Lotten von Düben var friherrinna och amatörfotograf, en pionjär inom reportage- och dokumentärfotografi i Sverige. Hon tog de första fotografierna av samer i Sverige och var även en av de första kvinnorna som deltog i vetenskapliga forskningsresor.

Lotten von Düben föddes 1828 i Söderby i Uppsala-Näs församling. Hon var dotter till friherrinnan Eva Carolina Åkerhielm af Margretelund och major Robert von Bahr. Hon växte upp på familjens gårdar Söderby och Margretelund i Uppland. Lotten var tredje barnet av sex syskon. Vintertid bodde familjen på Klara Strandgata i Stockholm.

År 1857 gifte sig Lotten von Düben med Gustaf von Düben, som var läkare, antropolog och professor vid Karolinska Institutet. Han hade skapat ett anatomiskt museum vid institutet. Här fanns en samling samiska kranier som användes i rasbiologisk forskning. Forskarna ansåg att formen på människors huvuden var nyckeln till kunskap om olika raser, deras utveckling och sociala egenskaper. Gustaf von Düben ville komplettera kranieforskningen med beskrivningar av det samiska folkets liv.

År 1861 iordningställdes en ateljé för vetenskaplig, medicinsk fotografi i Karolinska Institutet. Det antas att Lotten von Düben hade tillgång till denna, men att hon lärt sig det fotografiska hantverket av en släkting, som hade en fotoateljé innehållande den utrustning som krävdes.

Gustaf von Düben reste flera gånger till Lappland för att studera samer. Lotten von Düben följde med som fotograf på forskningsresorna. Den första resan startade från Stockholm i juli 1868 och gick till Lule lappmark med syfte att studera fjällsamer. Förutom paret Düben följde även en assistent och en kokerska med. Huvudmålet var Kvikkjokk. Resan varade i drygt två månader. Första besöket hos samerna gjordes i Tourpons sameby.

Att fotografera var vid den här tiden en omständlig procedur. Kamerautrustningen var mycket tung och omfattande och bars i näverkontar av flera samer. Det krävdes nämligen att den skrymmande utrustningen togs med ut i fält eftersom Lotten von Düben arbetade med våtplåtar, glasskivor överdragna med kollodium. Till skillnad från den tidigare fototekniken, daguerrotypin, kunde det nu framställas ett obegränsat antal kopior. För att förbereda glasplåtarna, negativen, för fotografering fuktades de med kollodium, som var en blandning av bland annat eter och alkohol. Förberedelsen måste ske i mörker och Lotten von Düben hade därför ett mörkrumstält med sig på resorna. Glasplåten placerades i en kassett av trä med ett skyddslock, som öppnades vid exponeringen. Plåten måste därefter framkallas tämligen omedelbart, medan den fortfarande var fuktig. Lotten von Düben använde en kamera med två objektiv, en så kallad stereokamera, för att få fram två bilder i samma tagning. Bilderna i ett stereoskop framträder med ett tredimensionellt djup. Stereoskopbilder var mycket populära.

Ett av syftena med lapplandsexpeditionerna var att få ett fotografiskt underlag för studier av den samiska befolkningen inom den fysiska antropologin. Det togs två olika bilder av samma person, en bild framifrån och en i profil. Till fotografierna fördes anteckningar om personernas namn och härkomst, platsen för fotograferingen samt annat av intresse. Bilderna retuscherades inte vilket annars var vanligt. Samerna framställdes utan att förskönas. Flera av de avporträtterade verkar blänga mot fotografen och ser smått arga ut. Samerna framträder på dessa bilder i sina vackraste dräkter och Lotten von Düben, som var en framstående fotograf i sin tid, lyckades få fram känslan av autentiska människor och inte forskningsobjekt.

Sommaren 1871 gjorde von Dübens ännu en resa till Sápmi eftersom Gustaf von Düben ville göra vissa kompletteringar i sin forskning. Forskningsgruppen bestod även denna gång av fyra personer. Resan gick mot Sorsele, Pite och Lule lappmarker för att studera skogs- och nybyggarsamer. Gruppen startade i juni och första etappen var med båt till Piteå. I tre veckor stannade forskningsgruppen i Sorsele och bodde hos prästen och samen Anders Fjellner. De besökte även Ammarnäs där samerna samlats till bröllop och dop. Samerna var misstänksamma mot att låta sig fotograferas. Paret von Düben förstod snart att de inte ville bli fotograferade i sina finaste kläder och smycken ifall överheten skulle se bilderna och då tro att samerna var rikare än vad de faktiskt var och därmed beskatta dem hårdare. Efter Ammarnäs reste gruppen vidare till Arjeplog, Arvidsjaur och Jokkmokk innan hemresan mot Stockholm via Luleå påbörjades.

På nästa resa, 1871, hade Lotten von Düben två kameror med sig, en stereokamera och en större kamera med våtplåtar i format 20 x 13,3 cm. Genom att fotografera grupper av samer framför deras boplatser fångade hon miljöer där samerna levde. Fotografierna fungerade sedan som förlagor till de träsnitt och litografier som illustrerade Gustaf von Dübens stora verk Om Lappland och lapparne: företrädesvis de svenske som kom ut 1873. Boken, som snabbt blev berömd inom och utanför Sverige, innehöll både porträtt och bilder av samiska föremål. Verket har blivit en klassiker.

Lotten von Düben tog många naturbilder på båda expeditionerna. Hon var en av de allra första som dokumenterade de svenska fjällen och de stora vattenfallen, Harsprånget och Stora Sjöfallet, som idag inte finns kvar.

Väl hemma i Stockholm satte Lotten von Düben samman album med bilder från resorna. Dessa album gav hon bort till sina vänner. Hon stoppade även in stereobilder i albumen, som vännerna kunde betrakta i sina stereoskop. Flera av dessa album finns bevarade på Nordiska museet. Efter resorna till Lappland och enstaka fotograferingar av föremål åt sin man fotograferade Lotten von Düben inte mera. De flesta originalfotografierna finns i Nordiska museets samlingar i Stockholm. Femtionio negativ finns på Uppsala universitetsbibliotek.

Lotten von Dübens fotografier användes även som förlagor till Paul Belloni Du Chaillus verk i två delar The land of the midnight sun, som utkom 1881–1882. Hon skickade också in bilder av samer till Svenska turistföreningen.

År 1887 flyttade Lotten von Düben och hennes man, efter dennes pensionering, till sin egendom Nysund i Södermanland. Den kraniesamling som varit ursprunget till Gustaf von Dübens intresse för samerna förstördes 1891 i en brand. Året efter blev Lotten von Düben änka.

Lotten von Düben levde kvar på Nysund i Vårdinge församling fram till sin död 1915, åttiosju år gammal. Hon är begravd på Solna kyrkogård.