremiärer på, Dramaten i Stockholm. Det gäller debutpjäsen När det utbröt panik i det kollektiva omedvetna, 1986, och det gäller även till exempel Idlaflickorna och Tant Blomma, båda från 1993, samt Silver star, 1995.
Flera av Kristina Lugns teaterstycken, bland dem Rut och Ragnar, premiär 1997, och Nattorienterarna, premiär 1998, producerades särskilt för uppföranden vid Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm. Här hade, från 1980-talet, teaterchefen Allan Edwall och Kristina Lugn ett nära samarbete. När Edwall dog 1997 blev Kristina Lugn teaterns konstnärliga ledare. 2011 övertog hennes dotter Martina Montelius ledarskapet.
Vad gäller innehållet i Kristina Lugns dramatik och poesi kan sägas att en central tematik är av existentiellt slag riktat mot sådant som individens ensamhet och utsatthet samt förhållande till förgängelsen och döden. Också samhällskritik föreligger i Kristina Lugns verk. Särskilt problematiserar hon de stereotypa klichéföreställningar om social normalitet som fångar in och begränsar oss alla, både kvinnor och män.
I vissa hänseenden knyter Kristina Lugns diktning, genom dess delvis folkhemskritiska karaktär, an till Sonja Åkessons vardagsrealistiska och nyenkla poesi. Men Kristina Lugn är inte realist utan snarare absurdist. Hos Kristina Lugn lyfts budskapen fram genom dråpliga ironier samt genom en absurd svart humor, närmast en galghumor. På ett ytterst märkligt och halsbrytande sätt, kombineras hos henne det konstnärligt verkligt storartade och det platt banala. Just denna skarpa kontrastverkan mellan högt och lågt gör många av hennes dikter och skådespel våldsamt slagkraftiga.
Kristina Lugn mottog under flera decennier mängder med priser och utmärkelser. Bland alla dessa kan nämnas Sveriges Radios lyrikpris 1991, Karl Vennbergs pris 1997, Moa-priset 1997, Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris 1999, Ferlin-priset 2000, Tage Danielsson-priset 2000, Bellman-priset 2002, Natur & Kulturs kulturpris 2006, Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris 2007, Övralid-priset 2009, De Nios Stora pris 2011 och Karamelodikstipendiet 2014.
Den förnämsta utmärkelse som tillerkändes Kristina Lugn var att hon 2006 invaldes som ledamot i Svenska Akademien och härvid som Lars Gyllenstens ersättare på stol nummer 14. Mot slutet av sitt liv hamnade Kristina Lugn i den hetluft som var den uppslitande kontroversen inom Svenska Akademien kring akademiledamoten och poeten Katarina Frostensons make Jean-Claude Arnault som beskylldes för, och 2018 också dömdes till fängelse för, grova sexuella övergrepp. Kristina Lugn framstod härvid som kontroversiell därigenom att hon vägrade att entydigt välja sida i konflikten.
Kristina Lugn hittades död i sitt hem i Gamla stan i Stockholm 2020. Dödsorsaken är något oklar men hon hade under en tid lidit av vacklande hälsa. Begravningsgudstjänsten hölls i Storkyrkan i Stockholm med tal av Kristina Lugns bästa vän polischefen Carin Götblad.
